Arena: Max-Morlock-Stadion
Match: Träningsmatch
Publik: 21 616
Målen: 1-0 (24) Johannes Geis, 2-0 (29) Kwadwo Duah, 2-1 (47) Gabriel Jesus, 2-2 (54) Mohamed Elneny, 2-3 (57) Christopher Schindler (självmål), 2-4 (63) Tim Handwerker (självmål), 3-4 (73) Lukas Schieimer, 3-5 (75) Gabriel Jesus
Matchens lirare: Gabriel Jesus

48 timmar i Nürnberg.
Jesus så fint att vara tillbaka igen.

Det här var hela meningen med resan till Tyskland. Arsenal i Nürnberg, ett Arsenal jag inte sett live sedan början på mars 2020.  Resan ner började redan på torsdagen när vi startade igång systemen i Braunschweig med körsbärsyoghurt och andra finesser. Sen var det tråkig motorväg – och lite roligare på slutet när naturen nere i Bayern började dyka upp.
Plötsligt fick vi dåligt med luft i däcken.
Och utan luft kan man ju inte leva, som Harry sa en gång i tiden.
Det krävdes dock tre stopp för att vi skulle hitta en fungerande påfyllare – sen var vi på rull igen sista biten in mot huvudresmålet Nürnberg.

Vi hade ståndsmässigt bokat in oss på NH Collection, ett stenkast från Hauptbahnhof. Ett kanonställe med parkering i garaget under.
Som små barn på julafton satte vi upp vår Arsenalflagga i fönstret på innan vi knallade ut. Det blir så när det som varit ens vardag under 20 år försvunnit. Jag hade stora problem att från gatan få till en vettig bild på arrangemanget.
Sen gick vi den korta biten ner till gamla Nürnberg.
Beställde in inhemska korvar, surkål och en veteöl.
Guten abend.
Herregud som vi njöt där på Fränkische Weinstube.

Sen knallade vi typ över gatan och mötte upp med Frank och alla andra engelsmännen. Självklart var de på en irländsk bar – fast de typ är i ölets hemland.
Det är så engelsmännen alltid gjort.
Och alltid gör.
Jag skällde nästan på Frank och undrade hur fan han kunde sjunka så låg och gå till ett sånt här ställe första kvällen i Nürnberg.
Alla är här och det är det man vill ha, svarade han.
Så sant som det är sagt.

Men det blev en ganska tidig kväll för oss efter ett par rundor med Strongbow. En lång resdag hade satt sina spår och man är ju inte 20 längre, även om vi överoptimistiskt köpte med en påse öl på stationen när vi handlade nattburgare.
Det var inte många centiliter av dem som försvann innan vi somnade …

Torsdag blev snabbt fredag och vi masade oss upp och tog den obligatoriska rundturen för att se stan på riktigt. Halvt slut i värmen slog vi oss ner på samma ställe som kvällen innan.
Inte irländaren utan Fränkische Weinstube med sina lokala korvar och schnitzlar.
Pierre kom och vi kunde ladda den sista stunden innan vi tog en taxi ner till Max-Morlock-Stadion.
Den väldiga friidrottsarenan som byggdes redan 1928 dök upp efter en stunds köande, men vi blev inslussade fel och fick gå en väldans massa steg i onödan för att vakterna inte hade koll på läget.
Si så där fem minuter in i matchen bänkade vi oss med flaggan på block 42.
Arsenalfans lite överallt då FC Nürnberg inte körde någon bortasektion.

Första halvlek var så bedrövlig att vi nästan frågade oss själva vad fasen vi gjorde här. Hemmalaget ledde med 2-0 och vi undrade mest hur illa det var med Kieran Tierney som klev av efter en halvtimme.
Kioskerna på upper var stängda och vi pallade inte gå hela vägen ner så vi skippade halvtidsbiran.
Old Street på raden framför tyckte allt var ”bollocks”.
Allt var som vanligt.

I andra skickade Mikel Arteta in Gabriel Jesus, och ett par andra gubbar, och det blev fart på grejerna. Nyförvärvet från Manchester City visade de drygt 22 000 på plats hur bra avslutare han är. Vi satt mest och undrade om han hade gjort tre eller fyra mål. Två blev det till slut då de andra antecknades som självmål.
Arsenal vann med 5-3 och allt var frid och fröjd efter alla svordomar.
Men det var nu Pierres jakt på en souvenir från matchen började.
Han hade spanat in att folk gick runt med specialsydda half-and-half-scarfes och en sådan skulle han till varje pris ha. Medan jag och Rodny njöt av en kall pils på en bänk jagade Pierre livet ur halva Bayern.
Det slutade inte bättre än att han på hauptbahnhof inne i stan mutade random tyskar med obskyra summor.
Lönlöst.
På en uteservering nån timme senare blev han kallade ”wanker” av Frank som tyckte att han själv var en, men att Pierre var en ännu större för att han reste hem utan.
Vi andra sippade på veteölen, skrattade och njöt av livet.
Det är så här det är att vara tillbaka.

Wunderbar!