Arena: Emirates Stadium
Match: Premier League
Publik: 60 383
Målen: 1-0 (9) Bukayo Saka, 1-1 (18) Virgil van Dijk, 2-1 (43) Mikel Merino, 2-2 (81) Mohamed Salah
Matchens lirare: Mikel Merino

Liverpool hemma.
Men först skulle vi klara allehanda tågproblem för att ta oss till London.
Sen bli besvikna.

Den här söndagen började med lite halvstress, helt utan nytta, i Yeovil. Med en timme extra på sömnkontot då det hade blivit vintertid så kunde vi rätt så pigga knalla ner, checka ut och vänta in den förbeställda taxin. Klockan 09 kom den punktligt och vi kunde göra den fem minuter minuter långa resa i lugn och ro så att vi var på plats i alldeles för god tid innan tåget skulle gå (09.30). Det skulle dock inte dröja lång tid på perrongen på Yeovil Junction, stationen ligger otympligt ett par kilometer från stan, innan vi fick reda på att det skulle bli en dag med nya förseningar.
Men nu skulle vi inte byta tåg.
Och vi hade gott om tid.

När väl rälsbussen från Exeter kom var det tre vagnar och det var folk överallt. Den engelska tågvärlden hade sannerligen ingen bra helg. Efter lördagens haveri var det dags för en ny dag med problem.
När vi väl hade mosat in oss med väskor och annat så fick vi stå mellan vagnarna. Ruskigt obekvämt och det dröjde inte länge innan det började ömma i ryggen när man skulle kolla ut genom fönstret.
Och värre blev det – ju närmare Salisbury vi kom.
Mer och mer folk skulle ombord och till slut var det så trångt att det knappt gick att röra sig.
Jag suckade i klass med Jansson – så illa var det.

Tack och lov blev det bättre efter dryga timmen när vi väl kom till Salisbury. Där hängde man på ett gäng vagnar till och vi kunde till slut få varsin sittplats.
Oerhört skönt.
Flera av dom försenade minuterna kunde vi dessutom köra in i solskenet på väg in till Waterloo och när vi väl var framme var vi faktiskt inte så sena.
Ett litet glädjeämne i sig.

Den här gången fick jag bestämma resrutt på tuben upp till Manor House där vi återigen bokat in oss. Det var snudd på sommar i luften när vi klev av och knallade bort för en lunch på The Finsbury. Men där var det stängt den här gången också. Häpnadsväckande.
Istället fick vi knalla tillbaka till hotellet, dega £10 för tidig incheckning och dumpa väskorna. Vi fick nåt hcp-rum där sängarna var så låga att det var sinnsykt.
Men vi skulle ju bara bo där en natt så det var bara att bryta ihop och köra vidare.

I det fina vädret knallade vi ner till Woodbine. Eriksson, Charlie och Teo var redan på plats på uteserveringen och bra med folk inne – som vanligt.
Gott med ett par kalla brygder och lite fotbollssnack medan solen sänkte sig över norra London.
Den här gången bestämde vi oss för att knalla ner lite tidigare, så att vi kunde ta nåt och käka inne på arenan innan matchen. Cider och halvmånepizza – som vi hade ganska kul åt en stund innan vi knallade ner på Block 25.

Det var en ganska bra match där Arsenal tog ledningen när Bukayo Saka gjorde narr av Andy Robertson. Tyvärr kvitterade Liverpool billigt på en hörna en stund senare. Men Arsenal var rätt så bra i matchen och borde nog fått en straff när Martinelli revs ner. Men icke. Istället kom 2-1 precis före vilan när Mikel Merino nickade in Declan Rice frispark.
Mikel Arteta fick möblera om igen i början av andra när Gabriel tvingades kasta in handduken. En stund senare klev Jurriën Timber av och Arsenal avslutade matchen med Partey, White, Kiwior och Lewis-Skelly i backlingen.
Man kände att det kunde  vara vanskligt mot Liverpools omställningsspel – och det blev det. För med nio minuter kvar kvitterade Salah.
Arsenal borde ha fått 3-2, men målet blev av nån outgrundlig anledning avblåst. Ingen visste varför – inte ens när man sett repriserna.
Bittert efter en bra genomförd match.

Vi knallade ut och bort mot Finsbury Park. Ingen av oss orkade gå mer så vi tog tuben upp till Manor House där The Finsbury efterlängtat var öppet. Cider och pizza.
Möcke bra.
Men det här skulle bli en stillsam kväll. Ganska snart rundade vi av och knallade upp på rummet med lite förutsättningar och kollade på Match of the Day.
Den här gången lyckades jag vakna precis när det drog igen och stensomnade direkt efter Arsenals match.
Allt var precis som vanligt med andra ord.