Arena: Allianz Arena
Match: Champions League
Publik: 75 000
Målen: 1-0 (63) Joshua Kimmich
Matchens lirare: –

2005, 2013 och nu 2024.
Skulle det gå vägen den här gången då?
Icke.

Det här var inte alls planerat. Men Pierre frågade om jag ville ha en biljett till Bayern borta och vid en snabb spaning på flygpriserna så slog jag till.
Degade in 2500:- till Lufthansa och gav mig ut i hotelldjungeln.
Det var en sorglig historia. Svindyrt – och så jävla dyrt att jag inte tyckte att det var acceptabelt. Istället hängde jag med grabbarna och bokade in mig på det mycket opraktiskt belägna hotellet vid flygplatsen.

Det var med dom här förutsättningarna som jag satte mig i bilen och körde ut till Arlanda. Testade Måby. Lite billigare – men inte ett dugg festligare.
Ellström var redan på plats och vi skulle med eftermiddagskärran till München. Inne på Arlanda skulle dom ha 109 spänn för en Heineken, världens äckligaste öl.
Man vill ju bara slå sönder ett par flaskor och åka dit för snatteri i ren protest.
Vi gick bakom hörnet till nån pub/restaurang istället och där fick man en ofiltrerade Mariestad för lite mer pengar.

Flighten ner var helt odramatisk och trots rapporter om starka vindar var det en ganska lugn landning. Dom hade hotat med snö och dissatserväder under våra dagar – nu blev det inte fullt så illa, men det ska föras till protokollet att det var 27 grader i München veckan före.
Det var det sannerligen inte när vi försökte få kontakt med Pierre, som flugit in från Boston, på Franz Josef Strauss-flygplatsen. Ellström höll i trådarna från våran sida och det var en sällan skådad oordning.
Jag hade förhoppningar att få med mig grabbarna på Unterhachings andralag som hade match på kvällen, men efter den här cirkusen var det bara att stryka.
Man fick vara nöjd med att man över huvud taget kom till hotellet innan de gick i konkurs.

När vi väl hade checkat in hamnade vi i hotellbaren med varsin veteöl. Det var rätt fint. Där satt vi och ljög en stund innan Ellström skulle briljera igen och ta med oss på en italiensk restaurang 500 meter bort.
Vi tog till och med lagbild utanför innan vi besviket fick vända för köket minsann var stängt.
Det slutade med att vi fick in varsin överostad pizza på hotellet innan jag rundade av kvällen med att försöka hitta en dubbad Beckfilm på nån av dom 300 genomusla tyska tv-kanalerna.
Det gick åt pipsvängen.

Utvilad och laddad gick jag på egen hand ner och käkade frulle på matchdagen. Den var okej, men inte mer än så. Sen var det så skönt att sträcka ut så jag somnade en stund till när jag kom upp.
Pierre skulle ”jobba” lite så jag och Ellström tog på egen hand en Uber bort till Hallbergmoos. Där skulle vi via stadens app försöka att lista ut vilket zonkort vi skulle köpa. Det visade sig sen att vi ändå aldrig visade biljetten så vi har fortfarande ingen aning om vi köpte rätt.
Det tog lite för lång tid in till Rosenheimer Platz där vi skulle av. Vid varje station var vi bara mer och mer försenade och jag undrar om det inte tog en timme att åka in.

Arsenal hade kallat till upphämtning av biljetter på Hilton. Jag hoppades på att få en stor tysk riktig biljett – men det fick jag så innihelvete inte.
I kuvertet låg en utskrift i svartvitt av en PDF-biljett.
Besvikelse.
Vi knallade sedan in mot stan i det lynniga vädret där vi vid ett par tillfällen fick ta skydd. Efter en stund hamnade vi på Viktualienmarkt där vi slog oss ner med varsin öl och delade på en märklig currywurst. När solen var framme var det rätt skönt. När det inte var det – not so much.

Nästa anhalt blev Augustiner Stammhaus. Här har jag varit varje gång jag varit i München och det är ett stabilt ölhus. Många engelsmän på plats och vi köpte in varsin härligt skummande lager för 4,50 vilket får ses som är jävla anständigt pris 2024. Efter en stund kom två tyskar och satte sig vid vårt bord. Två Bayernsupportrar från Mainz. Vi hade ett trevligt samtal över några kalla innan vi haka på Stubbs & Co ner till Le Petit Café som Finnbar spanat in.
Det var ett ytterst litet ställe på nån bakgata, men där fanns det bra folk och öl. Hela TC på plats och det var god stämning med sköna stories i ett par timmar.

Men tiden tickade fort och eftersom Bayerns arena ligger jävla otympligt till om man är inne i stan i München så drog vi redan två två timmar före kick off.
Cirkus deluxe på U-bahn ut till Fröttmaning. Jag, Steve och Sean blev inmosade på ett tåg och den närmsta halvtimmen eller så gick det inte att röra sig.
Svetten rann överallt när vi kom fram och blev skickade åt andra hållet på perrongen.
Bortafansen skulle gå runt rälsen och in på andra sidan.
Det var svinkallt när jag på egen hand knallade i 20 minuter för att komma till ingången där man smet in utan att bli visiterad. Pluspoäng till mig.
Sen började vandringen upp till bortasektionen på Allianz Arena.

Det såg ut som en jävla svinstia när jag köpte in en wurst och en dricka. Öl och skräp överallt. Det var svinkallt och blåsigt när jag intog min plats. Det var 2-2 efter det första mötet i London och första halvlek från Arsenals sida var rätt så bra. Vi var nöjda i paus när vi stod nere i svinstian och snackade.
Det skulle bli nåt helt annat i andra. Då var det tamt och oinspirerat. Bayern var klart bättre och gjorde tidigt 1-0 när Gabriel Martinelli missade sin bevakning i boxen. Men trots byten och formationsändringar hände inte så mycket framåt för Mikel Artetas gäng.
Luften hade gått ur laget och det fanns ingen kräm i försöken att kvittera.
Så besvikna fick vi återigen lämna en fotbollsmatch i München. Det var likadant 2005 (torsk) och 2013 (fast vi vann med 2-0 åkte vi ut).

Det var skönt att vi slapp stå kvar en timme eller två. Istället kunde vi snabbt knata nerför trapporna och Pierre var oerhört rapp på att fiska fram en Uber. Vi sket i att åka ner på stan utan åkte direkt hem. Varenda varningslampa lös när han segade sig ut från arenaområdet där det var köer åt alla håll och kanter.
När det väl lättade gick det snabbt att gena över och hem.
Där var baren stängd så det fick bli en Fritz-cola, chips och Champions League på telefonen som avslutning på dagen.

Pierre skulle hem tidigt så det var bara jag och Ellströmpå frukosten och planet hem. Jag hade fått ett konstig digitalt boardingkort med platsen WL. Det betydde waiting list visade det sig vid gaten. En stund senare erbjöds vi 250 Euro för att ta den senare flighten till Stockholm, men Ellström nobbade och vi fick fattiga ta den försenade lunchkärran hem.