Arena: Briskeby Stadion
Match: Eliteserien
Publik: 5 316
Målen: 0-1 (77) Amahi Pellegrino, 0-2 (82) Amahi Pellegrino
Matchens lirare: Amahi Pellegrino

Ingen rast ingen ro.
Ska man nå toppen gäller det att kämpa.
Därför blev en helgtur till Norge.

Efter Tysklandsäventyret och lite jobb på hemmaplan drog jag iväg till Värmland, via soptunneinkörning i Västerås och lek i Örebro, för att hälsa på farsan.
Vi hade i veckan bokat in två dagar i Norge.
De tog sin början den här lördagen med avfärd från Sutterhöjden efter 10 med målet Hamar.

Då stora delar av den svenska fotbollen tagit sommarledigt får man åka över gränsen för att hitta lite nya arenor. Vi gjorde ett kortare stopp i Arvika för att kolla stan och fotbollsplanerna innan vi fikade på den natursköna handelsträdgården i Högvalta. Nu var det inte många kilometer kvar innan vi susade in i vårt västra grannland via Charlottenberg och Morokulien.
Vi tog norrsidan i Kongsvinger för att kolla om det gick att köpa biljetter till morgondagens match då norrmännen ofta bara har inhemska betallösningar online.
Men icke.
Träffade på en spelare i KIL som glatt meddelade att det minsann gick fint att betala med kort i kassan – så vi segade oss vidare med en släta och fina vägarna.

Det blev 24:an norröver och strax efter 15 var vi på plats i Hamar. Vi hade bokat in oss på Scandic, som ligger snudd på vägg i vägg med Briskeby Stadion.
Mycket praktiskt.
Men först var jag inne på arenan och handlade plåtar i klubbhuset.
Sen ett besök på Monopolet för att fixa med några svindyra suröl hem.
Parkering fanns i garaget, som var bland det minsta jag beskådat, men även det som handen i handsken.

Nu var alla bestyren klara och vi kunde ge oss ut på byn för lite sen lunch och en snabbare koll. Det var så dyrt och ogästvänligt på ett par ställen så vi valde att dela på en pizza nere i hamnen.
Den var otroligt god.
Och dyr.
Men inte värre än de 129 NOK:en för en 40-centiliters italiensk Gränges.
Det är ett nytt trist rekord tror jag.

När vi hade knallat uppför backen igen var det ett helt annat flöde av människor i omlopp. Regerande norska mästaren Bodø/Glimt var på besök.
Vi hade platser ute på kanten på upper på huvudläktarlångsidan.
Knepiga rätt så osköna säten. Och i ärlighetens namn inte mycket till arena att skriva hem om. Rätt så trist även om Briskeby, som är uppkallad efter stadsdelen den ligger i, nyligen renoverats.
Inte mycket till stämning att skriva hem om heller.
Den lilla klicken med bortafans på bortre lång var de som stod för showen.

Det var 0-0 i paus där de uddlösa gästerna hade majoriteten av bollinnehavet, men de mindre kompetenta HamKam hade chanserna.
Gubben bredvid farsan gav oss bra med bakgrundsinfo när så behövdes och han jobbade med att fastställa fotbollsmatcher i regionen åt förbundet.
Efter paus blev det bättre.
Och Bodø, som varit på Färöarna och torskat i veckan, fick utdelning på sitt spelövertag. Inhoppande Amahi Pellegrino gjorde båda påsarna och bortasegern var rättvis.

Vi tackade för oss knallade ner till en gastropub (Heim) på torget där lokal mos och korv och en suröl väntade. Kraftigt prisat – men gott. Rolle från Dala-Järna hörde av sig och joinade.
Det blev en runda på irländaren, The Irishman, också innan vi rundade av och gick tillbaka till Scandic där Bodøs fans – och spelare – firade segern.