Arena: Highbury
Match: Premier League
Publik: 38 164
Målen: 0-1 (23) Ruud van Nistelrooy, , 1-1 (50) Thierry Henry, 2-1 (62) Thierry Henry, 2-2 (63) Ryan Giggs

Då var det bara seriefinalen kvar på resan.
Men först skulle ett nytt pass ordnas.

Måndag, en dag då vi ska strosa omkring på stan. Blir lite inhandling av benskydd till supportercupen i sommar, priset £2 innebär väl att ingen får sparka för hårt på dom. Vi inhandlar även lite lektyr på sportpages. På lunchen får vi en bekräftelse på att London är en populär stad för skandinaver. Vi borden bredvid oss satt två norrmän vid ett bord, ett danskt par vid nästa och en finsk familj vid det tredje. Kan ge mig den på att häxan lite längre bort kom från Island. På kvällen fick vi den lysande idén att vi skulle gå på alla pubar vi passerade mellan Leicester Square och Covent Garden.
Det blev blött.
Och sent.

Vissa dagar vill man inte gå upp, detta är en sådan dag. Priset för den pubguide vi ”skapade” igår får mitt huvud betala ett högt pris för idag.
Jocke har bestämt möte med Jill Smith uppe på Highbury kl 10:30 och det är bara att stiga upp. Jill ansvarar för de supporterklubbar som Arsenal har.
Det är hon som hjälper vår supporterklubb med bland annat matchbiljetter. Något sena är vi på plats och den timme vi träffar Jill är en av de längsta i mitt liv. Min ända tanke är att jag kan inte krä..s i kyrkan.
Jag klarar mig och den luft som möter mig utanför Highbury har aldrig varit mer uppskattad. Gode Jocke ifrågasätter ifall jag verkligen håller på Arsenal då jag mådde illa när jag var inne på helig mark, terapi föreslås. Upp till baren The Gunners bar, Elwood Street. Jag tar en Coca-Cola, Jocke står för manligheten och drar en pint.
Han samtalar lite med ägaren Robert Sturges som säger att vi skall vara på plats tidigt imorgon om vi ska få plats. Resten av dagen ligger vi som två strandade valar på hotellet. På kvällen går vi till en restaurang vid namn Ask för lite pasta och pizza. Maten smakar inget vidare och det summerar väl dagen. När vi kommer hem upptäcker herr Lander att han tappat bort sitt pass. Blir till att gå till ambassaden omedelbart efter man vaknat.

Den stora dagen har kommit. Vi börjar med frukost på McDonlad’s innan det är dags att gå till svenska ambassaden för att fixa Jocke pass. Ingen enkel uppgift, men efter ett fotobesök på Sherlock Holmes apotek på Baker Street, en visit hos trevliga polisen på Marleybone och ett samtal till skattemyndigheten så är allt klart och vi kan ägna oss åt dagens riktiga övningar.

Nu är den stora dagen riktigt på g, men det yttrar sig lite olika på mig och Jocke. Jag är sammanbiten av nervositet medan Jocke sjunger upp sig inför kvällen. Utcheckning från hotellet och vi ger oss av för att möta Mikael ”Walle” Wallen. Walle har tillsammans med ordförande Mats Willner och Jocke Blomqvist kommit med morgonplanet från Skavsta.

Vi dumpar våra väskor på hotellet där Walle bor och beger oss för att ta dagens första pint. Puben heter The Swan och ligger vid Bayswater road nära Lancaster Gate. Bakom disken står en tjej från östeuropa. Hur hon fått jobbet vet jag inte men förmågan att hälla upp tre pint imponerar inte (bara skum). Ägaren ser den talanglösa tjejen och kommer förbi och berättar hur hon skall göra. Efter denna törstsläckare tar vi tunnelbanan för att möta upp Willner och Jocke på puben Punch&Judy, The Market Covent Garden.  Värmen ligger runt 25 grader och ute på balkongen avlöser den ena svettiga skjortan den andra. Vi diskuterar kvällens match och Jocke och Willner är oroliga över Walles dåliga facit, han har aldrig sett Arsenal göra mål.

Vi knallar efter en pint vidare till The Coal Hole som ligger på Strand. Vi sätter oss i skuggan och Willner berättar att han ska vara med i dagens sportblad i Aftonbladet. Walle tar fram artikeln på sin mobil och läser högt upp den, Jocke sågar bilden. Efter ett par öl börjar det suga i magen och vi beger oss till den Mexikanska restaurangen Cafe Pacifico, Langley Street. Vi delar på en kanna frozen margarita, några öl och god mat. Konstaterar att vi börjar komma i form och att det är dags att bege sig upp till Highbury. Väl framme inhandlar vi matchprogram (£2.50) och beger oss till supporterbaren The Gunners bar.

Det är nu tre timmar till matchstart men puben är redan välfylld och radiostationen Talksport sänder live ifrån baren. In med ölen och sedan är det bara att stämma upp.. ”We won the league in Manchester”. ”Arsene Wenger magic”. Sångerna avlöser varandra och ölbeställningarna lika så, nervositeten börjar släppa lite.

En halvtimme till matchstart och vi börjar gå mot The Home Of Football. Elwood Street är nu full med folk och på Highbury Street Road kommer tio polisbussar i full fart, huliganernas match skall precis ta slut.

Väl inne på arenan beställs ny öl och nya sånger tar ton. Såg fram emot att hylla Seaman igen men det blir inte av då det är Taylor som står. Matchen börjar och trycket på läktaren är mycket bra. När Horseface van Wonfuckall gör 0-1 brister det för en supporter på east stand. Han försöker träffa Neville som värmer upp men en pappbägare, ingen vidare dag för honom då han missar och fem poliser kastar ut honom från arenan. 1-1 och glädjefnatt utbrister, Walle har fått se Arsenal göra mål. Jublet har inte lagt sig när Henry gör 2-1 och glädjen har inga gränser, Jocke är och sniffar på den gröna mattan men innan han hinner ända ut har Giggs kvitterat, underbart är kort.
Min röst har dött redan i paus men vid utvisningen av Sol får den nya krafter…”same old Man U always cheating”. På mindre än 90 minuter hade min sinnesstämmning gått från nervös till uppgiven, uppgiven till lycklig, lycklig till himmelsk lycka, himmelsk lycka till tom, tom till förbannad. Desvärre var det med den sistnämnda man lämnade The Home Of Football. Köper en råttburgare utanför och beger oss upp till The Gunners bar igen. Jocke Lander och jag beger oss till Twelve Pins för ytterligare en öl medans dom övriga åker ner till Covent Garden. Efter en kortis på Twelve pins tar vi tunnelbanan ner och möter upp de övriga.

Vi går på nattklubben Roadhouse (£5 i inträde) och blir kvar där någon timme. Säger adjö till Willner och Jocke Blomqvist, Walle, Jocke Lander och jag tar en taxi till hotellet där Walle har ett rum. Walle kryper ner i sin säng medans Jocke och jag lägger oss till rätta på den äckliga heltäckningsmattan. Två timmars sömn och klockan visar 03:00, två zombies ger sig iväg till Stansted. Några timmar senare landar vi i kalla Sverige och Västerås igen.
Säger adjö till Jocke och tackar för en mycket, mycket rolig resa.