Arena: Skolvallen
Match: Division 4 norra Norrbotten
Publik: 87
Målen: 1-0 (3) Anders Gramner, 2-0 (89) Dennis Mäki
Matchens lirare: Anders Gramner, OPFF

Det blir inte mycket bättre än så här.
Och som bonus reste jag från Skolvallen i Ohtanajärvi med fem kilo kött i kylboxen.
Kvalitet.

Det regnade brutalt nästan hela vägen från Östersund till Skellefteå. I Dorotea rann det floder på gatorna och Norrlands inland består ju som bekant inte av mycket mer än skog.
Men vi hann fram till Holma i lagom tid till Arsenals match mot Monaco – som var en sorglig historia på storbildsteven. Ett par öl senare kände vi oss nöjda med dagen och rundade av.
Torsdagen spenderades först i padelhallen och sedan i bilen runt om Skellefteå. Det var sen lunch i sommarvärmen på Skråmträsk Kvarn, inköp av skor, jakt efter ost i Burträsk och spanande på Sunnanås hemmaarena.
Farsan jagade även ny bil.

Det fina vädret höll i sig på kvällen och vad passar då bättre än grill och öl ute i Sjungande Dalen? Farsan snackade mest bil och skulle iväg på dans, men jag, Holma och Hedemora höll fanan högt till mörkret sänkte sig över Västerbotten.
Det var skönt att sova ut på fredagen när farsan bestämde sig – och åkte iväg och köpte en ny bil.
Så i en vit, lite nyare, Audi puttrade vi iväg norröver igen. Stopp för käk i Luleå innan vi lämnade civilisationen och körde in på E10:an i Töre.

Kvällens mål var Skolvallen i Ohtanajärvi. Division 4-”derby” mellan Ohtana/Pajala FF och Polcirkel/Svanstein. Vi gjorde kortare stopp i Överkalix, polcirkeln och i Jockfall för att kolla fotbollsplaner, konstiga skyltar och vattenfall.
Det fina vädret höll i sig och när vi betat av Korpilombolo, jo, det finns ett ställe som på riktigt heter så, var det inte långt kvar. Sen rätt som det var kom skylten.
Ohtanajärvi.
Vi var framme.
Efter en högersväng kunde vi skymta magiska Skolvallen nere i backen.

Praktiskt hade dom betalning av entrébiljetten på väg in till parkeringen. Det kan ju möjligen ha att göra med att 110% av alla besökare behöver ta kärran hit då det typ bor fem personer i närheten av idrottsplatsen.
Matchprogram ingick i dom 50 kronorna som det kostade att gå in.
Jag kommer tillbaka till dom snart.
Självklart köpte vi med oss en näve lotter också innan vi parkerade. Farsan var rutinerad nog att dra på sig bra med kläder direkt. Inte för att det var kallt. Tvärtom snuddade tempen på 25 grader och medan resten av Sverige hade katastrofväder var det rena Medelhavsyran här uppe i norr.

Själv knallade jag naivt in med shorts och piké. Det höll inte länge. Farsan gick och satte sig på en bänk medan jag knallade runt och plåtade lite.
Det var mygg överallt.
Ö v e r a l l t.
Efter en stund av matchen fick jag kapitulera. Det var bara att lomma tillbaka till bilen och kasta på sig en långärmad tröja och ett par byxor. I samband med detta lade jag ifrån mig matchprogrammet som man fick. Jag ville inte att det skulle bli vikt. Hade mer än kommit tillbaka till bänken där farsan satt innan speakern, som innan dess välkomnat oss publikt, det var lite stort, ropade ut att nummer 64 hade vunnit en charklåda.
Jag sa till farsan: ”jag tror jag har det numret”.
Sen dröjde det inte lång stund innan han annonserade vem som vunnit på lotterna. 39 ekade ut på svenskfniska ur dom skrovliga högtalarna.
Stoppade handen i fickan och plockade upp mina tre insatser och eftersom det var min dag låg nummer 39 där och såg glad ut.

Han som styrde tillställningen trodde inte sina ögon när jag visade upp båda vinstlotterna strax innan paus. En av vinsterna var att få gå in på plan i paus och skjuta straffar mot ett litet mål. Där torskade jag tyvärr med 2-3 – men fick ändå med mig ett presentkort på 300:- på fisk.
Vinsten i den andra tävlingen var en stor jäkla kött- och charklåda.
Snacka om jackpott.
Det var så mycket fokus på annat inledningsvis att vi knappt hade koll på matchen – som var rätt så bra.

Jag var mest imponerad över att en ort som denna, som knappt är en ort, får ihop ett lag. Groundhoppingskompis Leif, vars son är keeper i hemmalaget, berättade att halva laget bor i Luleå. De andra i Pajala. Vi snackar 15 respektive fem mil bort. Imponerande bara det.
1-0 kom tidigt. Sen var det i princip spel mot ett mål. Gästerna, Polcirkeln/Svanstein, som kommer från en ny vid finska gränsen en bit nerför Torneälven, hade sina chanser – men var väldigt stor hemmadominans.
Matchen var hård och händelserik och väldigt kul att titta på.

Efter straffdramat i paus beställde vi burgare och kollade klubbhuset. I ett av rummen fanns magiska vimplar och gamla träningsoverallsjackor.
Det var bara att njuta.
Och även fast matchen började 19.30 så var det ljust hela vägen in i mål. Inga konstigheter här uppe där det så här års nästan är ljust dygnet runt.

Andra halvlek var mer enahanda än den första. Total dominans för Ohtana/Pajala men det kom inga fler mål. Jag han hämta min gigantiska köttlåda och slå ihjäl en miljon myggor innan 2-0 kom.
Men så en minut före full tid satte Dennis Mäki spiken i kistan och det stora segerjublet bröt ut.
Jag gick och lämnade över presentkortet till Leif, för rå fisk skulle inte åka med oss resten av resan. Det var ändå nästan en vecka innan vi var hemma igen.
Men köttet packades ner i kylboxen som fick jobba rejält.

Mycket glad och nöjda körde vi ut från Ohtanajärvi och österut mot Pajala där vi hade bokat in oss på stans enda hotell – igen. På förra Norrlandsturnén hette det Hotell Lappland River. Nu bara Hotell Lappland.
Vi hade samma rum den här gången.
Efter ett par öl var det dags att ta kväll.
En bra dag var till ända. Det dröjde inte innan vi sov väldigt gott.