Arena: Emirates Stadium
Match: Champions League
Publik: 59 594
Målen: 1-0 (29) Dmytro Riznyk (självmål)
Matchens lirare: Gabriel Martinelli

Världens längsta Londonflygning.
Världens sämsta mobiltäckning.
Och världens tråkigaste Arsenalmatch.
Välkomna till London mina damer och herrar!

Det var dags för säsongens första resa till den engelska huvudstaden. Och som alltid när man ska ut och flyga så är okristligt tidig uppstigning som gäller.
Det verkar vara någon form av universell regel.
Den här gången var det samling på centralen runt halv nio. Tuben segade sig fram från Blåsut och skulle göra ett extra stopp mellan varje station vilket gjorde att det längre tid än förväntat. Men eftersom jag  var ute i så god tid kunde jag möta Uffe vid Arlanda Express så att vi hann med ett tidigare tåg ut till flygplats.

På Arlanda åkte min väska inte ner på bandet och jag glömde nycklarna i den incheckade väskan. Inte bra. Deras nya säkerhetskontroll har på korttid förvandlats från världsklass till ett skämt och det tog säkert 20 minuter att ta sig igenom. Skrytartiklarna från förr kan dom slänga i papperskorgen.
Arlanda är numera inte ett dugg bättre än valfri underdimensionerad Ryanairflygplats.
Alldeles för lång tid var det till passkontrollen också.
Som grädde på moset fick Jansson en halv öl för typ 120:-.
Det var så vi hade det den här morgonen …

Men planet var i tid och jag kunde somna innan vi hade lyft och när jag vaknade hade vi varit ute i en timme och tio minuter. Det var sannerligen något att sätta upp på pluskontot.
Tanten bredvid Jansson hade dessutom flyttat till ett annat säte på den halvtomma Norwegianflighten så nu hade vi en trea för två.
Vamos!
Men det skulle bli negativt igen. För framme vid Gatwick fick vi ta en jäkla omväg och när dom satte ner hjulen hade vi hållt på i över två och en halv timme.
Det är inte okej.

När vi nere på perrongen till tåget skulle få fart på våra mobiler började nästa problem. Det var moment 22 och ingenting fungerade. Vi körde direkt till Finsbury Park och sedan byte till Piccadilly Line för vidare färd mot Manor House där vi hade bokat in oss för natten.
Planen var att ta en öl och lite lunch på den närliggande puben The Finsbury, men de behagade inte att slå upp portarna förrän klockan 16 så det fick vi stryka.
Istället öppnade vi med en Stella i hotellbaren medan vi jobbade vidare med telefonerna. Jansson hade två simkort som han dribblade med. Men det fanns ju ingen täckning. Och wifit kunde vi så klart inte nå för att använda dom 30 minuterna som Travelodge så generöst bjussar på …

En stund senare, när vi fått våra rum och checkat in, så löste sig problemen när vi satte på puben med en välsmakande Neck Oil och en bättre pizza.
Omvärlden var nåbar igen.
Något som sannerligen inte ska underskattas dessa dagar.

Men rätt så började det skymma och det var dags att åka söderöver. Sean, som gjorde sin sista match innan USA-flytten, skulle ”tackas av” på Woodbine och det vill man ju inte gärna missa.
Det fick bli tuben ner till Arsenal och sedan en spänstig promenad upp till puben – som var överfull av folk med dryga två timmar till kick off.
Mycket kända ansikten på plats och bra surr innan vi knallade ner till Emirates för Champions League-mötet med Shakhtar Donetsk.

Vi hade platser långt ner på lower, rad sex, vilket sannerligen inte är optimalt när spelet är på andra sidan. Halvdann stämning, vilket var förväntat en sådan här kväll när den typen av motstånd är på plats. Arsenal hade bra koll på spel och chanser i första, men det var ingen större tokoffensiv vi fick se.
Gabriel Martinelli var pigg och kunde via stolpen och gästernas keeper skjuta 1-0 efter en halvtimme.
Pallade inte ens gå upp i paus och köpa en öl utan satte mig och vilade benen. Många steg och ståplats under första 45 gjorde att man kände sig en smula gammal.
Arsenal var inge bra alls i andra. Man borde ha stängt matchen när Kai Havertz jobbade fram en VAR-straff som ingen på vår kortsida såg var den dömdes – men Leo Trossard missade.
Och på slutet fick David Raya göra en kanonräddning när ukrainarna tryckte på för en kvittering.
1-0 stod sig.
Bra så.

Vi gick in en sväng på Mini-Armoury vid Highbury House efteråt i hopp om att köerna skulle minska till tuben, men icke. Det var bara att knata upp till Finsbury Park och därifrån ta tuben till Manor House. Självklart fick vi med oss en finfin kebab från Manor kebab innan vi stängde ner den här långa dagen.
Täckning på rummet?
Icke.