Arena: MCH Arena
Match: Superligaen
Publik:  5 032
Målen:  1-0 (51) Marc Dal Hende, 2-0 (57) Paul Onuachu
Matchens lirare:  Paul Onuachu

Först skrämde Lupus Axel när han kliade honom i huvdet.
Sen satte han sig på Backeviks plats för en lagbild.
Vissa maskotar är bättre än andra.

Det är drygt åtta mil att köra mellan Horsens och Herning – som är Midtjyllands hem. Regnet hängde över oss när vi styrde in nordkoreanen på parkeringen för att köpa biljetter. Jag hade innan försökt handla online men danskarna var tvungna att spärra alla kortköp med utländska kort då Arka Gdyna skulle komma på besök i Europa League-kvalet …
Men jag hade fått info om att de höll fyra färska plåtar åt oss.
När jag kom fram till kuren snackade jag svenska när biljetterna skulle hämtas och betalas.
Killen i luckan svarade på engelska …

Efter ett mindre fiskbråk styrde vi in mot stan, som såklart var stendöd. Men jag lyckades tripadvisa fram ett öppet hipsterhamburgerställe.
Nu hängde regnet ännu mer i luften.
Stället hette Backyard Burger och visade sig vara ytterst kompetent. Fin burgare med bra tillbehör i form av strille och en magisk milkshake.
När vi var proppmätta hade himlen öppnat sig och vi fick orientera oss under taken så gott det gick till bilen för att inte bli dyngsura.
På väg till arenan igen stannade vi på Meny för lite ölinköp.

Regnet hade gett sig när vi checkade in på MCH Arena. Midtjylland körde pantmuggar (en del med Man United-tryck) vilket bara är krångligt.
Men ölen smakade fint.
Vi hade bra platser på långsidan, men det var dåligt med folk här också.
Silkeborg, som stoltserar med att vara en riktig fotbollsklubb, hade ett par hundra fans på ena kortsidan.

Mest kul var nog ändå hemmalagets maskot Lupus som kom gående bakom oss. Först lyckades han skrämma Axel genom att klappa honom på huvudet. Sedan fick vi djuret med världens längsta tunga att sätta sig bredvid oss för en lagbild.
Det var stort.
Kanske större än själva matchen som FCM vann med 2-0 efter två tidiga mål i den andra halvleken.
Resultatet var rättvist – men stämningen och matchen i sig var inte mycket att hänga i granen.

Nu var vi trötta på det ökenliknande Danmark och satte kurs mot Tyskland. Vi lyckades hitta ett lämpligt hotell vid motorvägen i Hamburgs norra delar.
Självklart var avfarten avstängd och vi fick fara runt i en skräckfilm innan vi kom fram. Seegarten var släckt, men när vi plingade på kom en gubbe och öppnade så att vi fick våra rum. Vi hade planer på att käka på hotellet, men det var bara att glömma. Inte heller pizzerian eller något annat ställe i Quickborn var öppet så vi fick korsa motorvägen och åka förbi HSV:s träningsanläggning innan vi hittade en Burger King som var öppen.
Det var inget gott och Backeviks specialbeställning var fel.
Vi var trötta och nu var det skönt att sova …