Arena: Woodside Park
Match: Isthmian League North Division
Publik: 115
Målen: 0-1 (75) Loiue Johnson
Matchens lirare: Ayo Odukoya, Redbridge

Enfield har ingen egen arena.
Och spelar i Bishop’s Stortford.
Eller Englands San Sebastian som det lokalt kallades den här onsdagen.

Det var oerhört skön att få sova ut den här morgonen. Pigga och fräscha njöt vi av utsikten över korsningen vid Manor House medan vi gjorde oss redo för en ny fin dag i den engelska huvudstaden.
Det fanns lite olika planer för dagen. Tanken var att vi skulle bort till Blackhorse Road och besöka några bryggeripubar, men deras öppettider var under all kritik så det visade sig efter lite googling att det inte var någon större idé att åka dit för inget var öppet.

Istället knallade vi ner till Harringay Green Lanes där vi efter lite spanande hamnade på Costa med varsin macka och en kaffe. Vi blev sittandes här i varsin fåtölj ett bra tag för det fanns ingen större vits att jaga vidare.
Till slut, efter säkert en och en halv timme, bestämde vi oss för att åka ut till Bishop’s Stortford.
Resan gick med overground till Blackhorse Road där vi vände och åkte tillbaka till Tottenham Hale.
Sedan tåg ut.

Tobbe googlade fram ena fina faktan efter den andra på väg ut. Han hittade pubar och restauranger med fler Michelinstjärnor än resten av hela världen.
Det var så bra utbud av grejer att San Sebastian stod sig blekt i jämförelse.
Inte undra på att det var snudd på övertänt när vi klev av på stationen före Stansted och vandrade in mot stan. En kort stund senare var vi framme och valde att börja på The Dogs Head.
Jag köpte in två hipsteripor som inte stod ut alls.
Englands San Sebastian öppnade svagt …

Puben var dock fin och vi blev kvar ett tag. Vi köpte till och med in käk. Inte det var i närheten av någon Michelinstjärna. Halvsvaga nachos – som revansch efter gårdagens debacle.
En stund senare tackade vi för oss och knallade ner till The Star. Anrik gammal pub med godare öl. Trots att klockan tickat på kände vi att vi hade bra koll på Uberläget och körde in en runda till.
Det höll på att bli kostsamt för när väl Tobbe fick tag på en bil som skulle köra oss de knappa tre kilometerna så var han lite väl långt bort.
Men även om det var tight fanns hoppet att vi skulle hinna precis i tid till kick off som var 19.45.
Och det löste sig.

Med två minuters marginal sladdade vi in på en öde parkering på Woodside Park eller R&D Advising Stadium som det själslöst heter.
Det här är Bishop’s Stortfords hemmaarena. Enfield har ingen egen och hyr in sig här.
Arenan byggdes 1999 och tar in 4 525 personer. Det var 115 här den här kvällen den uppskjutna matchen från mellandagarna mellan Enfield och Redbridge skulle avgöras.
Cashade upp £10 och knallade in.
Woodside Park är en tight anläggning som jag gillade mycket. Läktare på alla sidor och en hyggligt stor på huvudsidan där det också fanns ett klubbhus.
Där kilade jag in och köpte på Neck Oil som de hade på kran och jagade ett matchprogram. Det skulle finnas i insläppet fick jag till svar, men där såg jag inget när jag degade in mig.
Fick gå tillbaka och då skalade han upp ett för £2. Han bad också om ursäkt för de hade inte tryckt några nya sedan 30 december, men det fanns en inlaga med aktualiteter.

Medan vi stod där vi räcket och ”njöt” av fotbollen och kollade på flygplan som skulle in för landning på Stansted började Tobbe rota fram både raggsockor och långkallingar. Rena rama Skogsmullefasonerna. Visst, det var inte varmt, men så kallt var det inte. Vi hade dessutom ett gäng pints innan för västen som värmde fint.
Det gjorde sannerligen inte fotbollen.
Herregud så dålig match det var.
Det finns typ tre grejer att rapportera.
* Det var oerhört nära självmål när gästerna skulle bjuda på en hemåtpassning och bollen studsade precis över.
* Det blev två längre skadeavbrott.
* Gästerna avgjorde med ett långskott som styrdes in i mål med kvarten kvar att spela. Det såg så ofarligt ut att jag tog en klunk öl. Då avgjordes matchen.

Han vi åkte med ut kom även och hämtade oss. Han var lite sen den här gången också så vi hann kolla klart på dom elva (!) minuters stopptid som andra halvlek hade.
Nere på stationen hoppade vi in på första tåget som var ett Stansted Express. Tror faktiskt vi inte fick åka med det med våra biljetter, men som tur var kollade ingen konduktör innan vi kom ner till Tottenham Hale.
Sen tuben ner till Finsbury Park för att byta och åka tillbaka till Manor House – som ligger på fel linje,
Ingen av oss var sugen på någon mer öl så det fick bli preciskebab och Match of the Day.
Gott så!

Efter en ny fin sovmorgon på torsdan så knallade vi ner till Armoury där det gjordes vissa inköp innan vi knatade vidare ner till Brewhouse för en pint och lite lunch.
Sen gjorde vi valet att slippa rusningen och åka till Gatwick tidigt.
Där satt vi och ugglade till vi i fin tid innan fick gå ombord. Vi lyfte i tid och kunde sedan landa 40 minuter före utsatt tid. Det gjorde att Tobbe hann med rätt tunnelbana på T-centralen. Jag fick snällt knalla från Skärmarbrink i regnet.
Det var så den här fina resan avslutades.