Arena: Brovallen
Match: Division 5 västra Värmland
Publik: 90
Målen: 1-0 (36) Mattias Edlund, 2-0 (77) Marcus Håkansson, 3-0 (90+3) Sebastian Lindquist
Matchens lirare: Sebastian Lindquist, VSK

Farsan vägrade följa med.
Jag fick åka runt själv.
Det började i Värmlandsbro – där hemmalaget gick upp i fyran.

Kick off klockan elva är jobbigt asså. Men det är också ett måste ibland om man ska hinna med det man ska. Som den här lördagen. Det var bara att ställa klockan och göra ett sista försök att övertala farsan att hänga på.
Det sistnämnda gick inget vidare.
Jag fick åka själv.
Hade en dryg timme ner till Värmlandsbro, som ligger längs 45:an före Säffle. Hade planen att köra in dom minuter jag var sen från Sutterhöjden och det fick alldeles utmärkt.
Fem i elva hade jag swishat in mig, från bilen, parkerat och tagit plats.

Skogsvallen ligger vid skolan i det lilla samhällets utkanter. Den har en läktare, en slänt och en kiosk. Inget mer. Det var hyggligt med folk på plats när hemmalaget, med dom fina initialerna VSK, kunde säkra seriersegern och gå upp i division 4.
Då krävdes seger mot Arvikas U-lag samtidigt som Säffle 2 inte fick vinna mot Deje på Älvkroksvallen – en match som jag först funderade på att se.
Redan i den fjärde minuten fick SFF en spelare utvisad och Deje gjorde 1-0 vilket snabbt spred sig med förtjusning runt Brovallen.
Den matchen jag själv såg var rätt så enahanda.
VSK var klart bättre. Tyngre och mer rejäla.
Och när Mattias Edlund gjorde 1-0 började dom 90 personerna på plats att känna doften av division 4.

Jag jagade matchprogram och korv i paus. Gick bet på det förstnämnda, men löste det andra. Sen tog jag ett varv och plåtade lite innan jag satte mig på läktaren och såg klart matchen.
Den vann Värmlandsbro enkelt med 3-0 och när någon bakom basunerade ut att Deje ledde med samma siffror var det klart. Spelare, ledare och fans firade ordentligt inne på planen efter matchen.
Seriesegern var säkrad.
Jag tackade för mig och åkte norröver.