Arena: Orkla Sparebank Stadion
Match: Norsk Tipping-Ligaen Avdelning 4
Publik: 137
Målen: 0-1 (7) Martin André Elverum Engvik, 0-2 (11) Audun Engen Vik, 1-2 (23) Henning Føll Pedersen
Matchens lirare: Audun Engen Vik, SK Trygg/Lade

Halva Norge runt.
Det började i Sutterhöjden.
Och ”slutade” i Grønset.
Däremellan hann vi med en jävla massa – och såg en kanonmatch på Orkla Sparebank Stadion.

Årets sommarresa till Norge skulle inte alls bli lika lång som förra då vi körde fram och tillbaka till Tromsø. Det stora målet med den här trippen var Molde, men på vägen kan man ju se och göra massa kul.
Avresa var satt till 11.00 från Sutterhöjden.
Vi var några minuter sena när vi puttrade iväg norröver. Via Molkom, Uddeholm, Ekshärad och en snabbfika i Fastnäs var vi i norra Värmland. Tankning i Sysslebäck innan vi styrde upp mot Borangen och in i Norge.

Första dagens resa var inte allt för avancerad. Vi körde 206:an mot Flisa men genade över Glorvika och kom ut söder om Elverum. Att tanka i Sverige var en lysande affär när dieseln på vissa håll i vårt grannland var fem kronor dyrare. Efter Elverum kom motorvägarna och också avgifterna. 88 kronor fick vi hosta upp innan vi var framme i Lillehammer som var dagens första delmål. Farsan skulle fika på Granums konditori. Ingen höjdare. Dyra torra wienerbröd och blaskigt kaffe. Norge och mat är sällan en succé.
Sen for vi uppför berget för att kolla hoppbacken – och dess utsikt. När vi slingrat oss upp till toppen kom vi samtidigt som två bussar från Belgien och Tjeckien …
Helmysigt att brottas med 100 pensionärer som skulle ta kort på samma saker som oss.
Brutal utsikt.
Och brutalt brant.
Vi körde ner och kollade ”målet” också. Här stod tio andra turistbussar.
Lika bra och fly när man kunde.

Farsan ville synka höjdmätaren vid stationen, men där fick man inte köra ända fram så vi tackade Lillehammer så gott och körde ut ur stan. Klockan hade tickat på och vi skulle käka på hotellet var planen.
Första natten hade vi bokat in oss på Thon Hotell i Skeikampen. Avsides uppe vid en skidbacke – nordväst om stan. Det passade perfa för morgondagens körning.
Rum 202 med halvtaskigt lås fick vi.
En kall Vete-IPA från Coppersmith avnjöts innan vi knallade ner och käkade superb sommarbuffé för 355 NOK. Det var bland det bästa jag käkat i Norge. Utsökt sallad och finfina Elgkarbonader.
Man var fint proppmätt efter en timme när vi knallade upp på rummet så att farsan fick se de lokala nyheterna på NRK.
Det fick bli en avslutning som någon den här dagen.

09.00 var det dags att käka igen. Klart godkänd frukost innan vi duschade och gav oss av. Spöregnet från kvällen hade slutat, men termometern visade nio grader när packade i Audin och drog iväg.
Peer Gryntvegen skulle vi ta.
90 spänn i bompeng.
Då fick man åka grusväg över fjället.
Som mest var vi uppe på 1020 meter. Farsan hade fullt sjå att hålla sig på vägen när han samtidigt skulle hålla koll på hur högt upp vi var – och spana in djur.
Festligt värre.
Det var helt okej vyer. Efter Gålå tog vi snabbaste vägen ner på E6:an började den riktiga resan norröver.

Vi snackar nya motorvägsavgifter innan vi kom fram till Dombås där vi stannade för att köpa lite förnödenheter på Coop och spana in Monopolets utbud.
Uselt.
Men vi fick se tåg uppe på stationen. Det var på pluskontot.
Sen väntade Dovrefjellet och dess natur. Småregnigt hela tiden när farsan höll på att braka in i en skock får och jag vaknade bryskt till från min minivila.
När vi hade kört in i Trøndelag kom ett vattenfall som vi skulle stanna och kolla på för snabbt så vi sonika köra vidare utan bilder.
1000 meter blev 500 meter och vi var framme i Oppdal där det vankades sen lunch.

