Arena: Lingheden
Match: Division 5 mellersta Östergötland
Publik: 58
Målen: 1-0 (21) Marcus Morén, 2-0 (48) Nikki Hunter, 2-1 (74) Adnan Mahovic, 3-1 (90+3) Linus Kratz Löfgren
Matchens lirare: Nikki Hunter, LSK

Röd dag en tisdag.
Då går man all in.
Och åker till Östergötland och ser fyra matcher.

Sveriges nationaldag spenderas så klart bäst med att beskåda landets nationalsport.  Och det i massor. Jag hade spanat in fyra fina matcher runt Linköping som tidsmässigt skulle sitta som handen i handsken.
Det var bara att ställa klockan på 08.00.
Och dra iväg.

Är det röd dag på en tisdag så är det lugnt och skönt i trafiken. Räknade kallt med att kunna köra in några minuter på resan ner till Linghem – vilket utan problem grejades när jag hade betat av två av världens tråkigaste motorvägssträckor.
Först Stockholm-Södertälje och sedan Södertälje-Nyköping.
Det är det närmaste depression man kommer en veckodag med superväder och fyra matcher på menyn.

Kalaset började i Linghem dit jag kom 10.58. Trots att jag hade två minuter tillgodo var matchen igång innanför den magiskt vackra träentrén när jag parkerade golfen på gruset utanför.
Linghems SK mot Västra Husby IF i mellersta femman.
Men om det är avspark 11.00 kan väl matchen börja 11.00?
Eller?
Jag tycker inte att det är för mycket begärt, men någon stackare kanske var stressad den här nationaldagen …

40 kronor i entré. Då ingick en kopp kaffe i paus. Jag satte mig på första bästa bänk och spanade in skönspelet på den ojämna mattan.
Det var ganska jämnt till en början men när Simon Johansson i gästernas kasse gjorde en rembrandt och Marcus Morén satte 1-0 till Linghem tippade matchen över till hemmalagets fördel.

I paus löste jag ut min java i kiosken i klubbhuset. Lingheden är en fin anläggning. Mycket mer än det grymma entrén. Runt planen fanns massor med bänkar och när spelets kvalitet dippade kunde man spana in tåg bakom avbytarbåsen som var målade i grönt och vitt.
Jag valde en av småbänkarna på andra sidan efter paus.
Där stekte solen – något jag snabbt skulle märka efter ännu en svensk vinter i ide.

Ganska snabbt när spelet drog igång ökade LSK till 2-0 och det var bud på mer. Hemmalaget hade nästan allt av spelet, men så med kvarten kvar sprattlade Husby till och reducerade.
Det blev inte mycket mer än så och någon större nerv spred sig inte bland de 58 i publiken.
När sen gästernas Alexander Lindh drog på sig en målchansutvisning gick poängtåget.
På stopptid kom 3-1 och Linghem kunde inkassera en rättvis seger.

Det var då jag upptäckte att 45 minuter och lite till i solen hade satt sina spår. Underarmarna ömmande och jag skyndade till bilen för att rädda det som räddas kunde.
Tack och lov räckte det.
Och groundhoppingfesten kunde rulla vidare.