Arena: Strömsvallen
Match: Division 5 norra Jämtland/Härjedalen
Publik: 65
Målen: 0-1 (5) Ahmed Mohammed, 1-1 (41) Carl-Philip Stängby, 2-1 (56) Carl-Philip Stängby
Matchens lirare: Carl-Philip Stängby, UIK

Slitet och charmigt.
I hällande regn avslutade vi resan med ännu en fotbollsmatch.
Farsan var inte helt nöjd bara.

Men det var långt kvar till Strömsund när vi vaknade upp i Tromsö på måndag morgon. Ännu en superb frukost på Ishavshotellet innan vi packade Audin full och styrde ut ur stan.
Tunnlar, broar och berg.
Vi tog småvägarna ner till E6:an. Mer natur och mindre trafik.
Till slut hade vi inget val och fick ansluta till den stora vägen för vidare färd ner mot Narvik. Nu tog vi av i Bjerkvik och rakt ut på Lofoten – som var vårt nästa mål.
Det var dåligt väder och mest trist väg ut till Svolvær – som är ”huvudstaden” på halvön som otroligt turistigt så här års.

Nöjda med dagens resa på si-så-där 45 mil checkade vi in på Scandic nere i hamnen. Praktiskt med bilen precis utanför på kajen och farsan var helnöjd då det var ett nytt stopp för Hurtigruten bara en kort bot kvar.
Vi öppnade med en bra IPA på Styrhuset.
Här var det sannerligen inte billigt. Men det skulle bli värre.
Norgepriser deluxe skulle man kunna kalla det. Sen blev det lite oordning kring var vi skulle käka. Taskiga öppettider och dåliga menyer gjorde att vi hamnade på Nonis.
Det skulle visa sig vara ett grymt ställe. Käkade en lokalt fiskad fish & chips av yppersta snitt. Till det en Frydenlund Juicy IPA för 166 NOK.
166!!

Tisdagen bjöd på strålande väder och vi kunde käka frukost ute. Världsklass. Sen kom de 13 milen i bil som man mest sett fram emot på hela den här resan.
Svolvær till Moskenes.
Vi stannade först till och kollade den världsberömda fotbollsplanen i Henningsvær. Magiska miljöer. Helt klart det vackraste jag någonsin sett.
Sen ett par timmar i bil där man verkligen inte behövde tandpetare för att hålla ögonen öppna. Jag tog så mycket bilder att jag var tvungen att ladda luren redan på eftermiddagen innan vi hade klivit ombord på båten till Bodø.

Det blåste rätt rejält, men resan över var inte speciellt gungig. Dock otroligt trist. Fanns inte ett smack att göra ombord och farsan slog ihjäl tiden med att köpa en simpel macka med apelsin för alldeles för mycket pengar. Jag tog en korv – som med norska mått mätt var strålande.
Framme i Bodø blåste det ännu mer. Och vräkte ner. Vi tog ett varv innan vi körde ner på stan och checkade in på Scandic på Sjøgata. Kvällen spenderades på Hundolmens mikrobryggeri där farsan testade val.

Med en ny stabil frukost och köttet från Ohtanajärvi intakt var vi redo för en ny dag. Dagens etapp löd Bodø-Klimpfjäll. 55 mil. Det var Fauske, E6:an, fika på stället Hedemora köpte Biffsnadder efter Bodø-Arsenal och sen ner till Mo i Rana. Där skulle farsan köpa Solo, Kneip, brunost och fiskpuddning.
Hela den norska nationalfloran.
Sen upp i bergen och över till Sverige igen. Det var låg energinivå i Tärnaby där vi hade tur och kunde köpa något att äta innan det blev det dålig stämning på riktigt.
Grillad kyckling från Coop på en rastplats.
Fint ska det vara.
Sen blev det smalt och skogigt. Sista biten upp till Klimpfjällsgården var inte ett dugg lattjo. Men vi hade kommit fram till kvällens hotell – och här fanns både sängar, god pasta och öl.
Det räckte för att avsluta den här dagen.

Torsdagens mål var primärt två. Dels att åka Vildmarksvägen över Stekenjokk och sedan gå på fotboll i Strömsund. Sämsta hotellfrullen – sen var vi redo för det som skulle visa sig vara resan bluff.
När man spenderat två dagar på Lofoten är det hör liksom ingenting att se.
Men vi körde över fjället och ner till Gäddede där vi käkade pizza. På vägen fick vi i alla fall se ett par fina vattenfall. Det mäktigaste – Hällingsåfallet.
Sen körde vi ut på 342:an och ner till Strömsund.

Här skulle det äntligen bli fotboll. Hemmalaget Ulriksfors mot Norra Lit i Jämtlandsfemman. Först blev det ett besök på Gröna Skylten innan vi körde ner till Strömsvallen.
Ingen entré.
Det här är normalt sett IFK Strömsunds hemmaplan. Det var slitet och old school. På ena sidan fanns en läktare med tak. Där hänge vi i första halvlek och käkade chokladbollar och drack kaffe.
Matchen var ju precis så kvalitativ som man kunde förvänta sig. Gästerna öppnade målskyttet redan efter fem minuter, men hemmalaget kvitterade innan vilan.

Det lugubra vädret lugnade temporärt ner sig under vilan. Då knallade vi över på andra sidan och ställde oss där i andra. Farsan var frussen och spelet var sannerligen inte värmande.
Ulriksfors vann till slut med 2-1 och det var väl ganska rättvist.
Arenan var helt okej.
Men vädret gjorde att det var ohållbart på slutet. Vi kände oss väldigt klara när domaren blåste av tillställningen och skyndade till bilen för lite värme.

Nu skulle vi bara köra ner till Östersund där vi hade bokat in oss på något konstigt hak inne i stan. Ingång i en trappuppgång. Vi hade fått i oss en hamburgare på vägen och avslutade med ett par kalla.
Hotell Stortorget var trots sitt konstiga läge bra värde för en natt.

Avslutningsdagen på den här roadtrippen inleddes med frukost och damfotboll på paddan innan vi checkade ut. 60 mil hem. Vi startade med besöka Åsvallen i Svedje.
Magiska anläggning som sattes upp på to-do-listan.
Sen vidare ner till Persåsen där farsan skulle in och kolla på nåt allt-i-allo-ställe och köpa ljus. Medan vi hade varit borta hade det regnat rejält i södra Sverige och många älvar var översvämmade.
Vi stannade för lunch på Värdshuset Knoppgården i Ytterhogdal och passade då på att kolla in deras plan. Sen körde vi över Los för att köpa bröd och vidare ner till Orsa där det skulle handlas på Gröna Skylten igen.
Klockan var nästan nio på kvällen när vi rullade in i Sutterhöjden och kunde summera den här 415 mil långa resan med en kall öl.
Väldigt värdigt.