Arena: Guldfågeln Arena
Match: Allsvenskan
Publik: 5 236
Målen: 0-1 (16) Patric Åslund, 0-2 (55) Mattéo Ahlinvi, 0-3 (62) Mattéo Ahlinvi, 0-4 (89) Henry Offia
Matchens lirare: Marcus Linday, VSK

Äntligen.
Där kom den efterlängtade segern.
Vilken klang-och-jubelföreställning det blev i värmen på Guldfågeln Arena.

Söndag och resans stora begivenhet. Det var bara att sätta klockan och gå ner och peta i sig en stadig hotellfrulle så var man på banan igen.
Utcheckning redan elva.
Sen flyttade vi bilen – och gick på puben.
Krögers på Larmtorget hade gått med på att ha öppet redan från elva och det var en hel del VSK-are som var uppe i otten för en kall innan kick off.
Det var riktigt skönt där i värmen, men vid ett var det dags att börja rulla mot arenan som ocharmigt ligger ute i stans handelsområde.
Jag och Niklas hade sällskap med Kalle Karlsson föräldrar som åkte med ut.

Väl ute parkerade vi på Gastens IP och knallade sen den korta biten till Guldfågeln Arena. Jag hade rätt så dåliga minnen av arenan från förra gången jag var här, men det klart bättre nu.
Bortasektionen är riktigt bra och när värmen steker på för mycket kan man gömma sig i skuggan mellan etagen.
Knappt 200 grönvita på plats när matchen kickade igång.
VSK hade två raka matcher med poäng. Kalmar FF:s form genomusel.

Det var en ganska jämn första halvlek. Chanser åt båda håll. Men det var Grönvitt som öppnade målgörandet. Patric Åslund nickade in 0-1 efter dryga kvarten i hans sista match för klubben.
Innan paus hade hemmalaget ett skott i ribban.
Men det här var, för omväxlingens skull, VSK:s eftermiddag.
Efter paus kom 0-2. Simon Johansson med ny assist och inbytte Mattéo Ahlinvi med nicken.
Nu tippade allt över till Grönvitt och bara sju minuter senare kom 0-3 – som var riktigt snyggt. Alexander Warneryd skickade in bollen från högerkanten och där kom Ahlinvi på volley och bollen satt snyggt i bortre hörnet.
Anton Fagerström fick sedan göra en kanonräddning och KFF hade en boll i mål som vinkades bort för offside. Det var som sagt VSK:s dag det här. Med kvarten kvar borde fyran kommit när Diabaté nickade i ribban. Det målet kom istället med minuten kvar av ordinarie tid när inhoppare Henry Offia satte 0-4.
Det kunde faktiskt blivit 0-5 men Linday brände sitt friläge i 93:e.

Nöjda lämnade vi fågeln och började den långa hemresan. Det blev matstopp på Max i Västervik. Inte mycket att rapportera om sen förrän vi kom till Katrineholm när det plötsligt var kö mitt ute i igenstans. Snabbt visade det sig att det var en jävla cirkus med typ 30 lastbilar som var ute och körde. Det i kombination med vägbygge gjorde att det tog en timme längre hem. Helt sjukt irriterande.
Tack och lov svängde dom mot Kungsör vid E20 och vi kunde bränna på sista biten utan bröderna bronett & co.
Lämnade av Niklas på Blåsbo och åkte till Lustigkulla och jobbade en stund innan jag däckade.