Arena: Aker Stadion
Match: Europa League, kval
Publik: 3 989
Målen: 1-0 (2) Markus Kaasa, 1-1 (35) Alexander Lind, 2-1 (45+1) Magnus Wolff Eikrem, 3-1 (49) Kristian Eriksen
Matchens lirare: Kristian Eriksen, Molde

Kanske världens vackrast belägna fotbollsarena.
Mycket mer har inte Aker Stadion.
Det hade inte matchen heller och farsan klassade tillställningen med ”semesterfotboll”.

Men först var det tidig uppstigning och frukost inne i fjøset på Grønset Skysstasjon. Vi hade en späckad dag framför oss. Det började med att vi körde E39:an ner till Halsa och tog båten över till Kanestraum. På Bergsøya tog vi höger och tunneln in till Kristiansund – som har slog ut Vålerenga i kvalet till Eliteserien i vintras.
Första stoppet blev deras arena, Atlanten Stadion. En sorglig anrättning.
Vi tog en sväng på byn också innan vi körde ner i den långa Atlanterhavstunneln och ut ur stan.

Dagens första stora mål var Atlanterhavsvein. Den börjar i Karvag. Vi laddade med en korv, ostegrill med bacon, på YX. Urusel service – men god pølse.
Sen var vi redo. Farsan hade redan kört den här vägen – som av många beskrivs som otroligt spektakulär. Kortfattat kan man säga att den är en vägen så går mellan öarna vid havskanten.
Och jag måste säga att den var en av resans stora besvikelser.
Inte alls nåt speciell.
Vi stannade på en av ”kobbarna”, där vid Myrbærholmbrua, där alla andra parkerar, tar en promenad och lite bilder. Sen är det ett par kilometer till innan man kommer till Vevang och det normala Norge börjar igen.
Då somnade jag …

Jag vaknade bryskt en stund senare när farsan körde in i Molde. Klockan hade tickat på bra, men det fanns utrymme att åka upp på berget för att få en vybild över stan och Aker Stadion – som ligger vi vattnet.
Smalt som fan upp.
Men det gick vägen.
Kanonväder gav fina bilder.
Sen styrde vi rakt ner igen och bort till Scandic Seilet där vi hade bokat in oss. Perfekt bredvid arenan. Silkeborgs lag checkade ut när vi checkade in.
Rum på 14:e våningen. Tyvärr åt fel håll. Men utsikten över Midfjorden var inte att leka med.
En utsträckning och en kall Coppersmith-IPA senare var vi redo.

Molde sålde alla sina sittplatser för 150 NOK för att locka folk till den här första matchen i andra kvalrundan till Europa League. Det var inte mer än ett par hundra meter mellan hotellet och arenan så vi tog ett varv innan vi gick in.
Danskarna stod och hängde utanför sin ingång. Oklart varför. Troligen för att de var less på bristen på ölställen som alltid är ett dilemma på norska fotbollsarenor.
Klart värre än i Sverige.
Vi hade plåtar på långsidan mot vattnet.
Med varsin korv i näven knallade vi upp och bänkade oss. Nästan så att vi hade mittlinjen mellan oss.

Det small till direkt. Hemmalaget tokoffensiv betalade av sig omgående när Markus Kaasa skyfflade in 1-0 i den andra minuten. Nästan 4 000 personer jublade och sjöng.
Men Moldes fina start gav bara 1-0 och efter en stund tog danskarna över mer och mer. Logiskt då att 1-1 kom tio minuter före vilan när Alexander Lind prickade in kvitteringen från distans.
När många stod i kön för en korv återtog hemmalaget ledningen på stopptid. Den förre MFF-spelaren Magnus Wolff Eikrem låg bakom tempohöjningen – och det var också han som satte bollen i mål bakom Nicolai Larsen i Silkeborgmålet.

Våra stolar var ruskigt osköna, det kändes som att dom var felmonterade så vi bytte platser till andra. Borta vid danskarna fanns massor med tomma säten. Där slog vi oss ner.
Andra halvlek var seg. Mycket kosmetika. Eller semesterfotboll som farsan kallade det. Men mål direkt blev det. Molde den här gången också vilket nästan tog udden ur matchen som slutade 3-1 till norrmännen.
Hungriga tänkte vi gå ner till baren efter matchen, men där fanns ingen mat.
Och det gjorde det inte någon annanstans på Aker Stadion heller. Måste säga att jag är lite besviken på den. Den ligger extremt vackert, men så mycket mer än så är det inte.
Det är trångt överallt och dåligt med utrymmen. Dessutom är det rätt ful på utsidan med massa företag som hyrt in sig. Inne på läktaren är det dock fint med utsikt över bergen bakom.

Istället knallade vi ner till hotellet i hopp om att få en bit mat där. Men där var restaurangen stängd. Vi fick nöja oss med varsin lager från Dahls i Trondheim, chilinötter och vacker utsikt.
Farsan helnöjd när Hurtigrutenbåten kom två gånger medan vi satt där vid sjökanten.
Halvfattiga och nöjda tog vi hissen upp till 14:e våningen och avslutade dagen.