Arena: Eyravallen
Match: Superettan
Publik: 9 512
Målen: 0-1 (16) Jabir Abdihakim Ali, 0-2 (48) Mamadou Diagne
Matchens lirare: Freddie Nsabiyumva

Seriepremiär.
Då bjöds vi på tre poäng.
Och världens längsta vistelse på Eyravallen.

Det var sommar i luften när det var dags för premiär av Superettan. ÖSK borta. Kanske den mest högoktaniga bortamatchen på hela säsongen direkt.
Jag hade varit hos farsan i en vecka så jag körde till Närke från Sutterhöjden.
Plockade upp Empa, Jonte och grabbarna på stationen. Deras tåg var 40 minuter försenat för att det skulle levas rövare – och det var bara början den här kvällen.

Det fanns varken tid eller sug efter att åka in i stan så vi åkte bort mot arenan och parkerade. Jag dissade sen närområdet för dess brist på kvarterssyltor när plötsligt både Östers krog och Engelbrekts Restaurang dök upp.
Bara å be om ursäkt och kliva in.
Vi tog Östers krog.
Välbesökt, men det fanns bra platser i baren för en kall och en pizza. Bra priser och trevligt ställe.

18.30 knallade vi den korta biten bort mot Eyravallen. Det skulle räcka väl var vår gissning, men när vi kom fram till bortasektionen var kön aslång.
Och den rörde sig knappt framåt.
Ett riktigt haveri till organisation gjorde att polisen fick kliva in och skjuta fram kick off med 15 minuter. Snutarna som jobbade där ska ha cred för att de personligen gick runt och meddelade alla att det var lugnt. Det gjorde att irritationen gick ner markant.

Jag var väl inne några minuter efter 19 efter visitation och biljettkontroll. Man undrar ju om de som visiterar nånsin hittar något av värde med tanke på att de som plockar in pyroteknik aldrig verkar han några problem.
För mig känns allt helt bortkastat och mest tidsödande.
2 000 VSK-are på plats och det var anständigt tryck på kortsidan.
Inte en helt optimal läktare att få till stämning på, men stundtals var det bra.

Nästan direkt när matchen drog igång drog ÖSK av ett antal rökbomber och matchen fick pausas. En stund senare kastade de in grejer och då var det ett nytt avbrott.
Det kändes direkt att det här kunde bli en lång kväll.
Tur du att Jabir skickade in 0-1 med ett magiskt skott efter dryga kvarten. VSK var bra efter det här och satte perfekt press på hemmalagets ytterst svajiga försvar och målvakt.
Matchen borde ha varit avgjord i paus med tanke på Julius Johanssons friläge och Mamadou Diagnes ribbskott.
Men det vara bara 0-1 i paus.

Diagne skulle dock få revansch direkt i andra när hemmakeepern Malte Påhlsson på nytt drällde med bollen och MFF-förvärvet enkelt kunde sno bollen och rulla in 0-2.
Ett offensivt tamt ÖSK hade inte mycket att hota med förrän på slutet, men VSK var slarviga i andra och tappade otroligt med bollar vilket gjorde att spelkvaliteten gick ner avsevärt.
Med kvarten kvar kastade nåt ljushuvud en bit bort från oss in en öl-flaska och matchen avbröts på nytt. Nu plockades spelare och ledare av och ner i omklädningsrummen.

Det tog en halvtimme innan matchen kom igång. ÖSK gjorde väl så gott de kunde för att skaka liv i grejerna när hälften av publiken gått hem, men när inte Anton Fagerström räddade så städade Freddie Nsabiyumva bort det andra.
Det var aldrig någon fara på taget och efter nya, alldeles för många, stopptidsminuter var matchen klar vid 22-snåret.
22-snåret!!

Nöjda vandrade vi ut och till bilen och körde till Västerås. Skulle hämta morsan och Doktorn på centralen 23.25, men hann inte i tid efter att jag släppt av de andra.
Så kan det gå när allt i Örebro rasar ihop …