Arena: Emirates Stadium
Match: Premier League
Publik: 59 983
Målen: 1-0 (27) Gabriel, 2-0 (63) Özil.

Det var segt mest hela dan.
Till Özil blixtrade till och fixade tre nya poäng.
We are top of the league!

Ja, då var det dags igen. Ny resa – och så klart ny uppstigning i ottan. Backevik skjutsade ut oss, men det var ändå uppstigning 04.30. Indra hämtades upp i Fruängen innan vi kunde styra ut på E4:an och norrut.
Såklart var Norwegiankärran sen och vi kom inte iväg förrän strax efter 08, vilket i och för sig inte gjorde så mycket, men det är alltid segt att sitta vid gaten och vänta.
Jag tror jag somnade tre gånger innan vi tog mark på Gatwick.
Där hade vi till vårt stora förtret sett att tågen inte gick som vanligt på grund av rälsjobb så vi fick tag södra Englands jobbigaste omväg via Sutton för att komma in till stan.
Resan mellan Gatwick och Cricklewood är närmsta vägen 47 kilometer. Nu blev den lite längre i meter.
Men fan så mycket längre i tid.
Det tog helt oacceptabla två timmar att komma till hotellet.

Hungriga som vi var gick vi till Crown Plaza och käkade lunch och tog en härligt god svalkande Peroni till. Men det största var inte varken maten eller drycken, nej, det var Indras börs – eller portmonnä – som det också omnämndes som.
Det pengalösa samhället är nog inte riktigt här än …
Vi hade först tänkt hyra en lägenhet för våra sex nätter, men det var så hiskeligt dyrt så vi valde beprövade Travelodge i Cricklewood för 160 pund per person.

En snabb bensträckare innan vi for upp för lite biljettutlämning och några pints i Islington. Det numera självklara valet Highbury Brewhouse öppnade vi med.
Axel beställde in en mycket fin okolsyrad ale och nånstans där i den vevan lugnade han genast ner sitt ölhipsteri en smula.
Visst är det kul att prova nya sorter, men när de smakar fågelholk tar man gärna en Lagunitas och är lite mindre frän.

Vi hade bra platser på west lower, men det hände inte så mycket första 20 minuterna.
Det var först när Özil började skapa chanser åt allt och alla som hettade till lite. Gabriel fick knäppa in sin första Arsenalbalja och efter det kunde tysken ha avgjort assistligan för all framtid och bara Teo och co utnyttjat lägena. Nu gjorde de inte det så världsmästaren fick själv ordna 2-0 i den andra halvleken och vi kunde jublades – över tre pinnar och några hundra plus på spelkontot – gå till The George för en segeröl.

Kvällen blev mycket lugn och vi åkte sedan ner till Kungs Cross för en fin paj, bra mos och utsökt gravy. Tröttheten var nu monumental och vi var hemma i Cricklewood i god tid innan Match of the Day.
Jag hann nog även somna innan Gary Lineker drog igång.
Det gällde ju att va pigg dagen efter när outletbesök i Bicester och groundhopping i Leeds stod på programmet.
Hyrbilen skulle uthämtas redan 10.00 så några extra timmars sömn gjorde susen!