Arena: Höökborgen
Match: Division 6 norra, Värmland
Publik: 100 (cirka)
Målen: 0-1 (8) Oscar Nordkvist, 0-2 (25) Andreas Bergström, 0-3 (32) Andreas Bergström, 1-3 (61) Johan Jonasson, 2-3 (90) Pontus du Puy
Matchens lirare: Oscar Nordkvist

Hur firar man en prestigeseger i Ekshärad?
Så klart med en rejäl klunk Kronvodka från påsen med nerskölj i form av pissljummen Fanta.

Det tar nästa på pricken en timme från Sutterhöjden upp till Ekshärad. Vi hade planer på att ta en köttbullelunch på ICA Indianen, men bristfällig info på nätet gjorde att det fanns en stor osäkerhet om de faktiskt hade öppet när vi kom fram. Det är på den nivån vi är här.
När vi rullade in på parkeringen såg det mörkt ut.
När vi kom in var det bommat i restaurangen.
Det fick bli Ayasofya tvärs över gatan med allt vad det innebar …

Kick off på Höökborgen var 16.00. Vi var snudd på där på sekunden. Inte alls lika charmig som i Gettjärna. Stora jordlöparbanor och ganska trist även om anläggningen var välskött.
Vi bänkade oss vid räcket på bortre lång bland miljarder med knott.
Där fick vi se rivalerna Bergsäng dominera rätt så rejält. Redan efter en halvtimme var det 0-3 och i praktiken game over.

Vi piggade upp oss med kaffe och chokladkaka i paus när regnet visade upp sitt fula nylle. Hemmalaget försökte ändå skaka liv i matchen i andra när BBK hade stämplat ut.
Men närmare än 2-3 kom man aldrig.
Jag fick nog av de flygande insekterna och gick ett varv. Men det var ännu värre på andra sidan. När vi hade gått tillbaka till vår ursprungsplats kom en skön lirare från Bergsäng, inte helt nykter, men ack så glad. Med sig hade han Bolagets nya pappkasse. Däri: En sjuttis Kronvodka och en storpet med Fanta.
En sån här seger måste ju ändå firas …

Hemresan blev väldigt lång. För den gick via Kårebolssätern, nån form av självhushåll in the middle of ****** nowhere. Där fick vi bland djur och hus se hur de funkade och blev bjudna på hembakt bröd och egentillverkad mesost.
Det var världsklass.
Sen tog vi skogsvägarna via Dalarna (!) hemåt.
Jag somnade så klart mellan Avradsberg och Gustavsfors där farsan var helt chockad över mängden hus.

Det blev sent igen innan vi kom hem till kvällsölen.
Men en jäkla fin tur.