Arena: Studenternas IP
Match: Allsvenskan
Publik: 7 150
Målen:
Matchens lirare: Marcus Linday, VSK

Från London till Uppsala.
Och direkt till Studenternas.
Men några VSK-mål blev det inte den här gången heller.

Det var ändå med stolthet som man vaknade upp på Travelodge City Road efter att Arsenal gjort sitt i slutomgången  av ligan och spelat ihop 89 poäng. 28 matcher vann Mikel Artetas gäng. Men något guld blev det inte.
Brorsan hade allehanda meningslösa möten när jag gjorde mig i ordning och drog iväg.
Hade bokat in mig på Norwegians lunchkärra för att hinna till Grönvitts match i Uppsala på kvällen.
Knallade upp till Old Street, tog tuben ner till London Bridge och sedan tåget ner till Gatwick. Klev av 11.45 så det var god tid, men eftersom jag fick ta med hårvaxleran som Teo köpt blev jag synad i säkerhetskontrollen.
Köpte in en meal deal och väntade på att klockan skulle bli 12.20 så jag kunde knalla bort och bänka mig på planet.
Det var en lugn flight som var i tid och 16.20 tog vi mark på Arlanda.

Knallade ner och köpte en finfin pendeltågsbiljett för 187 kronor. 19 minuter tar det till Uppsala. Totalt orimligt. Flera borde avgå direkt.
Väl framme tajmade jag in perfekt så att Jonte kunde plocka upp mig.
Vi körde ner till Axel och parkerade där. Sen knallade vi, jag, Jonte, Empa, Sonny och Sigge, över till Brasseriet där de hade utsökt Neck Oil. Rodny och Axel dök upp i solskenet.
Trevligt.

Var så hungrig att jag köpte med mig en korv upp på läktaren. Rätt så många VSK-are på plats. Kanske 700. Bra stämning. Men trots en spelmässigt hygglig start var det Sirius som hade bästa chanserna innan vilan. Grönvitt hade också några lägen, men inte fullt så bra.
I andra spelade VSK bra igen, men hemmalaget fick straff som Anton Fagerström snyggt räddade. Sirius kom tillbaka starkt på slutet – men matchen slutade 0-0.
Det var Grönvitts tionde allsvenska match. Jag har sett nio av dem. Och sett ett mål. ETT.

Efter matchen hade snuten spärrat av så vi fick knalla till Arlanda och vända om och upp på andra sidan Fyrisån. Tog en stund. Sen körde Jonte stabilt hem till Västerås där det var otroligt skönt att få somna efter en väldigt lång dag.