Arena: Privett Park
Match: Southern League Premier Division South
Publik: 605
Målen: 0-1 (7) Rhys Harper
Matchens lirare: Rhys Harper, Marlow

Först höll jag på att bli ihjälskjuten på uppvärmningen.
Sen bjöds vi årets godaste pommes.
Välkommen till en kväll i Gosport.

Det var oerhört skönt att få en riktig sova ut-dag efter tisdagens bravader med resa och kvällsmatch. Vårt tåg ner till sydkusten skulle inte förrän 13.30 så det fanns gott om för utsträckning och degade innan vi tackade Travelodge Manor House och gav oss ner i tunnelbanan.
Jansson ville välja resväg.
Det fick vi ganska snabbt ångra för helsicke va tåget knarrade och lät sista biten in till Waterloo. Där satte vi oss glodde på den stora tavlan en stund innan vi köpte med oss en meal deal när perrongen fastställts.

Resan ner till Portsmouth tog dryga 90 minuter. Satt mest och funderade över hur trångt det är runt alla vägar i det här landet. Precis överallt. Solen sken och det var rena sommarvädret när vi kom ner till Portsmouth Harbour strax efter klockan 15. Det var på riktigt så varmt i slutet av oktober att ångrade mitt val av stickad tröja. Shorts var ju givet.
Vi satte oss på Ship Anson med varsin fruktigare IPA och bara njöt på bänken utanför. Tänk att få ett par sommardagar igen så här på senhösten. Normalt måste man ju åka till Malaga för att få uppleva det. Nu räckte det med Portsmouth.

Efter ett par rundor var det ändå dags att checka in på Premier Inn runt hörnan. Det höll på att bli mörkt när vi knallade tillbaka bort för att ta båten över Solent. Det tar bara ett par minuter att åka över till Gosport där vi skulle på fotboll den här ljumna kvällen.
Självklart öppnade vi vår vistelse på andra sidan vattnet med ett pubbesök. The Castle Tavern och en god cider innan vi jobbade oss vidare upp mot Privett Park.
Arena ligger tre kilometer från stan så det fick bli taxi ut. Tog oss bara ett par minuter innan vi kände doften av lera och lite fuktigt gräs.
Magiskt.

Gosport Borough spelar i serien under Conference south, alltså nivå sju i den engelska pyramiden. Det är en välsupportad klubb, helt klart. £13 pund i entré. Arenan, som tyvärr har ett sponsornamn numera, har allt man vill ha på den här nivån. Läktare på båda långsidorna och ett klubbhus med bar på kortsidan.
Där smet vi in direkt när jag handlat med mig ett matchprogram. Välkyld och skummande Cruzcampo på kran. Man tackar.

Sen ställde vi oss bakom hemmalagets mål och spanade lite på uppvärmningen. Det var då det hände. Gosportkeepern Ryan Gosney höll som bäst på att värma upp och han skulle plocka inlägg som en annan ledare skickade in från sidlinjen. Allt flöt på bra och bollarna kom dit dom skulle. Men så efter en stund såg jag i ögonvrån att ett inlägg blev lite missriktat och bollen for rakt mot mig. Ölen stod på räcket och nu gällde det att agera snabbt och smart.
Med högern greppade jag ölen och med vänstern boxade jag bort bollen.
Gosney var imponerad inne i målet och målet och med han garvade sa han ”good to see that your prioroties are right”.
Kul på riktigt.

När matchen väl drog igång så ställde vi oss på långsidan. Hemmalaget var stor favorit då laget på andra sidan, Harlow, inte hade en enda seger så här långt.
Men en stor portion av överskattning, skulle jag säga, gjorde att gästerna kunde hävda sig väl så bra på den till synes välvårdade mattan.
De lyckades dessutom göra 0-1 rätt tidigt via en styrning och man kände direkt att paniken runt planen började smyga sig på. Och faktum är att Marlow inte hade några större svårigheter att försvara sin ledning in till vilan.

Det hade blivit lite kyligare nu så det var rätt skönt att knalla in till Boro Bar och värma sig med en ny Cruz. Jansson var helt i eld och lågor över souvenirutbudet och köpte omgående en halsduk.
Laddade med dryck och värmande plagg gav vi oss ut igen för att se om Gosport skulle kunna vända matchen i andra. Vi ställde oss på andra sidan, vid huvudläktaren.
Men på planen såg det ut som i första. Marlow försvarade sig bra och hemmalaget var påtagligt uddlöst.
Efter en stund gick vi till kiosken och beställde in middag. Burgare och pommes. Strillen var bland de godaste jag någonsin käkat. Hamburgaren hade en hel del att önska. Speciellt brödet som var en sorglig historia.

Det blev inga fler mål i matchen Boro hade väl någon hygglig chans sista kvarten, men hotade inte tillräckligt för att vara värda en kvittering. Det hade lika gärna kunna bli 0-2, men det stannade vid 0-1 och de 602 personerna på plats fick vända hem besvikna. Vi tog en hej då-öl inne på Boro Bar innan vår Uber kom och fiskade upp oss.
Det var öde på färjeterminalen när vi väntade in båten och åkte över till Portsmouth.
Någon mer öl på andra sidan blev det inte.
Vi var klara för dan.
En riktigt bra sådan.