Arena: Nadderud Stadion
Match: OBOS-Ligaen
Publik: 2 456
Målen: 1-0 (6) Herman Geelmuyden, 1-1 (18) Naoh Alexandersson, 1-2 (23) Bo Åsulv Hegland, 1-3 (66) Thomas Klemetsen Jakobsen, 1-4 (89) Eythor Bjørgolfsson
Matchens lirare: Bo Åsulv Hegland, Moss

I Oslos rika utkant skulle nästa arena på Norgeturen plockas.
Men först skulle vi turista.
Geiranger, Sognefjell – och bageriet i Lom.
Idel ädel godis.

Det var tidig uppstigning i Molde på fredan. För att vi skulle hinna med allt vi ville under dagen var det bara att sätta klockan på ringning innan 08.00 så att vi han avnjuta den superba frullen, duscha och checka ut innan parkeringen gick ut 09.27.
Detta löstes galant.
Sen körde vi den korta biten bort till färjan som skulle ta oss första biten söderut – mot kvällen slutgiltiga mål Sogndal.
Men dit var det långt.

Först skulle vi över fjorden och till Vestnes. Rappa som vi var hann vi med 09.50-båten. Tysta och fina båtar som jag tror gick på el. Över 100 NOK den här gången, men det tog nästan en halvtimme.
Lugubert väder.
Tyvärr höll det i sig nästan hela dagen.
I Vestnes dundrade vi E39:an en kort bit innan vi svängde av i Sjøholt och vidare på mindre vägar. I Linge var det dags för en ny båt. Kortare och billigare den här gången.
Sen bar det upp mot dagens första sevärdhet: Geiranger.

Det är, helt ärligt, bland det sjukaste jag sett ur flera perspektiv. Först och främst är det galet vackert och en miljö som är helt sanslös. Vi stannade, som så många andra, i Örnsvingen på väg ner. Herregud vilken utsikt över fjorden – som varenda turist vill se. Nere i byn, det här stället är inte stort, var det så mycket folk att det inte ens var att tänka på att stanna till. Vi hade problem att bara ta oss igenom och upp på andra sidan. Det var bussar och bilar överallt.
Sinnsykt.
Sen skulle vi upp på andra sidan. Lika brant och smalt här och det var drama ett par gånger när det kom en lastbil eller en buss. Inte mycket till marginaler varken på rakorna eller i svängarna.
Sen blev det fjäll och Stryn. Vi dissade gamla Strynvägen och åkte neröver mot Lom.
Jag somnade en stund när det regnade som värst.

Här hade farsan rekat nåt bageri som skulle vara världsberömt. Det vräkte ner när vi köade oss in i byn och hittade en parkering vid Coop. Jag var nära på att dissa totalt, men NHL hade snyggt packat med två paraplyer som skyddade fint när vi knallade de korta biten ner till Bakeriet i Lom.
Trodde inte mina ögon när det var kö ut på gatan.
Var på väg att ge upp igen när vi ändå bestämde oss för att ställa oss bland dom kanske 50 som väntade. När vi hade kommit fram, det gick rätt fort, fått våra påsar och knallat till bilen fattade vi varför det var så poppis.
Supergoda mackor, kanonkaffi, som de säger, och utsökta kanelbullar.
Synd bara att vi tvingades käka i Audin …

Efter matfesten i Lom skulle vi upp på fjället igen. På riktigt den här gången. Nästan 1 500 meter var det som mest över Sognefjellet. Tyvärr var vädret fortsatt halvrisigt, men det hade i alla fall slutat regna. Efter ett gäng stopp var det utför. Rejält. Snirkliga vägar som fan innan vi var nere vid Lustrafjorden.
Nu tittade solen äntligen fram och vi fick några magiska rutor innan vi körde den sista biten ner till Sogndal där vi hade bokat in oss på Best Western Laegreid Hotell. Dyrt och inte värst att skryta med.
Stan var mer eller mindre stendöd trots att det var lördag. Vi tvingades knalla ner till det andra hotellet Quality Hotell som hade två restauranger.
Vi valde den italienska och en stor Aas.
Klart godkänt.
Och dyrt.
Efter en stund där på terrassen kände vi att det hade varit en lång dag så vi knallade tillbaka och slaggade.

