Arena: The Beeches
Match: Birmingham Senior Cup, tredje omgången
Publik:
Målen: 1-0 (44) Malcolm Melvin, 1-1 (66) Chisom Afako
Matchens lirare: Arman Khoshkhoo, Tividale

Tividale v Aston Villas U21-lag i Birmingham Senior Cup i ett villakvarter halvvägs till Wolverhampton.
Ibland blir det inte bättre än så.

Den här torsdagen startade i måttligt tempo på Travelodge i Boreham Wood. Det var så lugnt att vi fick köpa till sen utcheckning. Vi hade liksom ingen brådska för om vi skulle på fotboll på kvällen så var det inte förrän kvart i åtta.
Då fick det bli en pianoförmddag.
Sen styrde vi Audin ut på M25:an och vidare in på M1:an.

I Northamptons utkanter stannade vi på en så kallade Service för lite käk. Fick bli Donken. Inga problem för mig. Filips tallrik var nåt av det sorgligaste jag sett när de inte hade något glutenfritt bröd. Ett tråg med allt annat på en hamburgare. Men dom hade lagt osten bredvid köttet i en liten hög med löken och ketchupen.
Det var bara att garva åt det.

”Mätta” och ”belåtna” kunde vi rulla vidare norrut och så småningom in i Birmingham där vi efter ett varv hittade hotellet och dess fina takparkering.
Vi hade bokat in oss på Hampton by Hilton på Broad Street.
På 14:e våningen hade vi ett kanonrum med superb utsikt över stan.
Och det var här vi bestämde oss för att det så klart skulle bli lite boll den här kvällen också.

Jag hade letat upp Tividale FC mot Aston Villas U21-lag på The Beeches ute i stans västra delar. Det var bara att sätta sig i kärran igen och styra ut när klockan hade blivit dags.
Mörkret hade kommit och trafiken lugnat sig.
Det tog en halvtimme att köra ut. Och rätt som det var längs den stora vägen mot Dudley såg vi strålkastarna.
Någon större parkering vid arenan var det inte tal om utan här dumpade man bilen på trottoaren på bästa tänkbara ställe. Ett helt ologiskt sätt för oss att parkera. Kände mig inte helt bekväm med att stuva in Audin på trottoaren vid en mur vid ett hus, men efter att ha frågat en gubbe som också skulle på matchen fick jag grönt ljus.
Det var inga konstigheter att parkera här.

Efter en kortare promenad var vi framme. Det var mörkt, trångt och rätt så mycket folk. Via den minimala ”gränden” kunde vi dega in oss (£4) och bänka oss bakom målet.
Jag handlade en pulled pork utan kryddor med bröd.
Klassiskt England.
Planen lutade, det var kallt och rätt så mycket folk på plats.

Vi ställde oss på långsidan utan läktare i första. Matchen var sannerligen inget att hänga i granen. Hemmalaget lite större, starkare och bättre. De gjorde också logiskt 1-0 i slutet av första via ett mycket billigt frisparksmål.
Alla sådana här anläggningar har ett klubbhus med bar och där värmde vi oss i paus.
Efter paus, där Villas junisar kvitterade, satte vi oss på läktaren och frös.
Jag räknade mest ner till att vi skulle få åka hem. Då kom vi på att det var en cupmatch – och de kan ju inte sluta 1-1. Hade börjat grina om det hade blivit förlängning.
Men tack och lov blev det straffar direkt. Från elva meter var Villa klart starkast och kunde vinna med 4-2 och gå vidare.

Vi tackade för oss och gick mot bilen. Sen lyckades jag svänga helt fel när vi hade snirklat oss ut från villakvarteret. Det slutade inte bättre än att vi tvingades gå in på Tesco för att vända.
Där fick vi med oss lite förnödenheter innan vi åkte tillbaka in till hotellet igen.
Tur att det fanns bra med käkutbud till grannar och vi körde närmast möjliga i Pit Stop ett par dörrar bort. Det var mer välbehövligt än gott.