Arena: Villa Park
Match: Premier League
Publik: 36 311
Målen: .-

Så var den elfte resan till de brittiska öarna avklarad och även denna gång fick jag se mitt kära Arsenal. Resenärerna på den här resan var: jag, Cicci och min far Håkan.

Vi lämnade Linköping vid 08:00 för att med bil åka till Nyköping där Ryanair skulle ta oss till London Stanstead. När vi checkat in och gått igenom kontrollerna var det dags att öppna upp. Ett par öl hann vi med innan planet drog iväg vid 11:10. Efter en relativt lugn resa över Nordsjön och Danmark anlände vi till England klockan 12:10 lokal tid. Eftersom vi bara hade handbagage med oss gick det fort att ta sig ut från Stanstead. Och tågbiljetterna till Expresståget som gick till Liverpool Street var redan klara – de hade vi köpt på Skavsta (220 kr). 42 minuter tog det in till stan och på tåget bestämdes att vi inte skulle se någon lördagsmatch utan istället ta några varv på stan. Men f*n va sugen jag var. Först åkte vi förbi Tottenham Hale och redan där började man känna pulsen. På Liverpool Street Station kom klungor med Spurs-fans som skulle till Shite Hart Lane och matchen mot Coventry. Men eftersom vi skulle bo i Bayswater ville jag se streckmatchen i division I mellan Q.P.R och Grimsby. Men det fick bli stan i stället.

Vi klämde en burgare på Donken vid Liverpool Street och fixade travelcard som räckte över helgen (£6.10 zon 1 & 2). Med tunnelbanan tog vi oss till Shitenham Court Road och därifrån joggade man nästan ner till Sportpages där den sedvanliga ransonen med fanzines inhandlades. The Gooner, Up the arse och Gunflash blev det. Sedan vandrade vi runt på Regent Street, Oxford Street och Carnaby Street ett par timmar innan vi begav oss till hotellet som denna gång hette Lords hotel och låg vid Bayswater. På vägen slank vi in och tog en fika på ett café. Detta var inte helt fel då vädret i London var kyligt. Och så fick jag ju en chans att läsa lite i The Gooner. Hotellrummet visade sig ligga i källaren, men med dusch, toalett och TV på rummet var vi nöjda. Och priset var ju bra. Runt 300 kr per person och natt är acceptabelt.

Eftersom det var S:t Patricks day (Irländska nationaldagen) beslutade vi oss för att på kvällen ta tunnelbanan ut till Kilburn. Kilburn är ett irländskt område några stationer innan Wembley. Men när vi kom fram märkte vi snabbt att alla pubar var överfulla med glada irländare så det fick bli en italiensk restaurang istället. En tallrik pasta och en italiensk öl smakade helt ok så här vid åtta-blecket på kvällen. Men trots att pubarna var välbesökta gav vi oss tusan på att vi skulle in på någon. Och efter att ha varit inne på en som man inte kunde varken andas eller röra sig på hittade vi ett litet lämpligt ställe där man kunde få några kalla pints. Namnet var också det passande – North London Tavern. £1.70 tog de för ölen och det var helt ok ställe med mycket folk. Vi stod och snackade inne i ett hörn samtidigt som vi värmde oss. Efter tre öl där åkte vi tillbaka hem mot Bayswater. Bytte tunnelbanelinje på Baker Street och sedan bestämde vi oss för att kliva av på Paddington för att gå till ett gammalt klassiskt ställe, nämligen The Dickens Tavern. Vi hade för avsikt att ta ett parti biljard och en öl innan vi åkte hem och sov. Någon biljard blev det inte då borden var upptagna och på hemvägen råkade vi gå fel och hamnade nere vid Lancaster Gate. Men via en liten taxitur kunde vi vid 23:00 kliva in på hotellet. Och eftersom vi hade TV på rummet kunde jag kolla in Match of the day på BBC. Gamle Shitenhamspelaren Gary Lineker höll i programmet och jag fick se målen plus ett sammandrag från matcherna Bradford-Man City och Charlton-Leeds.

Söndagen var den stora dagen. Vi skulle då ta tåget från London till Birmingham för att se på matchen mellan Aston Villa och Arsenal på Villa Park. Tidigt skulle vi åka för att hinna se lite av Midlandsstaden Birmingham. Farsan hade ställt sin mobil på 07:00 och 40 minuter senare när alla tre hade duschat och var klara för att åka kom han på att han inte hade ställt om mobilklockan från svensk till engelsk tid. Så klockan 06:40 var vi klara för att äta frukost. Eftersom den inte öppnade förrän 07:30 gick vi till Bayswater för att ta tunnelbanan till Euston där tåget gick ifrån. På Euston Station åt vi frukost. Stället hette Upper Crust och serverade varma baguetter och varm choklad. Detta var inte helt fel och nu var vi laddade. Vi gick sedan och köpte biljetter. Jag trodde att det skulle vara dyrt, men det visade sig vara fel. Med Silverlink åkte vi tur och retur till Birmingham för £14,90. Tåget skulle gå 08:35, men var försenat och vid 09:10 kom vi iväg. Vi passerade ställen som Watford Junction, Milton Keynes, Northampton, Rugby och Coventry innan vi vid elvasnåret gled in på Birmingham New Street.

