Arena: Recreation Ground
Match: Conference
Publik: 1 437
Målen: 0-1 (2) Kyrell Lisbie, 1-1 (16) James Henry, 2-1 (24) Joshua Barrett, 2-2 (40) John Akinde
Matchens lirare: Joshua Barrett, Aldershot Town

En Londonvecka i januari?
Självklart!
Ös på bara.

Klockan ringde före 07.00 den här tisdagen i Blåsut. Det var mörkt och lugubert. Men det var inte mycket att fundera på. Dusch, käk och slänga soporna innan jag knallade ner och tog tuben in till stan för vidare färd med Expressen ut till Arlanda.
Hade ”hackat sönder” tummen när jag gjorde stroganoff dan före och när jag stod på tåget upptäckte jag att det ”rann blod” från tummen. Det här kunde avstyras med ett plåster som jag fick efter säkerhetskontrollen på Arlanda när jag och Direktör Skörd hade tagit oss lite närmare Norwegiankärran som skulle gå 10.45.
Medan Skörd sänkte världens största och dyraste öl hann jag skicka ut lite biljetter innan vi bänkade oss på en halvtom kärra som drog iväg före utsatt tid.
Vi hade en trea för två så det fanns med andra goda förutsättningar att ta tillbaka lite av den förlorade sömnen från natten.

Knappa timmen innan vi skulle landa på Gatwick vaknade jag bryskt. Kort därefter somnade Skörd så jag tror vi flög 2.05.39 utan att snacka med varandra.
Men vi kunde ta mark före utsatt tid.
Solen sken, väskorna var med och när vi köpt mackor och bytt simkort var vi redo för Peterboroughtåget till Finsbury Park.
Det gick som smort och kanske lite för fort för uppe på Travelodge på Manor House fick vi inte ens betala för en tidig incheckning.
Därför tvingades vi ta en Stella i hotellbaren och läsa om Pep Guardiolas skilsmässa som att klockan han gå från 13.57 till 14.00 så att vi kunde få nyckelkorten …

Kvällens mål var Aldershort. Men det var en bra bit bort. Först skulle vi packa och upp och sträcka ut. Sen tog vi tuben via Finsbury Park, Oxford Cirkus ner till Waterloo där Dala-Järna duon hade valt en av pubarna som var längst i världen från stationen.
Det tog en jäkla snirkling innan vi hann fram till Ödlan & Brorsan – som egentligen hette Kamelen & kronärtskockan.
Camel & Artichoke på engelska.
Där fanns svindyr, välskummande och god öl. Vi snackade fotboll och hockey och tiden gick.
Fort.
Rätt som det var var det stressigt och vi ta i lite i gången tillbaka till stationen för att hinna köpa biljetter innan 18.20 när tåget skulle gå.
Nu gick det åt helvete ändå för jag lyckades köpa fel biljett så Rodny kom inte med på tåget. Han fick åka ett annat fem minuter senare så vi andra tre fick stå på en välbesökt avgång till Woking där vi bytte. Nu kom vi ändå fram nästan samtidigt så det gjorde inte så mycket.

Jag försökte få en av taxichaufförerna utanför stationen att köra oss till arenan, men han ville inte jobba och meddelade att det tog fyra minuter att gå dit över bron.
Det gjorde det så klart inte.
Men vi gick ändå.
Kanske att vi hann fram på tolv minuter i mörkret.
Dock var det tillräckligt med tid innan kick off så vi hann gå in i shopen och handla. Biljetterna kostade £23 pund och direkt innanför entrén såldes fina matchprogram för £3.
Good old Days.

Recreation Ground, som numera heter EBB Stadium, är skönt old school. Olika läktare lite överallt, det blandas stå- och sittplats på samma läktare och det ser så där charmigt slitet ut som man förväntar sig att det ska vara på ett sådant här ställe.
Gästerna från Braintree Town hade 40 fans med sig och de fick jubla direkt i matchen när vi knallade med en pommesbricka i näven en sida till den andra.
Kyrell Lisbie satte säkert bollen efter en spelvändning.
Första halvlek var riktigt fartfylld och bra. Det var chanser och mål till höger och vänster. Snyggast var hemmalagets 2-1-mål som Joshua Barrett chippade in.
Men det var 2-2 i paus efter att gästerna kvitterat i den 40:e minuten.

Bakom stora läktaren fanns en pub och där värmde vi oss i halvtid, även om det inte var speciellt kallt.
Men det var skönt att få sitta en stund och njuta av en cider. Men direkt när andra började blev vi utslängda för då skulle de stänga.
Och nu började kampen för att hålla ut.
Andra halvlek var riktigt svag och inte alls lika sprakande som första. Det blev inga fler mål, även om Aldershot hade en i stolpen på slutet.
Men det blev 2-2 och det var kanske inte helt orättvist mellan dom här lagen på den nedre halvan av Conference.

Vi tog andra sidan av järnvägen ner till stationen. Strax efter 22.00 kom tåget tillbaka in till Waterloo. Jag somnade kort efter avresan och nu var det segt att ta sig ”hem” till Manor House. Vi sa hej då till Dala-Järna och körde samma resa hem.
Där väntade en välsmakande kebab och sömn.
Helvete så fint.