Arena: Stålvallen
Match: Division 5 östra Värmland
Publik: 35
Målen:  0-1 (21) Marcus Kristensen, 0-2 (23) Jonathan Söderholm, 0-3 (55) Niklas Johansson, 0-4 (73) Linus Birath, 1-4 (79) Sebastian Andersson
Matchens lirare: Fredrik Eriksson Zetterberg

Först vann jag DM i pingis här.
Sen gjorde jag min enda seriematch i bandy på Stålvallen.
Idag mötte jag Lasse Sorvari.
Lesjöfors levererar tydligen alltid.

Efter en vecka hos farsan skulle semestern rundas av med en helg i Gagnef. Då passar man så klart på att stanna till och plocka Stålvallen i Lesjöfors på väg upp till Dalarna.
Sladdade in på parkeringen i det öde samhället i de nordligaste delarna av Filipstads kommun precis före kick off som var 18.45.
Det var lite folk på plats för att skåda den här division 5-matchen mot Immetorp från Karlskoga.
Annars är det ju mest folk här på vintern när det spelas bandy på planen bredvid. LIF har fostrat en uppsjö bra bandyspelare genom åren, men numera är sporten ganska sval här. Avsaknaden av konstfrusen is är stor.

Själv har jag ändå många positiva minnen från Lesjöfors. Som liten grabb vann jag här DM i bordtennis genom att slå Greger Hasbo i en legendarisk final med 21-15, 21-15.
Många år senare blev jag inringd av Tillbergas eldsjäl Zocke Johnsson när de saknade spelare till sitt farmarlag Hubbo som lirade i division 1. Säkert 15 år efter att jag lagt av att spela hockey skulle jag nu göra bandydebut. Det var med djup skräck som jag äntrade isen på Stålvallen. Farsan på läktaren. Det gick i 200 knyck överallt och hemmalaget fick typ 20 hörnor. Jag var livrädd varenda gång. Men utan avbytare lyckades vi fixa 3-3 medan snön yrde.
Vi firade med Mariestads och sång i det slitna omklädningsrummet.
Också ett fint minne.

Idag var nog det största att bylegendaren Lasse Sorvari, en gång känd för att ha köpt en jävla massa grisar som bökade överallt, stövlade ut från cafeterian efter halvtidsvilan.
Matchen var som man kan förvänta sig när två lag på nedre halvan i division 5 lirar.
Det såg att gå i slowmotion mest hela tiden. Gästerna lite mindre söliga och de skapade också de bästa chanserna – som de också förvaltade.
Det var 0-2 i paus när Mona, med skånsk dialekt (!), fixade en slang och en kopp kaffe.
Kvalitet.

I andra såg det ut ungefär som i första och när Immetorp skickade in 0-4 var jag på parkeringen för att åka norrut. Lesjöfors fick sitt tröstmål på slutet.
Tog vägen över Fredriksberg.
Enda vägen som man blir åksjuk även fast man kör.
Halleluja.
Men den är kortare och man kommer snabbare till stugan där jag sydde ihop kvällen med två raka Plumpsegrar.
Tackarrr.