Arena: Sätravallen
Match: Division 5 norra Uppland
Publik: 160
Målen: 0-1 () Oskar Nilsson, 0-2 () Oskar Nilsson, 1-2 () Arvid Hillgren, 2-2 () Pontus Jensen, 3-2 ()
Matchens lirare: Oskar Nilsson, Börje SK

Det här var ett sällan skådat drama.
Och hade Foppa varit här hade han varit lika förbannad på Börje som på 90-talet.

Det var nästan tio mils körning från Morgongåva till Skärplinge där Österlövsta lirar. Det är ju nästan omöjligt att både skriva och säga Skärplinge för det så lätt att det blir Skräplinge.
Självklart valde jag den invändiga vägen, den genom de små byarna och den genom skogarna – där ingen annan åker. Efter en liten stund, efter att ha passerat 50 byar som slutar på bo, kom jag till Östervåla. Där var skyltningen undermålig och jag körde fel. Dock ingen större fara för jag upptäckte det hundra meter senare och kunde snabbt vända.
Sen kom 500 byar som slutar på bo, där Månkarbo, Gästbo, Hindersbo och Ubblixbo stod ut.

Jag fick en kort sväng på E4:an innan Tierp där det blev landsbygd och riktig väg igen. Framme i Skärplinge perfekt lagom till kick off. Folk hade parkerat ytterst märkligt utanför.
Ingen entré.
Men mycket folk på plats.

Det visade sig när jag hade gått in på Sätravallen att det var nån form av Fotbollens dag. Massor, i sammanhanget, med folk på plats. Den officiella publiksiffran skrevs till 117, jag räknade i första och då var det fler än 150 på plats.
Jag öppnade med en fryspuck – som var ganska fin ska sägas.
Dock inte en centimeter utanför boxen, men när solen skiner och det är 25 grader varmt funkar det mesta.

Jag ställde mig i skuggan på ”fyllesidan” där det konsumerades friskt från medhavda kassar, cykelkorgar och väskor. Börje SK, tydligen en klassisk idrottsförening utanför Uppsala, var det klart bättre laget första 45 och de ledde med 2-0 trots att tvåmålsskytten Oskar Nilsson stått för en av de mest häpnadsväckande missar jag sett. Han skulle bara ta ner bollen och lägga in den i det tomma målet, men lyckades trampa på kulan och snubblade.

När matchen gick i stå i andra höll jag på att slumra till och fick gå och köpa en kaffe för att klara de sista minuterna. Men då small det till.
Först kom 1-2.
Sen höll en åskådare på att döda ett barn när han skulle fånga en studsande boll och missade att det stod en barnvagn där vid sidan när han hade full fokus på bollen.
”AKTA BARNVAGNEN”, hördes över hela Uppland och där kan mycket väl ett yngre människoliv ha räddats.
Sen kom 2-2 och det byttes chanser till höger och vänster. Börje, jag inte hockeydomaren som Foppa va vansinnig på, var närmast, men innan den kvinnliga domaren som kanske tillät lite för mycket på planen blåste av kom 3-2 och vändningen som nog ingen trodde på var ett faktum.
Det jublades och firades rejält på Sätravallen.

Jag tackade för mig och satte mig i en bastubil. Tack och lov fungerar min AC och jag kunde starta resan hemåt. Den gick via Försäter och sen Larbo där jag stannade på en mycket fin gårdsbutik och köpte ägg och korv. I Örbyhus tog jag en liten avstickare och kollade deras IP. Körde sedan vidare till Österbybruk och ner den vägen till Uppsala.
Sen blev det motorväg och ”du är trött”-skylten började plinga.
Det var jag inte.
Den här gången heller.