Arena: Gjemselund Stadion
Match: Obos-ligaen
Publik: 1 297
Målen: 1-0 (18) Kristian Jahr, 2-0 (36) Jan Martin Hoel Andersen, 3-0 (64) Mathias Idsøe Bringaker, 4-0 (70) Jan Martin Hoel Andersen, 5-0 (90) Adem Güven
Matchens lirare: Mathias Berg Gjerstrøm

Äntligen.
Är Kongsvinger avprickad.

Gjemselund Stadion har under många år stått på min ”hatlista” – listan med arenor som jag stör mig på att jag inte har. Det började redan när jag bodde i Karlstad och åkte till Norge för att kolla boll eller flyga till England.
Då åkte man varenda gång, typ, förbi KIL:s arena.
Det har fortsatt.
Men nu är den klappad och klar.

Den här söndagen började i Hamar med en stabil hotellfrulle. Sen checkade vi ut och körde ner och tittade på Vikingaskeppet. Sen blev det Elverum och den vägen ner till Kongsvinger.
Nere vid Gjemselunds plockepinbygge skulle det pantas och handlas bröd, choklad  och dricka.
Sen snodde vi åt oss en parkering nära entrén och degade in oss.
200 pickadoller för att se en fight i den norska andradivisionen.

Det var så gott om tid innan kick off så vi satte oss på ena kortsidan och fikade. Farsan trotsade och köpte en sån där korv i lompe. Vidrigt fenomen.
Jag nöjde mig med kaffe och en Kvikklunsj.
Sen kom ”polarn” från igår och undrade om det gick bra med biljetterna när han värmde upp. Det var trivsamt, för jag hade ingen koll på att det var hemmalagets Jesper Grundt.

Vi hade egentligen biljetter på huvudläktaren men satte oss på den andra långsidan. Dunka-dunka i högtalaren när spelarna klev in på planen.
Sen började spelövertag för KIL.
Gästerna, ett lag jag faktiskt aldrig hört talas om, från Trondheims utkanter, hade inte mycket att sätta emot, även om de skapade några halvfarliga kontringar.
Det var Kongsvinger.
Och bara Kongsvinger.
Det var 2-0 i paus och 5-0 efter 90 minuter. Det hade kanske inte kunnat vara det dubbla, men fasen inte långt ifrån.

Hemmalaget hade Frode Grodås son Victor på vänsterbacken och en hel drös andra spelare som alldeles för bra för stackars Stjørdals-Blink som hade ett 20-tal fans med sig.
Vi tackade för besöket och knallade till bilen för att köra den sista biten till Sutterhöjden.
Den turen gick via Austmarka, Mitandersfors, grusvägar, Gräsmark och Sunne. Där stannade vi för kvällsmat på Slottet. Sen var det bara en timme till innan vi kunde avsluta Norgeturen med en iskall i kuvösen.
Mums.