Arena: Studenternas IP
Match: Superettan
Publik: 810
Målen: 0-1 (13) Simon Johansson, 0-2 (27) Viktor Granath, 1-2 (63) Arian Kabashi
Matchens lirare: Simon Johansson

Padel, VSK och Arsenal i Uppsala.
Tackarrrr.

Vilken jävla söndag det blev – allt ihopstyrt lite snabbt i veckan. När Sportklubbens match mot Dalkurd skulle kicka igång redan klockan 13.00 fanns ju möjlighet att teama upp med Axel och Rodny innan för en padel – och efter för att se Arsenals sista Premier League-match mot Everton.
Men det krävdes tidigt uppstigning för att få ihop plusmenypaketet.

Golfen rullade från Blåsut redan innan 8.45 för att hämta upp Teo på Kungsholmen. Dryga timmen senare var på uppställda och klara på Prime Padel i ett av Uppsalas mest fashionabla industriområden – detta efter att Tina Turner skickat mig fel i varenda korsning på väg in i stan.
Gjorde det stora misstaget att sätta mig i en soffa i padelhallen efter 90 minuters kvalitetsspel vilket en stund senare resulterade i en enorm stelhet.
Lägg därtill en eftersvettning modell värre efter duschen så förstår ni hur redo jag var för fotboll.

Från Axel och Saras nya lya är det inte långt att knalla över ån (alltid Svartån) för att komma till Studan.  Det var några år sedan jag var här – och mycket har hänt.
Jävlar i berget.
Den gamla, men klassiska, arenan var borta och en ny med tillhörande omgivning hade snyggt växt fram.
Ett imponerande bygge ska sägas. Perfekt storlek för en klubb som Sirius som etablerat sig i Allsvenskan.

Vi köpte sittplatsbiljetter i skuggan. Blir alltid provocerad av att bortafans ska placeras på en kortsida när hemmalaget inte fyller en bråkdel av stolarna, det är inget annat än ett hån.
Det var i princip bara VSK i den första halvleken vilket provocerade vissa nedanför oss som var och varannan minut skrek håll käften till allt och alla.
Missnöje.
Simon Johansson bombade in 0-1 från distans och Viktor Granath smackade in 0-2 i öppet mål efter tidigare nämnde Johansson serverat.

I stabil ledning försökte vi i paus utforska Studans faciliteter när Dalkurd var värd. Ytterst begränsade ska sägas, men en korv och en vatten för kanonfina 60:- köpte jag loss i den enda, vad jag såg, öppna kiosken.
Brorsan köpte Turkisk Peppar.
Den livade upp en ganska seg andra halvlek där hemmalaget gjorde mål på en av sina få chanser, men mycket mer till nerv blev det inte på slutet. Grönvitt vann rättvist och kunde ta sig över ett par streck i botten.

Nöjda vandrade vi mot Axel där det praktisk fanns en ”italiensk” restaurang i bottenplanet. Med uteservering. När Teo väl hittat mer snus på andra sidan stan kunde vi slafsa i oss en helt okej pizza med världens godaste sallad till. Perfekt avvägd, enligt de som åt den.
En våning upp sen tog jag mig en liten tupplur på balkongen och Rodny lekte Hockey-VM på SVT och var en kvart sen med det mesta.
Arsenal körde Everton med 5-1 till ingen större nytta.
Men det var ändå ett perfekt sätt av runda av en grym dag innan vi körde hem till Stockholm igen.

HÅLL KÄFTEN!