Arena: Pelarvallen
Match: Division 6 västra Östergötland
Publik: 25
Målen: 1-0 (9) Olle Fållby, 2-0 (19) Albert Svensson, 2-1 (20) Jimmy Hjelm, 3-1 (88) Hampus Jespersson
Matchens lirare: Dyngubben i klubbhuset

Malexander är typ känt för en enda sak.
Och det är inte för sin fotboll.

Vi lämnade Tenhult, körde över skogen på minimala vägar via Lekeryd och bort till Aneby. Färden norrut till det väldigt gömda Malexander gick förbi metropoler som Tranås och Boxholm. Där gjorde vi en liten avstickare för att kolla deras arena och ta en bild på osten.
Sen blev det obygd.
Med smala vägar och inte mycket till omgivning.

Malexander är ju som bekant mest känt för polismorden 1999 när bankrånarna Tony Olsson, Andreas Axelsson och Jackie Arklöv jagades av polisen. Trion hade rånat en bank i Kisa, en bit bort, och flydde sedan i bil. Vid Lillsjön utbröt skottlossning och poliserna mördades.
Rånarna kunde vid olika tidpunkter senare gripas allihop och dömdes senare till livstids fängelse.
Vid mordplatsen fanns två minnesstenar för de dödade poliserna som jobbade i Mjölby.

Men av det vi kunde se var Malexander ett fint litet ställe. I byns norra delar låg Pelarvallen. Vi förundrades över de över huvud taget fick ihop ett fotbollslag. Men efter en stunds samtalande med de lite äldre eldsjälarna fick vi reda på att inga av spelarna bodde i byn.
Runt planen fanns stugor prydda med diverse storklubbarnas emblem. Entrén, den viktigaste byggnaden, hade ett Arsenalmärke.
Klass.

Det var lynnigt väder och mellan solstrålarna regnade det. Mest hela tiden. Men det fanns ju lite skydd här och var och där hängde vi.
Matchen, mellan serien två jumbolag, i division 6 var väl exakt så som man kan tänka sig.
De grönvita MIF klassen bättre.
När vädret stabiliserade sig en smula runt pausen, då är det bra att ha en bunt servetter i fickan för att torka av en bänk, fick vi dynor levererade till oss för ytterligare komfort.
Det är kvalitet det.

Matchen slutade 3-1 till Malexander och vi tackade Pelarvallen för ett par trevliga timmar. Till Roddans stora förtret valde vi, läs jag, att ta skogsvägarna över Västra Harg upp till Mantorp.
Sen blev det E4:an och köer.
Tacka vet jag skogen.