Arena: Bärkevallen
Match: Division 7 södra Dalarna
Publik: 175 (minst)
Målen: 1-0 (40) Robert Höök, 1-1 (42) Munir Osman
Matchens lirare: Noah Sellberg, Säters IF
Nationaldag i Söderbärke?
Javisst tänkte jag och 175 andra när det vankades division 7-fotboll på kvällen.
Efter en långhelg i Gagnef med kortspel, gräsklippning och padel var det dags att runda på måndagen. Men inte en hemresa utan en ny arena.
Den här gången Söderbärke.
Och Bärkevallen.
Det fick bli småvägarna söderöver. Först över Bäsna och sen över Ulvshyttan efter Borlänge. Mer att kolla på då – och mer trivsamt.
Kanonväder och fin temperatur när jag efter ett varv i byn körde in på Bärkevallens parkering. Här var det folkfest. Blev snudd på chockad när jag vandrade mot kiosken och såg att bortre lång, inklusive läktare, väl ”fullsatt”.
När jag hade hittat en bit bänk och dödat ett bra gäng små gröna insekter räknade jag antalet åskådare till 175.
Det är inget annat än otroligt imponerande för en match i division 7.
Bärkevallen i sig är kanske inget större mästerverk till anläggning, men det ligger fint och det finns en liten läktare. Från min position såg mattan helt okej ut. Jag fick en annan bild när jag efter de 90 minuterna tog ett fotovarv.
Kanske en av förklaringarna till att spelkvaliteten var … så där. Om man ska vara bussig.
Stundtals var det bedrövligt.
Många spelare med väldigt låg kunskapsnivå i ämnet fotboll.
Men det fanns ljusglimtar. Hemmalagets Oliver Nähr Winkel en. Säters Noah Sellberg, blott 15 år, en annan.
Matchen var mållös, absolut inte chanslös, fram till slutet av den första halvleken när Bärke gjorde 1-0. Kort därefter kom kvitteringen.
Efter paus bytte lagen chanser med varandra hejvilt och ingen hade nog protesterat om båda lagen vunnit eller om det blivit 4-4.
Men så blev det inte.
För det stannade vid de båda målen i slutet av första.
Kanske berodde det på att en av hemmaspelarna vägrade lyda order från min bänkgranne vid ett offensivt inkast. Gubbens skrek: ”sikta på straffområdet”. Det vet jag i och för sig inte om han gjorde, men bollen hamnade i inte där.
En av de positiva grejerna med matcher i lägre serier på kvällar är att det inte tar så lång tid. Pauserna är sällan 15 minuter vilket gör att man kommer väg några minuter tidigare, vilket är skönt när det är 85 kilometer till Västerås.
Hade nån plan att få i mig lite käk på hemvägen. Fagersta var målet, men där var det typ stängt. Överallt. Tur att sista chansen fanns på Statoil innan jag bokstavligen kunde bränna sista biten till Gurkstan.