Arena: Emirates Stadium
Match: Premier League
Publik: 60 312
Målen: 0-1 (40) Idrissa Gueye, 1-1 (43) Takehiro Tomiyasu, 2-1 (89) Kai Havertz
Matchens lirare: Martin Ödegaard

Det fanns en liten chans till guld.
Då åker man så klart till London.
Med Ryanair från Örebro …

Man kan säga att den här Londonresan började i Dingtuna. Britta skulle springa Dingisloppet och det vill man ju inte missa. Kanonväder när hon i full fart avslutade dom 600 meterna i sin Arsenaldress.
Det kostade multum att flyga ut från Arlanda så Pierre tyckte vi skulle välja Ryanair från Örebro. Det kostade 139:-, men då behövde man ju också ta sig dit – och få hem bilen.
Det löste morsan och Doktorn.
Så efter lunch drog vi iväg och halv tre hade vi samling för en öl. Jag hade förslagit för Ellström och Totte att vi skulle checka in på plats så att vi kunde sitta bredvid varann. Hade helt glömt bort hur jävla bedrövliga Ryan är så det slutade med att vi fick dega 605:- för att få ett boardingkort.
Men ölen var god i vänthallen där värmen var i klass med ett växthus.

Det var halvfullt på planet över så vi kunde sätta oss där vi ville och på utsatt tid landade vi på Stansted där man inte varit på 100 år. Horribelt dyrt att åka expressen, som fan inte alls är nåt snabbtåg, in till Liverpool Street.
Det var kanonväder och vi kände för ett par öl innan vi checkade in. Globe vid Moorgate passade perfekt. Efter ett par rundor blev vi ”utkastade” från pubens lilla del och inte långt senare kom personalen med plastmuggar som vi fick hälla över neckoilen i innan vi blev ”utkastade” en andra gång och fick avsluta pinten på gatan för att de skulle stänga.
Trevligt …
Vi la ner och gick och checkade in.
Jag hade bokat in mig på Travelodge City Road och hade rummet för mig själv i och med att Teo inte skulle komma förrän söndag morgon.

Återsamling blev på Brewhouse vid Highbury & Islington. Här skulle vi både bli inkastade och utkastade. Det började ute när vi satt med en bättre frukt-ipa. Då skulle alla bord torkas av så vi fick flytta in. Efter en ny runda tändes lamporna. Det är ett tecken så tydligt som något. Kort därefter var det tomt och vi tackade för oss, en kvart innan stängning för alla som jobbade ville att vi skulle gå.
Dagen fick avslutas med en godispåse från Donken.
Och jag fick tjata på Ubersnubben att han skulle stanna vid mitt hotell. Han försökte först ljuga ihop nån story att han inte åkte förbi där, när det i själva verket var närmaste vägen till Ellström och Tottes hotell.

Utvilad och laddad vaknade jag rätt tidigt på söndan. Sen kom Teo med kaffe och vi gjorde oss i ordning för en heldag i N5. Tuben via Kings Cross sen av på Holloway Road. Brorsan skulle börja på Armoury för att köpa nya matchtröjan med 29 Havertz.
Riktigt sommardag. Vi knallade ner till Brewhouse. Indra hade löst bord och det var så skönt under parasollet att vi blev sittande här till matchen började. Det fanns planer på både det ena och det andra, men ingen orkade knalla runt på smockfulla pubar.
Vid trerycket knallade vi tillbaka upp till Emirates Stadium för att vara på plats i tid.
Arsenal kunde vinna ligan – om West Ham United snodde poäng i Manchester.
Men efter ett par minuter runt kick off med magisk stämning dog det direkt när Phil Foden gjorde 1-0 till City. Han gjorde 2-0 en stund senare och då var guldet långt borta.
När Everton tog ledningen via en styrning på Declan Rice huvud på en frispark knallade vi ner för sen lunch och cider. Nachos. Från katakomberna fick vi se Tomiyasus kvittering och Kudus reducering på Etihad Stadium.
Nytt hopp.

Men efter en kvart i andra kom 3-1 till City. Game over. Arsenal lyckades dock gräva fram en seger när Havertz skickade in bollen i nät efter att Ödegaard tofflat fram den på slutet.
Vi gjorde vårt men det räckte inte.
Spelarna och ledarna tackades av rejält efter den fina säsongen som inbringade 28 segrar och 89 på poäng.
Vi knallade tillbaka till Brewhouse för några nya finöl.
Men ganska snabbt lämnade folk och jag och Teo rundade av i tid, med en ny Donkenpåse, för att komma hem och kolla på Match of the day.
Jag somnade så klart efter fem minuter och hann inte se Arsenals highlights.
Klassiker.

Eftersom jag skulle med Norwegians lunchkärra hem fick jag ställa klockan. Brorsan var redan uppe och sov igenom dagens första möte.
Sa hej då och knallade bort till Old Street och tog tuben ner till London Bridge. Satt framför två snubbar som hade de mest meningslösa diskussionerna jag hört på tåget till Gatwick.
Flyget var i tid och jag kunde utan problem hinna till kvällen match i Uppsala mellan Sirius och VSK.