Arena: Nou Sardenya
Match: Tercera Division
Publik: 250
Målen: 0-1 (66) Llorenc Busquets Arpa (straff)
Matchens lirare: Khalid Boureddine, Peralada

Nästan en hel vecka i Barcelona.
Men det blev bara en match.
Den var dock av en trevlig historia på en magisk old school-arena.

Det var oerhört skönt att sträcka ut ordentligt på torsdan när vi kom tillbaka från Portugal. Sen blev det full fart med jobb. Design av nya hemsidan och jobb med det vanliga. Vi hann med tapas och lite julmarknad också innan det blev lördag och jag hade planer på att gå på Barca mot Las Palmas.
De spelar på Olympiastadion med Nou Camp renoveras.
Men biljetterna var så okristligt dyra så jag struntade i det. Hade inget sug alls att dega upp 95 Euro för att sitta uppe i ena hörnet.
Det fick bli mer jobb följt av Arsenals slakt av West Ham på teven istället.

Men på söndan skulle inget stoppa mig från att plocka en arena i stan. Teo hade blivit sjuk så jag fick stuffa iväg på egen hand.
Det var ingen större resa.
Jag skulle upp till ett ställe som hette Alfons X, jävla namn på en stattion by the way. Det var linje 2 från Paral-lel till Passeig de Garcia.
Gracias.
Sen linje 4 vidare ett par stationer.

Det var kick off redan klockan tolv och trots att solen sken och det var 20 grader glodde folk ilsket på mig som gick runt i shorts.
Det fick man tydligen inte.
Tidigare under veckan hade jag blivit utskälld av en gubbe i Teos trapp för felaktigt klädval …
När jag en knapp stund före kick off klev av tänkte jag att det kunde vara med lite Euro på fickan så jag tog en liten omväg till arenan för att inte stå handfallen om de bara accepterade cash.

När jag hade knallat uppför backen syntes floodlightsen. Arenan låg på taket på ett parkeringshus och mellan massa högre hus.
Det var riktigt slitet och skönt.
Tyvärr tog jag fel varv och när jag hade gått runt och hittat den minimala entrén så kickade matchen igång.
Då blev jag inte insläppt utan biljett.
Och den var man tvungen att köpa i en lucka i hörnet.
Jaha.
Bara att knalla tillbaka. Hålen i muren var så lågt placerade att jag till en början inte såg killen som satt där inne och sålde biljetter. Men efter en hukning kunde jag dega in mig, med kort, för 10 pissetassar.

Där inne på, Nou Sardenya, satt kanske 250 personer och kollade på CE Europas B-lag som skulle ta sig an CF Peralada – som kommer från en liten by med samma namn nära den franska gränsen.
Jag knallade förbi baren och satte mig på kortsidan där solen sken. Det ska sägas att det inte var supervarmt i skuggan. Speciellt inte i shorts.

Det var en rätt så välspelad första halvlek mellan två lag i den spanska femtedivisionen. Gästerna klart bättre. De hade en rad chanser som borde resulterat, men avsluten var inte bättre än att jag fick hämta bollen gång på gång på den lilla betongläktaren.
Därför stod det 0-0 i paus när jag förflyttade mig till långsidan.
Det var grinigt runtom planen när domaren blåste av före matchklockan visade 45 …

Nou Sardenya är en magisk fotbollsarena. Jag störde mig inte ens på att det var konstgräs. Den ligger liksom insprängd mellan husen. Den har en läcker huvudläktare med stolar i klubbens namn. Det finns tighta betongläktare runt resten av planen och i hörnan en kiosk och bar.
Det går inte att begära mycket mer.

Andra halvlek var mycket smutsigare och fulare. Kort, på kort, på kort. Och massa avblåsningar och tjafs.
Gubbarna bredvid mig skrek puta madre och mamma mia mest hela tiden. Nu var hemmalaget bättre, men det var gästerna som gjorde matchens enda mål. På straff.
Europa tryckte på för allt vad de kunde på slutet, men någon kvittering kom aldrig trots en handfull bra chanser.
En var så bra, men avslutet var så dåligt att bollen träffade en bil utanför arenan och larmet gick.
Så kan det gå när man inte har kvalitet nog.

Jag knallade sakta ut för att njuta det sista av Nou Sardenya innan jag gick ner och köpte en dricka på supermercadon och tog tuben hem.
Brorsan var fortsatt däckad med feber så det fick en till kväll framför datorn med mer jobb.
Jag hade förmiddagsflight hem på måndan, men det innebar tidigt uppstigning och en halv cirkus på Ryanair innan vi landade på ett svinkallt Arlanda.
Självklart i shorts …