Arena: Alfheim Stadion
Match: Eliteserien
Publik: 5 381
Målen: 0-1 (45+1) Espen Garnås, 1-1 (66) Jostein Gundersen, 2-1 (72) Vegard Erlien (straff), 3-1 (89) Yaw Paintsil
Matchens lirare: Yaw Paintsil, TIL

Världens nordligaste elitklubb i fotboll är nu besökt och klar.
Och det i rena Medelhavsvärmen.
Tackarrr.

Det känns inte som att det är så långt att åka när man är i Pajala och ska till Tromsö. Men det är när man är på dom här breddgraderna man fattar hur stort Sverige är i norr.
Resan som vi skulle göra på lördagen var på 475 kilometer.
Och det skulle ta … hela dan. Typ.

Vi öppnade med en stadig frulle på Hotell Lappland innan vi packade in kött och kläder i Audin och satte kurs norröver. Restipset från Leif var att köra på den finska sidan om Torneälven, men det var vi inte supersugna på så vi dissade och tog Sverige istället. Mil efter mil av ödemark och renar. Vackert och avkopplande.
Lite humor när vi puttrade in i Kiruna kommun och de informerade glatt på vägskylten att det var 232 kilometer till centrum. Uppe i Karesuando fanns inget val längre.
Nu behövde vi köra över till Finland för det fanns ingen väg längre i Sverige.
Vi stannade i den slitna byn och fikade. Men på andra sidan älven.
Farsan var helnöjd med hembakat och java.

Det var inte värst mycket livligare i vårt grannland. E8:an i över tio mil upp till Kilpisjärvi. Vi hade planer på att åka båt och gå och kolla på treriksröset, men tiden sprang iväg så vi skippade det.
Ett stopp där på gränshandeln blev det dock.
Mumin och renar överallt.
Sen blev Finland Norge och jag somnade.
Vaknade upp bryskt när vi hade passerat Skibotn – och nu var det inte långt kvar. Klockan hade blivit nästan halv åtta när vi skymtade Tromsö och den magiska brua över Tromsöysundet.

Vi hade bokat in oss ett par nätter på Scandic nere i hamnen. Som tur var erbjöd stan gratis parkering på gatorna en bit bort. Det var sannerligen inte gratis att stå vid hotellet.
Efter en lång dags körning checkade vi bara in och gick ner till första bästa pub – Rorbua – och njöt av en iskall Mack och en pizza.
Farsan skulle så klart se varenda Hurtigrutenbåt.
Som tur var låg terminalen snudd på granne med hotellet.
Efter en lång dag var det skönt att stämpla ut. Solen sken och termometern snuddade på 20-strecket.
Allt var som vanligt i Tromsö den här lördagskvällen.

Efter en dusch och en magisk frukost var vi redo dagen efter. Ny sommardag och ett fullspäckat schema. Först skulle vi ta en längre promenad och kolla byn och dess otroliga omgivning.
Turen gick genom hamnen och bort till bron. Den går inte av för hackor och utsikten från toppen är något av det finaste jag sett. Stan var verkligen redo för match för på butiker, restauranger och pubar vajade den rödvita flaggan stolt.

Efter att vi varit uppe på rummet och vänt började den stora klättringen upp till Alfheim Stadion. Den ligger visserligen centralt. Men promenaden upp är inte och leka med.
Tänk er bortasektionerna i Newcastle eller Barcelona och sedan gånger tio.
Det var spikrakt upp.
Och brant så inni helvete.
För att inte bli dyngsur krävdes det ett och annat stopp på vägen, men till slut nådde vi ”toppen” och där såg vi kvällens skådeplats.
Tromsö mot Lilleström i Eliteserien stod på menyn.
Biljetterna var sedan innan inköpta och vi lyxade till med korv och dricka som någon form av jättesen lunch på utsidan – alla kiosker och sånt var märkligt nog på utsidan av Alfheim Stadion.

Vi hade kanonplåtar på ena långsidan. Solen gassade och det var hyggligt med folk på plats. Till och med en liten bortaklack som gjort den 150 mil långa resan från Oslo.
Hemmalaget var efter den fina inmarschlåten klart bättre, men det var gästerna från huvudstaden som tog ledningen på stopptid i den första halvleken.
Espen Garnås nickade in 0-1 i fel hörn från nära håll.
Efter en Kvikklunsj i vilan var vi redo för 45 nya minuter på konstgräset i Tromsö. Hemmaövertaget fortsatte även i andra, men det dröjde mer än 20 minuter innan Jostein Gundersen kunde nicka in kvitteringen.
Otroligt rättvist för Tromsö var klart bättre.
2-1 kom på straff efter att en Lilleströmspelare otroligt tydligt tagit bollen med handen på en hörna. Vegard Erlien rullade säkert in bollen från elva meter.
Matchens bästa spelare, Yaw Paintsil, kunde med en minut kvar att spela från nära håll sätta 3-1.
LSK hade inte mycket att sätta emot och segern var väldigt rättvis.

Vi knallade runt och tog lite segerbilder på fansen, som stod på andra sidan, innan vi knallade den mycket behagliga vägen ner till stan.
Där tänkte jag gå på ett ölhus, men det var stängt. Istället hamnade vi på Vertshuset Skarven där vi drack Mack och åt mat för hutlösa pengar.
Kvällen rundades i sann Tromsöanda av på Rorbua och sen med båttittande innan vi somnade skönt på Ishavshotellet.
På måndag morgon fick farsan hämta bilen och köra ner så att vi kunde lasta in kött och grejer innan vi kunde påbörja resan hem.
Den skulle ta nästan en vecka och hade massa godis på menyn.