Arena: Tele 2 Arena
Match: Allsvenskan
Publik: 14 450
Målen: 0-1 (22) Abdelrahman Boudah, 1-1 (30) Tokmac Nguen, 2-1 (48) Deniz Hümmet
Matchens lirare:

Från London till Superettadegradering.
Det var den här måndan det.

Klockan ringde tidigt på Travelodge Manor House den här morgonen. Det var inte mycket att tveka på. Det var bara att rulla ner på golvet, ta sig upp och in i duschen och stämpla ut.
Det lockade att åka Elizabeth Line ut till Heathrow, men vi skulle inte tjäna något på det så det fick bli tuben hela vägen ut.
Vi snackar en timme och tio minuter.
Hej och hå.
Men det gick smärtfritt. Vi fick sitta hela vägen och strax före nio klev vi av och kände oss lugna då planet inte skulle gå förrän klockan elva.
Det skulle bli något helt annat.

För när vi kom upp fungerade inte incheckningsmaskinerna och vi fick ställa oss i världens segaste kö till den manuella incheckningen. Sen var det hundra mils kö genom säkerhetskontrollen och efter ett par vänder där började jag tvivla på om vi skulle hinna i det här tempot.
Tack och lov kom en från personalen och frågade om vi hade en flight inom en timme – och det hade vi – så vi fick gå före lite grann. Men helsicke så segt det gick och när vi väl var igenom var det i princip bara att gå direkt till planet. Med facit i hand hade vi aldrig hunnit om vi hade tvingats köa som alla andra.

När vi väl satt oss på BA-kärran var det så klart försenat och jag somnade. Så kul var det. Flighten hem gick säkert och på Arlanda fick Uffe skjuts till Jakan så jag tåg expressen själv in till stan. Handlade med mig lite käk från Coopen på centralen som den här gången var öppen.
Hemma i Blåsut ville jag mest slagga, men det var ju match ett par timmar senare och Empa dök upp tämligen omgående. Sen kom Jonte, Sigge och hans polare och vi knallade ner till DG:s för lite käk innan vi knatade bort till Tele 2.

Ingen trodde på att VSK skulle kunna vinna och hålla liv i överlevnadskampen. Det var vad som krävdes för att drömmen om Allsvenskan 2025 skulle vara intakt. 800 grönvita på plats. Inklämda på världens minsta yta på norra sidan. Därifrån fick vi se, det som gick att se bakom alla flaggor, Grönvitt inleda piggt och respektlöst. Mitt i första halvlek smällde Boudah in 0-1 och ett litet hopp tändes. Det släcktes åtta minuter senare när Djurgårn kvitterade. Nästan direkt i andra pricksköt Deniz Hümmet 2-1 och därifrån sen var det aldrig spännande. VSK försökte, men det var aldrig nära.
Och den allsvenska sejouren var över.
Med två matcher kvar att spela.

Vi knallade ut och hem. En jävla rolig säsong var över. Synd att precis allt gick emot och att det blev nedflyttning direkt. Men så blev det.
Hemma var det också game over.
En lång dag hade tagit ut sin rätt.