Arena: Klosterliden
Match: Division 6 södra Dalarna
Publik: 45 och en hund
Målen: 0-1 (50) Per-Erik Andersson, 0-2 (52) Per-Erik Andersson,
Matchens lirare: Per-Erik Andersson, Fors IK

Inte så mycket mer än en väldigt snygg entré – som inte används.
Det är Klosterliden i Långshyttan det.

Med midsommar i antågande tog jag tillfället i akt att lämna hufvudstaden en dag tidigare för kunna se ännu en match i Dalarna. Jag hade en hel meny av division 6-fajteratt plocka från på väg upp.
Efter mycket, inte så mycket faktiskt, funderande och kollande föll valet på Klosterliden i Långshyttan.
Det låg inte helt illa geografiskt på vägen till Gagnef.
Och det var en arena omskriven på Idrottsplats.se som något värt att besöka.

Efter inhandlande av ekokött på nån ekogård i Ekofjärdhundra, mellan Enköping och Sala, där kossorna tydligen bara äter gräs för en massa slantar blev jag blåst på ett Postnord Företagscenter av Direktör Skörd i Hedemora. Kraftgatan 8 innehöll något helt annat och det blev kort och gott ingen paketinlämning.

Nu var det bara 20 minuters körning till Långshyttan – som ligger mellan Hedemora och Hofors i det de flesta från södra Dalarna kallar för södra Dalarna.
Vid byns pizzeria var det fullsatt på uteserveringen.
En måndag.
Det kändes som att de glodde på mig när jag körde förbi. Kanske är det så få utsocknes som besöker Långshyttan, vad vet jag?

Borta vid idrottsområdet är det omöjligt att inte fångas av den fina entrén. Välsnickrad och stilig har den stått där sedan 1942. Numera får man gå en liten omväg för att se den då infarten till fotbollsplanen, och logen, är på ett annat ställe.
Kanske borde nån händig själ flytta den vackra entrén till där man kör in med bilen.
Långshyttans AIK tar inte ut någon entré i division 6. Nu gjorde det ingen större succé för när jag räknade antalet åskådare fick jag det till 45.

Men om man bortser från entrén och dansbanan så är det här faktiskt inte mycket till anläggning. De har en kiosk och har investerat i nya bänkar. Det är på pluskontot.
Jag ska inte säga att det är fult på något sätt för det är lite utsikt från kullen vid planen, men det är verkligen inget speciellt. En gräsmatta med staket runt.
Typ.

Första halvlek var bland det sämsta jag sett i fotbollsväg. Och med regn hängandes i luften övervägde jag att ge upp redan i paus. Gästande Fors hade bränt två kanonlägen och var nog inte helt tillfreds med 0-0 efter första 45.
Jag sponsrade med kaffe och chokladboll.
Det gav kraft att se klart resten av matchen.

Tämligen omgående i andra smällde Per-Erik Andersson in en fin frispark och det gav mig lite hopp. Sen gjorde han 0-2 på en retur bara två minuter senare. När en hemmaspelare inte visste att man ska ta det lite försiktigt när man har ett gult och åkte ut med 20 minuter kvar att spela var det inget snack.
Segern var rättvis och kassaskåpssäker för Fors IK.

Min resa upp till Gagnef var tämligen intetsägande bortsett från ett stopp på ICA Maxi i Borlänge där polisen fick ”väcka” nån som somnat i bilen på parkeringen med vindrutetorkaren på.
Daladans!