Arena: Highbury
Match: Champions League
Publik: 35 427
Målen: 1-0 (5) Sylvain Wiltord, 1-1 (17) Nigel De Jong

15:e resan är avklarad.
En resa som kommer att gå till historien som den man bodde bäst på, hade det lugnast, men som tyvärr sin bjöd på någon höjdarmatch.

Jag träffade Jonte nere vid Forex ett par timmar innan planet skulle lyfta.
Vi knäckte ett par bira inne på Niklas Lidström och Tommy Salos amerikanska sportbar Bars and Stars innan vi fick skjuts ut till flygplatsen.
Alkohol är kanske ingen hit om det skulle gå åt helvete under flygningen, men en riktig kompis om det går bra.
Nu gick det bra och vi landade 15 minuter innan(!) beräknad ankomsttid på London Stansted.
En timme senare mötte vi ett Liverpool Street i kaos.

Tunnelbanans Central Line var avstängd vilket betydde att varenda kotte tvingades åka Circle Line – som i vanliga fall är en smärre katastrof. Då kan ni tänka er hur det var.
Anyway, Willner ringde och meddelade att även de var på plats och vi åkte till Paddington för att checka in på Senator Hotell som var förbokat.
£38/natt och dubbelrum kunde vara i princip vad som helst, men Travelstay.com meddelade att det var ett tre-stjärnigt ställe och för första gången höll det måttet. Måste faktiskt säga att det var riktigt bra. Fräscha rymliga rum med dusch och toa.
Klockan var nu runt 19:00 och det var hög tid att dra iväg för att hitta en pub och lite mat.

Först klämde vi en burgare vid Paddington innan vi gick ner till Piccadilly Circus och Regents Palace där Willner med tillhörande Peking-mob skulle bo.
Ringde ett samtal för att höra var grabbarna höll hus – ”Vi är i Mayfair och käkar” fick jag till svar och replikerade med ”öka, vi är på plats”.
Hotellbaren var full med holländare och karaoke-musik dånade ut.
Då ringer Uffe som också var på plats i London och sa att han var på g.
Till slut var hela svenska ligan på plats – dvs tio man. Nu vek Uffe&co av ganska tidigt, men jag, Jonte, Willner, Nille, Sten-Åke och Lasse fortsatte festa med ett gäng Ajax-fans.
Ramsorna ekade och vi hade allmänt trevligt.
Vid ett-snåret var det dags att lätta för att gå på nattklubb. Sounds på Leicester Square blev valet och trots att Sten-Åke var mer eller mindre radiostyrd lyckades han med bedriften att fixa in oss. Tydligen känner han ägaren… Vi blev inte så långvariga och en timme senare eller nåt lyckades jag och Jonte – kors i taket – att fixa en black cab hem.

Early morning… We didn’t wake up.
Men vi kom i alla fall iväg i hygglig tid. Med hygglig tid menas mellan 10:30 och 11:30. Varken jag och Jonte hade förväntat oss en fin frukost på hotellet. Det blev ingen sån heller – däremot den klassiska promenaden nerför Sussex Gardens och in i Hyde Park. När vi kom ner till Marble Arch kändes det som att det var skotthål i kistan.
Ringde Willner som suttit på puben sedan 11:00.
”Vi är nere vid Trafalgar” fick man till svar.
Sagt och gjort; mot Trafalgar – Lord Nelsons place.
Lunch på flådiga Chandios – en pub på St Martins Lane.
Jonte klämde ur sig en klassiker när jag skulle gå fram och beställa.
Vad ska du ha sa jag. ”Ta nåt friterat med pommes frites” fick jag till svar.
Ja, vad fan tror han han skulle få. Vi är ju i England. Det fick bli nationalrätten något som passade perfekt på Anderssons krav. Den var väl så där för £5.95 som den kostade – pinten satt desto bättre.

Detta var starten på en ruggigt fin pubrunda signerad Norrköpings-ligan.
Vi längs med Strand och tog en öl på en pub – gick sedan vidare. Det var Georges vid Royal Court of Justice, Bank of England klassisk gammal pub i ett gammalt bankvalv, Coach and Horses i Covent Garden för att avsluta på den australiensiska spritbaren Belushis.
Willner är som bekant mycket förtjust i kannor med diverse spritdrycker och plockade in två friska kannor med Long Island Ice Tea. Nu var det bara Oh Callahans – hotellbaren på Regents Palace – kvar innan vi skulle upp till fotbollens Mecka.

