Arena: Cressing Road
Match: Conference
Publik: 1 077
Målen: 0-1 (16) Keaton Ward
Matchens lirare: Jacob Hazel, Boston United

Alla skulle med till Braintree.
När tåget gick va det tomt på perrongen.
Så kan det gå när det ska turistas …

Torsdan i London hade mest spenderats på hemmaplan i Manor House. Jobb hela dan sen en pizza och en öl på Finsbury innan det var dags att runda av.
Fredagen gick i festens tecken. Pierre hade hyrt en båt på Themsen där han skulle ha sitt party. Vi laddade med en av dom bästa burgarna jag någonsin käkat på Burger and Beyond nere vid Borough Market. Sen var det samling på puben Anchor precis vid vattenkanten. Båten körde iväg vid 18 och sen var nästan borta vid Craven Cottage innan vi vände och åkte österut. Kvällen rundades av på Bermondsey Bierkeller.
Det var lite småsegt på lördagsmorgonen, men det var bara att kliva in i världens sämsta dusch och rappa upp sig. Vi skulle åka 12.55 från Stratford så det var verkligen ingen fara på taket. Vi kunde i lugn och ro göra oss iordning och ge oss ut i det superba vädret. Tuben ner till Finsbury Park, sen Overground bort till Stratford.
Vi fick sitta en stund på perrongen och njuta av den totalt smaklösa omgivningen, fan så fult det är här borta alltså. Ingen klass alls på några av dom nybyggda husen.
Ellström, Teo och Lynn skulle med hela veckan, men när det väl brände till lös dom med sin frånvaro.
Jag och Direktör Skörd fick således göra resan ut till Essex själva.

Resan ut skulle ta 50 minuter och vi passerade metropoler som Shenfield, Ingatestone, Chelmsford och Witham. Det var ingen stor järnväg på slutet, men tågen var av yppersta snitt.
Det var kallt i luften, men riktigt fint väder och mestadels strålande sol när vi knallade uppför backen där vid Braintree Freeport.
Vi skippade outleten på ditvägen och gick över stora vägen, mellan husen och bort till arenan istället.
När vi kom anlände två bussar med Boston Uniteds äldre fans. Det var slitet som fan på väg in när vi degade in oss för £20.
Men det går inte annat än att älska Cressing Road som varit Braintree Towns hemmarena sedan 1923.
Den heter numera Rare Breed Meat Co. Stadium, men det blundar vi för.

Där inne var det full fart. Vi öppnade med ett besök i shopen som var belägen i en barack bredvid klubbhuset. De hade massor med gamla program och när jag skulle fram och köpa en bunt för knappt inga pengar alls undrade gubben var vi kom ifrån.
Sverige, svarade jag.
Varpå han vände sig om och gav oss varsin pin. De tyckte att långväga besökare skulle premieras så vi fick varsin specialdesignad pin.
Mycket uppskattat och fint.

Redo för dagens första enhet var vi nu inne i klubbhuset där vi skönt slog oss ner och njöt av varsin cider för £5,50.
15.00 var det kick off i det här Conferencemötet. Braintree hade klättrat upp på säker mark sedan jag såg dem i januari. Boston United var fast förankrat i botten.
Men en imponerande skara fans hade de på ena kortsidan.
Det var över 1 000 pers här i solskenet.
Majoriteten skulle dock bli besvikna ganska snabbt.
För det var gästerna som tog ledningen efter dryga kvarten. De var spetsigare i sina attacker. Det skulle bli avgörande.
Vi stod i skuggan där på ena långsidan och där var det inte varmt. Därför smög vi iväg när klockan hade tickat förbi 40.
Klubbhuset kallade.

Det var oerhört skönt att vara där först så vi kunde få sitta. Så känner man numera efter 45 minuters lower league-fotboll.
En cider senare var man redo för ytterligare en halvlek av gladfotboll …
Vi ställde oss på andra långsidan nu.
Där var visserligen solen rätt i nyllet på en, men det var i gengäld tio grader varmare.
Braintree jagade frenetiskt en väg in i matchen, men det hände liksom inte speciellt mycket trots att de hade bollen mest.
Det var som i första och Boston var klart krispigare.
Men det blev inga fler mål.
Och 400 bortafans fick vända hem nöjda och belåtna.
En Braintreegubbe muttrade på väg ut att det var den sämsta fotbollsmatch han någonsin sett.
Vi var dock nöjda med en ny arena på kontot när vi vandrade ut.

Den här gången svängde vi in på outleten nere vid tåget, men det var inte mycket att hänga i granen. Svindyrt. Så besöket blev snabbt. Vi tog tåget en timme tidigare mot vad vi planerat in till London igen.
Planen var att möta de andra på en pizza på Finsbury, men där var det konsert så vi hamnade på The Blackstock. Sen gick vi bom på ett bra pizzaställe innan vi landade på Honest Burgers.
Helt okej.
Inte mer.
Det var ungefär den här kvällen det. Teo och Lynn skulle med taxi till ”andra sidan” stan och vi for hem.
Där väntade Match of the day.
En rimlig avslutning på en kanondag.