Arena: Runavallen
Match: Division 6 norra Uppland
Publik: 35
Målen: 1-0 (45) Adrian Johansson, 1-1 (77) Tobias Myhrberg, 1-2 (83) Hugo Berg
Matchens lirare: Adrian Johansson

En riktig entré här hade tagit Runavallen till oanade höjder.
Vi snackar sex getingar.
Det kunde ju ha öppnat kiosken också.

Asfalt blev till grus när vi körde på sniskan nordost från Örsundsbro. Målet var Runhällen, men vi skulle först till Heby (rånare) för lite lunch. Det var smala vägar. Och vi passerade Kungshusby (nästan), Holmsta och Fröslunda.
Hebys lunchutbud är klart begränsat. Ett felstavat världshus och pizzerior. Vi valde det förstnämnde med hjärtat i halsgropen. Men trots en övergiven pubdel med tillhörande Jack Vegas-maskiner och stor vägkrogsstämpel så var det helt okej. Snudd på bra. Jag körde en gös och Wolf kött. Mätta och belåtna skippade vi kaffet för en bättre kopp och en mazarin på Runavallen strax efter 14.00.

Vi var någon minut sena, och missade avfarten (!), i Runhällens centrala delar. Sen låg den vackert där med en magnifik träläktare. Som två barn på julafton for vi ur golfen och gick in.
Men inne i klubbhuset kunde vi besviket konstatera att fiket var stängt. Vi fick snällt nöja oss med att ta plats bortanför båsen inne i skogskanten med den röda träläktaren rakt framför oss.
Allt var så tipp topp att det knappt kan beskrivas med ord.
Det är så här lower league-fotboll ska vara jämnt.
Alltid.

Ute på planen slet de båda lagen så gått de kunde. Gästande Vattholma mer bollskickligt, men Runhällens BoIS klart farligare. Hemmalaget hade en i ribban och kort före paus kom 1-0. Nu blev första halvlek inte 45 minuter för i slutet åkte en hemmaspelare på en skada och då tyckte domare Semir att de fåtalet minuter som var kvar kunde spelas i samband med andra halvlek.
Han var en profil denne Semir. Eller som Jansson glatt konstaterade: ”Han vill inte lägga sig i allt för mycket”.

Vi gjorde ett nytt försök med kiosken i paus, men icke den här gången också. Det är sånt underbetyg och jag fattar inte varför inte småklubbar slår på några koppar kaffe och tar fram lite tilltugg och tjänar några kronor när det är match. Visst, de vill inte att folk ska vara där, men ingen bryr sig ju och vad gör det om 25 pers ändå är där, då kan väl lika gärna dra in några hundringar till kassan. Det lär ju behövas i tider som dessa.

I andra satte vi oss på läktaren. Denna fantastiska skapelse precis före den nyplöjda åkern. Därifrån kunde vi se lagen bränna ena läget efter det andra. Allt såg ut att gå mot en hemmaseger, som de så väl behövde i botten av den norra Upplandssexan. Men sista kvarten vände Vattholma. Det skulle bli ödesdigert för Runhällen som inne i omklädningsrummet kunde konstatera att Rex vunnit sin match i Månkarbo.
Det betydde att de rödsvarta blev sist i serien och åkte ner i division 7.

Vi tackade för oss och när väl de två sista, som satt och stickade (!), på läktaren hade lämnat kunde jag få några bilder på skönheten utan folk.
Jag hade planer på en annan väg hem, men det skulle bli så mycket mer. Vi åkte in i Heby och kollade på Tegelvallen. Vi körde varvet i Morgongåva. Sen körde vi söderöver efter Vittinge. Ute i den riktiga Upplandsmyllan stannade vi till på ett gårdsmejeri. Där blev det inköp av ostar och en karta som listade andra juveler ute på landsbygden. En stund senare hade vi nått fram till nästa mål: Franzéns Charkuteri. Där köpte vi lufttorkad skinka för 1700:-/kilot och andra smaskenheter.
Sista biten körde vi söder om Örsundsbro och Biskops Arnö innan vi kom ut i Bålsta och det blev motorväg.
Jansson hoppade på legendariska Hammarvägen 55 och jag körde hem till Blåsut och smakade på godsakerna.
Ett värdigt slut på en kanondag.