Arena: Södermalms IP
Match: Superettan
Publik: 1 021
Målen: 0-1 (45+8) Simon Johansson, 0-2 (90+6) Viktor Granath
Matchens lirare: Anton Fagerström

Det var varmt.
Så inni helvete.
Och allt avgjordes på stopptid.

Den här söndagen efter midsommar startade i ottan i Gagnef. Tidig kick off i Skövde gjorde att man fick masa sig upp alldeles för mycket tidigare än normalt.
Fördelen med det bli å andra sidan att det till en början är tomt på vägarna och resan ner till Västerås där jag hämtade upp Jonte, Loui och Siggi gick som smort.

Redan innan Avesta hade tempen klivit över 25 och då var klockan inte ens 09.00. Men det skulle bli värre. Ja, inte i bilen för där var det stabilt 17,5 grader och vi kände inte av mycket på vägen ner – som konsumerades i ett svep. Det blev ett litet stopp i Sjötorp när det var brostopp vid Göta Kanal.
Framme i Skövde, där jag varit så många gånger i mitt liv, men aldrig sett någon fotboll, var det som att kliva rakt in i en bastu när vi öppnade dörrarna på golfen.
Det. Bara. Small.

En ny arena kräver sin rundvandring för att ta de nödvändiga bilderna. Södermalms IP är old school och man får lite Arosvallenvibbar över det hela.
Den korta promenaden till den ena entrén och tillbaka gjorde oss svettiga. Men det var så varmt att det inte skulle behövas steg inne på läktaren för att det skulle droppa från pannan.
Vid bortaentrén var det staket och avspärrat. Stora gröna skynken hade hängts upp och det var en labyrint att ta sig igenom innan vi kunde swisha in oss för 130 pickadoller. Personalen var dock trevlig, men behöver det verkligen vara så ogästvänligt? De ska leta bangers i snusdosorna …

Inne på Södermalms IP öppnade vi med ett toabesök. Kanske märkligt att ta upp det i textform, för vem fan bryr sig, men det var lite utöver det vanliga. Jag har sett det mesta på toaletter på arenor runt om i världen.
Men inget slår Skövde.
När jag hade klättrat upp för den uppgraderade bajamajan och öppnat dörren fanns där en hytt som på en färja. Det enda som saknades var en säng.
Men det fanns toa, handfat och dusch (!).
Hade dom hängt fram en handduk hade jag fan svalkat av mig.

Klockan 13.00 var det kick off och värmen piskade i nyllet. Det var ingen större fotbollsmatch, det ska sägas. Stoke City FC … sorry, Skövde AIK skapade sina chanser. Mest på fasta situationer. VSK hade sina lägen men det lutade åt 0-0 i paus när Simon Johansson petade in ledningsmålet långt in på stopptiden som var sju minuter efter en drickapaus mitt i halvleken.
Det roligaste som hände under de första 45 på Södermalms IP var att en av linjedomarna vinkade offside på ett inkast för Skövde AIK. Sånt ser man inte ofta på den här nivån …

Matchen fortsatte i samma spår efter paus när man stod där i solgasset och chippade efter andan och svetten rann. Det kändes som att hemmalaget skulle kvittera på slutet när det ven hörnor och långa inkast, men Anton Fagerström och VSK-försvaret stod pall. Och nästan lika långt in på andra halvleks stopptid kom 0-2.
Victor Granath, värvad från Skövde AIK, kom loss på en långboll, rundade keeper och satte spiken i kistan.
Viktig seger.

Dyngsvettiga och med huvudvärk knallade vi mot bilen och tog vägen via Karlsborg och Askersund hem. Det blev ett matstopp i den förstnämnda byn, där vårt mål ”Idas Brygga” helt obegripligt hade stängt en söndag strax efter 16. När tror restauranger att pers ska käka egentligen?
Inte då tydligen.
Tur att Sibylla hade öppet. De hade dessutom en inbjudande AC så vi satt inne och åt. Så varmt var det.
Hemresans räddning blev badstoppet i Tisaren, strax söder om Hallsberg.
Ytterst svalkande och välbehövligt.

Det blev ett stopp till. För en svalkande glass på klassiska Big Inn i Köping.
Så avslutas en lång dag.
När jag hade släppt av Anderssonarna åkte jag till Lustigkulla och däckade i soffan.
Så slut var jag.