Det första stället, någon lokal minisaluhall, nobbades och det fick bli Møllen en bit bort istället. Inte helt varmt när vi klev ur bilen nu heller och knallade in för att sätta tänderna i small pizza för 209 NOK. Väldigt bra ska dock sägas.
Nu var det inte många mil kvar på E6:an innan vi kunde svänga av i Berkåk och köra mycket mindre vägar till Orkanger. Det fick bli ett tankstopp i Å, där dieseln låg på 19,60, innan vi kämpade oss ner till Fannremsmoen där kvällens match skulle spelas. Efter att ha spanat in arenan tog vi en sväng på Orkarngers by – som inte var mycket att skriva hem om – innan vi körde tillbaka och inte kom in.
Våra 60 kronor i kontanter räckte inte långt och kort har ju som bekant inte kommit till norska arenor så vi fick köra bort till banken och ta ut cash.
Halleluja.
Men så var det.

Bara minuter innan 19.00 kunde jag skala upp en tvåhundring och lösa in oss. Orkla mot Trygg/Lade stod på menyn. Vi snackar motsvarande division 2 i Sverige.
Konstgräs – men en mycket tjusig huvudläktare.
Det var vad vi bjöds på.
Farsan köpte kaffe och en för gammal Twix för 55 NOK – sen bänkade vi oss vid räckte på kortsidan redo för att beskåda kvällens spektakel mellan serieledande Trygg/Lade och bottenlaget Orkla.

Det ska sägas med en gång: Det var en väldigt bra och välspelad match. Räckets höjd var perfekt – vilket inte gjorde tillvaron sämre.
Gästerna från Trondheim imponerade och klev ut som det topplag de faktiskt var. Fint och rappt passningsspel gav chans på chans på chans.
Efter sju minuter kunde inte hemmalaget stå emot längre och Martin André Elverum Engvik kunde peta in 0-1. Bara minuter senare, när en hemmaspelare gått i gräset med vad som såg ut som en svår knäskada, kom 0-2. Då hade Trygg/Lade dessutom tre i virket och en given straff som man inte fick.
Det var totaldominans.
Men så från ingenting så kontrade hemmalaget in reduceringen och det blev mer match.
Solen gassade och det var nog 20 grader, farsan frös visserligen ändå hela matchen, när i alla fall jag stod där och bara njöt. Första halvlek gick fort och trots alla skapade bortachanser ledde de bara med en boll i paus.

Farsan ville ha korv i vilan, men jag tyckte 40 NOK var för mycket så vi knallade över till solen på långsidan tomhänta under vilan. Andra halvleken var mer kontrollerad från gästerna. Visst skapades lägen – men de flyttade inte alls fram så mycket folk som i första.
Matchens gigant, Audun Engen Vik, hade sina chanser, men det stod fortsatt 1-2 när matchen klev in i slutskedet. Då skulle det bli drama deluxe. I det sista som hände, en Orklahörna på stopptid, kastade hemmalaget fram allt. Och när bollen skickades in dök keepern upp mitt i boxen och fick kanonträff med pannan. Tryggkeepern räddade dock Erik Hansen Meidal trodde inte sina ögon när han blev snuvad på ett bergsäkert mål.
Domare Veronika Fjeldvær, som tillät det mesta, blåste av och gästerna, som är nykomlingar, kunde fira sin efter seger för säsongen. Man dryga ut serieledningen till sex poäng.

Nöjda och glada, det var en väldigt rolig speaker som vi garvade gott åt under matchen, deras dialekt låter som att håller för näsan när dom snackar, vandrade vi ut och satte oss i bilen och körde mot hotellet – som var inbokat in the middle of fuckin nowhere.
Först fick vi åka in till Orkanger och eftersom en bro var avstängd blev det sightseeing i hela stan innan vi kom ut på E39:an. Fem mil skulle vi avverka innan vi kunde ringa och checka in oss på Grønsets lilla familjehotell.
Där väntade en god öl eller två innan vi somnade gott.