Till vår stora förvåning snöade det när vi kom ut. Men detta till trots tog vi ett par varv inne i city innan vi åkte buss 34, tror jag det var, ut mot Witton där Villa Park ligger. Vi klev av vid ett köpcenter och efter att ha frågat efter vägen till arenan två gånger ordande det upp sig. På vägen hann vi också med att knäcka ett par pints på den lilla puben The Little Crown. Priset på en härligt skummande Carlsberg var £1,75. När vi kom fram till arenan märkte jag att biljetterna vi köpt och fått hem från Ticketmaster var i Villa-klacken på Holte End. Detta ordande jag dock snabbt och några stewards hjälpte mig att få biljetter på Doug Ellis Stand (lower) där Arsenalfansen skulle sitta. När jag berättade att jag var svensk och höll på AFC sade han:
– I tought you were smarter than that in Sweden och skrattade.

Nu var man nöjd och hur laddad som helst, men hungrig. Så efter några minuters letande hittade vi en restaurang som hette New Khanum. Vi hade ingen aning om vad det var, men klev in. Det visade sig då vara en indisk variant och efter att ha läst menyn fanns det bara ett alternativ – Chicken curry. Det var det enda man kände igen. Jag frågade om man kunde få öl till maten, men ha sade att de inte serverade det. Men jag kunde gå över gatan och köpa på supermarketen för att sedan ta det med mig in. – it don`t barder me, sa han på en blandning av engelska och indiska. Så det var bara att kila över gatan och inhandla ett gäng Stella Artois. Maten var god, men stark och lite bråttom blev det då det bara var 45 minuter till kick-off då vi fick in käket.

Nu var det dags att gå och på vägen till Arenan såg jag många AFC-fans. Några var pigga värre och gick och sjöng. – We hate tottenham and we hate tottenham….we are tottenham haters, Arsene Wenger red-white red army…o.s.v. Matchprogram för £2 inhandlades innan vi tog plats på Villa Park. Platserna visade sig vara mycket bra. I höjd med straffområdeslinjen satt vi och när vi kom in var uppvärmningen igång för fullt så det var bara att gå ner till planen för att ta lite kort. Matchen, som slutade 0-0, var ingen höjdare, tyvärr, men en streaker lättade upp stämningen, som visserligen var helt ok, i den andra halvleken.

Efter matchen gick vi in i Villa Village och tittade i deras souvenirshop innan vi tog bussen tillbaka till stan. På New Street fick vi vänta i en timme innan tåget gick så vi hann med att äta lite. Tågresan hem blev en halv mardröm. En Arsenalsupporter som satt bredvid oss hade tagit med sig sin tjej och han var rena dissaster. Människan snackade oavbrutet hela vägen tillbaka till London och jag förstår varför han hade köpt med sig ett sex-pack Stella. Hon snackade om bilstölder, maffian, försäkringar. Hon listade musik och körde lekar. Det var så jävla skönt och kliva av tåget på Euston och det kändes som en befrielse. Eftersom klockan var en bit över elva var det bara att åka till hotellet och slagga.

Måndag och sista dagen för denna resa. Vi gick återigen upp tidigt för att hinna med lite shopping innan vi skulle åka tillbaka till Sverige. Frukost åt farsan och Cicci på hotellet. Det som bjöds, vitt bröd, marmelad och juice, tilltalade inte mig. Vi duschade och tog en promenad genom Hyde Park. Nu var jag ordentligt hungrig och eftersom de flesta affärerna inte hade öppnat gick vi in på Marks&Spencer. Där åt jag frukost och den var fin. En macka med ägg och ett glas juice smakade fågel och nu var man med i matchen igen. Ett par tröjor och diverse småplock inhandlades och jag hann med ett till besök på Sportpages innan vi via Liverpool Street tog oss ut till Stanstead. Flyget skulle gå 17:35, men vid 18:00 kom vi iväg. Och klockan 20:45 landade vi på ett kylslaget Skavsta. Detta var återigen en lyckad resa och det skulle någon gång vara kul och prova på och flytta över. Hoppas det inte dröjer allt för länge innan man befinner sig i England igen…

London, see you soon!