När man låter farsan leda skutan en dag så finns det utrymme att föreslå ännu en fotbollsmatch innan vi skulle hem till Sverige. Hade kollat in att Stabæk spelade hemma och att det passade bra i tid och på väg till Drammen där vi hade bokat in oss sista natten.
Men det krävdes ny tidig uppstigning för att det skulle finnas utrymme för lite spanande på vägen. Strax efter 08.00 var vi nere och spisade frulle. Helt okej sådan.
De hade i alla fall iskall Trine-melk och det höjer ju betyget.
Sen var vi redo för en ny dag i Audin.

Det började, som vanligt, mer eller mindre direkt med en färja. Mannheller till Fodnes. Snabb tur. Sen ganska intetsägande miljö, med tanke på vad vi sett de andra dagarna, bort till Borlaug och ner på 52:an.
Inte blev det bättre till Gol.
Men i Hemsedal lyfte det lite.
Där stannade vi en snabbis.
Sen kom Hönefoss och där körde vi in och kollade forsen och stationen innan vi betade av sista biten till Stabæk – som ligger i Bærum i Oslos västra delar.
Flotta områden. Men arenan var mitt under renovering.

Tack vare att vi var där i hyggligt god tid fick vi parkering vid idrottshallen. Där var det dessutom gratis i fyra timmar, tackarrrr. Därifrån kunde vi enkelt knalla upp till Nadderud Stadion på fem minuter.
Hade köpt plåtar online dagen innan. 300 NOK styck för deras motsvarighet till Superettan är sannerligen hutlöst. Sen gick det vara att köpa plåtar på huvudläktaren vilket gjorde att jag fick snika in mig vid VIP-en för att ta några bilder på läktaren.
Farsan var inte sugen på öl så vi satte oss inte i tältet utan gick in och beställde lompe istället.
Det är ju som det är …

Vi hade platser högst upp bredvid pressen. Bara två säten på vår rad precis under taket. Trångt och riktigt oskönt. Tur att man kunde stå precis när man ville.
Båda lagens fans protesterade mot VAR och var tysta första kvarten. Hemmalagets klack var inte ens på läktaren. När hymner och annat lagt sig smällde Stabæk in 1-0 i den femte minuten. De såg hyperladdade ut och dominerade helt.
Men det dröjde inte lång stud innan serietvåan Moss jobbade sig in i matchen. Gästerna var rappare, mer direkt och spetsigare. Kvitteringen kom drygt tio minuter senare när Naoh Alexandersson bombade in sin egen frisparksretur i det bortre krysset. Jublade hade knappt lagt sig innan 1-2 kom.
Slarv i uppspelsfasen från hemmalaget och Moss, genom Bo Åsulv Hegland, kunde sätta ledningsmålet tämligen enkelt.
Och så här skulle det hålla på resten av matchen.
Hemmalaget försökte och försökte, men slarvade allt för mycket.
Gästerna från landets södraste delar tog till vara på det som bjöds – och gjorde det bra.

Efter vilan var det samma visa och frustrationen var stor på läktaren. Moss gjorde 1-3 och ånyo försökte Stabæk spela ett spel de inte behärskade och gästerna kunde bryta och vända på spelet kvickt. Thomas Klemetsen Jakobsen hade inga som helst problem att placera in trean bakom hemmakeepern.
Minuten före slutet kom 1-4 när rappe inhopparen Eythor Bjørgolfsson styrde in bollen från nära håll.
Game. Set. Match.

Vi tackade för oss och kilade ut. Det var Nadderud Stadion för den här gången. En friidrottsarena som ska byggas om från grunden och det arbetet var påbörjat så det såg ut som en byggarbetsplats runt om.
Vi körde lite fel på vägen ut, men kom till slut rätt och ut på E18 och ner till Drammen där vi bokat in oss på Comfort Hotell Union Brygge, ett stenkast från Marienlyst Stadion.
Inte mycket folk på plats.
Efter en kall på rummet knallade vi ner till lokala italienaren som serverade utsökt pizza och kall öl. Är ni i krokarna kan That’s Amore varmt rekommenderas.
Bakom hotellet fanns en liten bar. Där avslutades kvällen med en svindyr lager och underbar solnedgång.