Arena: Vargheden
Match: Division 5 Västmanland
Publik: 55
Målen:
Matchens lirare: Sadam Abbas Nur

Vargheden i Kolsva – vilken pärla.
Västmanlands näst finaste fotbollsarena.
Lägger man med klubbhuset och dess innehåll är de nog etta.

Västmanland runt. Det var som stod på menyn den här soliga, men lite kalla, lördagen. Hade spanat in en bra dubbel. Först Kolsva och sedan Fagersta Södra, som skulle spela på Fagerliden då Ornsjövallen inte var i rätt skick.
Jag har varit förbi Vargheden ett par gånger så jag vet vilken toppanläggning det är.
För 40 riksdaler fick man komma in och se hemmamötet med Riddarhytte SK i division 5.

Jag kunde från min position bredvid båset se att planen, trots vårbristen, var i relativt gott skick. Grön och rätt jämn. Inte illa för en så liten klubb som Kolsva att kunna bjussa på detta.
Mitt emot finns en magisk träläktare med tak i slänten och åt andra hållet fin utsikt över samhället.
På ena kortsidan har man ett ståtligt klubbhus med fik och finesser.
I paus knallade jag in och köpte en korv och kollade på vimplar och pokaler. I en av hyllorna stod ett gäng pärmar med tidningsurklipp från klubbens långa historia.
Det är ren och skär klass det.

Matchen då? Total dominans av Kolsva som inlett säsongen med två raka segrar. Det kryllade väl inte av målchanser i första – men i andra … oj oj oj.
Det är totalt ofattbart att matchen slutade 0-0.
När inte hemmalaget på egen hand missade chans på chans så räddade David Lundqvist i Riddarhyttekassen. Hade dom räknat xG i en sådan här match hade KIF garanterat haft tvåsiffrigt – så många och bra chanser hade man.

Eftersom matchen i Fagersta började redan 14.00 så behövde jag skarva på någon av fighterna. Ofrivilligt blev det Kolsva – och jag är ytterst belåten att jag satt kvar på Vargheden till matchen var slut för det var ren njutning i vårsolen.
Och till er som läser: Har ni inte varit på fotboll i Kolsva, åk hit.
Vargheden har allt en svensk idrottsplats ska ha – och det är vackert.