Arena: Kårevallen
Match: Division 4 Uppland
Publik: 50
Målen:  1-0 (28) Sebastian Norén, 2-0 (36) Elias Andersson, 2-1 (58) Emil Lindgren, 2-2 (78) Albin Reis
Matchens lirare: Den trevlige linjedomaren

Jag tänkte åka hem.
Tack till högre makter att jag inte gjorde det.
Kårevallen kan vara fullträffarnas fullträff.

Det var bara att dra ner solskyddet och gasa på genom den uppländska myllan för att få med så mycket som möjlig av supermötet i fyran mellan Kåre och Månkarbo.
Bara smaka på klubbnamnen.
Det var inte direkt motorväg sista biten in till arenan och det var inte helt lätthittat heller, men när jag hade skakat av mig en budbil kunde jag vänta och köra på grusvägen och fram till Kårevallen.

Det var slutet på första när jag anlände. Ute regnade det så jag smygkikade klart på halvleken från bilen. Jag var inte ensam på den spontana fordonsparkeringen där på långsidan.
Men så slutade det strila ner och jag smög iväg till fiket för en kopp kaffe.
Sen hamnade jag mitt i centrum när jag fick spela fram till en hörna. Det var så att bollen for iväg där jag gick och då passade jag Kårespelare på bladet och kostade på mig en kommentar: ”Du kanske hade velat ha den på yta istället”.

Det började småregna när jag bänkade mig på andra långsidan. Därifrån kunde jag och mina polare linjedomaren ta oss igenom sista 45. Vi småsnackade hela tiden, jag kände mig stundtals som en del av domarteamet.
Det hände så mycket märkliga saker på en knockliga planen han jag knappt kommer ihåg allt.
En grej stod dock ut.
Rätt som det var fick en Kårespelare en smäll och blev liggande på planen. När de hade fått ut honom till avbytarbåset verkade det inte som att båren funkade nåt vidare. Då körde de in en bil på planen och hämtade honom.
Sen blev det smågrinigt och två fick rött kort.
Och på ena kortsidan kunde man då och då skymta en groundhoppingakvedukt – fotboll, tåg och flygplan vackert sammanflätat.

Matchen slutade 2-2 men det hade kunnat bli typ vad som helst. Det for bollar runt halva Uppland, men det som verkligen stack ut var anläggningen.
Ren och skär magi.
Läktare i trä på ena sidan, floodlights lutande värre än tornet i Pisa, några högljudda hemmafans, klubbhus med terrass och inte minst en gräsplan lika ojämn som valfri svensk väg 2019.
Det är så här lower league-fotboll ska se ut.
Inget jävla staket och inget jävla konstgräs.