Arena: Granbacken
Match: Kval till division 5
Publik: 55
Målen: 0-1 (51) Nemanja Tosic, 0-2 (69) Självmål
Matchens lirare: Carl Persson, BIF

Bjudresan som skulle ta oss till allsvenskan startade långt ner i västra Småland.
I Burseryd.
Med ett kvaldrama.

Vi hade hoppats på att VSK skulle spela sig till allsvenskan på söndag lunch i Landskrona – och det vill man ju för allt i världen inte missa.
Därför lockade jag med mig brorsan på en långtur med bil.
Men jag vägrade köra tur och retur till Skåne på samma dag – som jag lockade med gratis hotellrum och kvalfotboll i Småland för att han skulle hänga med på resan som började tidigt på lördag morgon.

Jag plockade upp Teo på Kungsholmen halv nio. Det finns absolut inget att rapportera om innan Norrköping där det slumrades in i framsätet bredvid mig.
Vi hade klarat av världens tråkigaste motorväg och kände för ett litet stopp.
Och här skulle det hända grejer.
På Statoil i Gränna.
Vilken jävla mack.
Brorsan var helt till sig när jag kom ut från muggen. Han hade upptäckt ställets scanningsapparat vid kassan som bara kände av grejerna när man ställde på en platta.
Det var så snyggt och imponerande att vi knappt ville åka därifrån.

Men det gjorde vi. Uppför backen i Jönköping och sedan 40:an en kort bit följt av 26:an söderut. Det var skog, skog och skog. Sen kom Gislaved och vi körde rakt ut i ingenstans mot Burseryd.
Det är ett litet samhälle med drygt 1 000 innevånare. Här finns ett bruk – och nattugglorna.
Vi raggade runt en stund, det går ju inte att komma först till en kvalmatch för att hålla sig kvar i division 5.
Sen åkte vi till Granbacken för att se Burseryds IF mot FC Gislaved.

Det blåste snålt och var svinkallt. Riktigt lugubert. Vi valde lyxalternativet i entrén som inkluderade fika för 70:-. Den intogs direkt inne i det fina klubbhuset innan matchen ens dragit igång.
Kaffet serverades i riktiga koppar.
Och det var hembakat.
Kvalitet rakt igenom.

Båda lagen stod på tre pinnar och tack vare bättre målskillnad mot Vaggeryd var det fördel hemmalaget vid ett kryss. Men det var vinna eller försvinna.
Och i potten en plats i nästa års division 5.
Vi stod vid klubbhuset i första.
Det var en ganska jämn match i första. Men inga mål. Vi värmde oss med mer kaffe och snack med ortsbefolkningen i klubbhuset under vilan.
Efter paus, efter det att Teo inte fick klappa en hund i publiken, satte vi oss på bänkarna i slänten i andra. Där fick vi se ett spetsigare bortalag som trots spelmässigt underläge gjorde både 0-1 och 0-2. Det var dråpliga situationer och roliga kommentarer om vartannat i kylan.
Burseryd flyttade fram allt på slutet, men trots en rad kanonlägen juggarna från Gislaved hålla tätt. De jublade högljutt på den till synes fina gräsmattan över avancemanget till femman medan vi halvt nedfrysta knallade till bilen och åkte vidare söderut.

Det fick bli Smålandsstenar och vidare på 26:an ner till Halmstad. Sen över Hallandsåsen och in i Skåne. Jag hade bokat in oss på ett hotell vid Ängelholms flygplats.
Vi checkade in i vårt extrautrustade rum för en tusenlapp och sen åkte vi till Donken och köpte middag och andra finesser inför kvällen när vi skulle se Arsenal mot Chelsea.
Det slutade 2-2.
Och vi kunde somna in inte allt för besvikna efter den sena upphämtningen.