Om det var mycket holländare i rörelse kvällen innan så var det inget mot nu.
Ajaxramsor ekade vid Piccadilly. Drygt två timmar innan match klev jag, Sten-Åke, Lasse och Nille upp på Finsbury Park.
Då var det panik.
Ni vet det där klassiska som alltid gör sig påmind när man suttit och drukit öl.
Och hur är det den där Pringles reklamen går ”Once you pop – you can’t stop” Vi tvingades jogga upp till Twelve Pins för att lätta på trycket.
Jonte orkade inte ens kliva på tunnelbanan nere på Piccadilly utan tvingades vända – när han pallat sig fram till Finsbury upplevde han samma sak igen. Vi skulle ses på Twelve Pins, men efter detta lilla debacle så möttes vi först inne på THOF.

Jag och Willner traskade ner till Gunners Bar efter ett tag för att få lite atmosfär.
Vi fick fel.
Det var stendött – precis som på matchen.
Vi hade bra platser på North Bank Lower, men som ni sett på tv nådde inte matchen upp till de höjder man förväntat sig. Ändå ok, trots resultatet och spelet.
Holländarna sjönk, resten sov.
Jag försökte men folk bad mig bara sätta sig ner.
Tragiskt!

Efter matchen kom jag på att jag var hungrig. Det var ju trots allt tio timmar sen sist. Knäppte en underbar burgare utanför för att sen kolla shopen.
Nix-pix.
Den var stängd.
Mot Gunners igen.
Då kommer Lennart Johansson nerstapplandes för Marble Halls – mitt framför nosen på mig.
Kunde naturligtvis inte hålla mig så jag klckte ur mig: – Läget Lennart? – Jo, tack bra, sa han.
– Vad tyckte du om matchen, sa jag.
Varpå han svarade nåt i stil med att han tyckte den var bra och att Ajax unga lag hade ett imponerande passningsspel. Sen kom en liten sensation. Han frågade mig vad jag tyckte. Trodde verkligen aldrig att han skulle bemöda sig med det och trots att han har Arsenal som ett favoritlag är han fortfarande ingen favorit.

Inne på Gunners snackade vi igenom matchen och tog ett par pints. Någon gjorde ett tappert försök att skapa lite stämning, men det gick inte. Vi var kvar till stängning innan vi drog in till stan igen.
Träffade två holländare som vi festat med kvällen innan och det bar av mot O’Neills – en pub öppen till tre vid China Town. Först vägrade de släppa in oss för att holländarna hade ”colours”, men tio minuter senare fick vi komma in. Givetvis var vi kvar och stängde stället innan vi tog en svarttaxi hem till Paddington.

Onsdag och sovmorgon.
Satt som handen i handsken.
Traskade ner till Paddington och tog en pasta som frukost/lunch.
Målet för dagen var shopen vid Finsbury Park.
Enkelt kan tyckas, men när tunnelbanan fungerar lika bra som Tottenhams spel så förstår ni att det tog tid. Tror vi hade en restid på 90 minuter från Paddington till Finsbury Park. Traskade ner för att kolla vart den nya arenan skulle byggas innan vi knäckte dagens första pint på Auld Triangle – St Thomas Road.
Underbart är bara förnamnet.
Gick upp till shopen efter två pints och kunde än en gång konstatera att en rysk mataffär har bättre utbud.
Hoppade på en buss ner mot stan istället.
Klev av vid Tottenham Court Road för att gå ner till Sportpages.
Han väl lite mer än halvvägs innan vi tvingades in på en pub för att lätta på trycket.
Verkade vara nån form av Gay-pub så vi blev inte långvariga kan jag lova.

In på affären med stort A och handlade lite skönlittreatur.
Promenerade sen genom Soho för att kliva in på Shakespears Head på Carnaby Street vid 17-hugget.
Lägligt för ännu en pint innan vi kollade av utbudet på denna ”undergroundgata”.
Eftersom vi inte hittade något lämpligt ställe att spendera kvällen på promenerade vi hem till Paddington.
Tänkte kolla Manchester United-Juventus på Dickens Tavern, men bangade då de prioriterade musik framför tv-ljud. Valde istället Firkins Brewery där det var ”February sale”.
Rea på puben!!!
En pint laget kostade £1,30.
Satt där till elva då de bad oss gå hem.
Återigen kom känslan varför i hel**te man stänger puben så tidigt. Vi hade ju kunnat sitta kvar där till två.

Torsdag är inte direkt något att rapportera om.
Vi klev upp gick genom stan – kollade lite märkeskläder på New Bond Street innan vi tog tunnelbana från Westminster till Liverpool Street och sen tåg till Stanstead. Var ute tidigt.
Tog en bira på Buthlers och checkade in.
Träffade Uffe, Lelle och co på flygplatsen.
Lelle slog sig ner bredvid oss på planet hem och vips så var vi i Västerås igen.
En bra resa var slut, men en ny står för dörren.