Arena: Dyltavallen
Match: Division 6 Örebro
Publik: 23
Målen: 0-1 (59) David Ljungdahl, 1-1 (71) Khalil Ashim Kone
Matchens lirare: Khalil Ashim Kone

Tåg och groundhopping.
Bra där Örebro!

På väg hem från Värmland blev det ett stopp hos syrran och Ragge i Adolfsberg. Napolitansk pizza, bra öl, bad och orientering. Jag hade spanat in några matcher som var på kanske-listan på onsdan innan jag körde tillbaka till Stockholm.
Det fick bli Dyltavallen.
Arenan ligger i Ölmbrotorp.
Laget heter Axberg.
Rörigt, sa bull.

Det var stekande värme när jag lite sen sladdade in i byn som ligger dryga milen norr om Örebro. I dessa coronatider är det med viss nervositet man när man kommer fram.
Ska man komma in?
Behöver man göra en Velen och smyga in via skogen?
Nejdå. Här var det inga problem även om det stod en människa nere vid entrékuren. Oklart vad hen gjorde där, men hen stoppade i alla fall inte mig.

Jag bänkade mig på bänkarna på bortre lång. Solen i ryggen. Och tåg som susade förbi i parti och minut. Hade lokalbefolkningen bredvid mig och de var bekymrade över att inga bybor lirade i Axberg längre.
Matchen var precis som man kan tänka sig.
Undermålig kvalitet på allt.
En överspänd domare, irriterade tränare och spelare som hatade att slå bollen till rätt adress.
Mysigt ändå på nåt vis.

Det var 0-0 i paus. Men efter två, som jag tror, feldömda straffar i andra slutade det hela 1-1. Det var nog inte helt orättvist även om Axberg kanske var strået vassare.
Lite grinigt efteråt när Garphyttanspelarna skulle gå upp till omklädningsrummen. Ordväxling.
Det var potthett i bilen när jag drog igång hemresan. Den gick småvägarna på grus över Dylta Bruk och Glanshammar innan det blev E18. Stannade på en kopp kaffe på Lustigkulla innan jag dundrade sista biten i mörkret till Stockholm.