Arena: Vitality Stadium
Match: Premier League
Publik: 10 234
Målen:  1-0 (35) Dan Gosling, 1-1 (63) Pierre-Emerick Aubameyang
Matchens lirare: Granit Xhaka

Jag såg Mikel Artetas sista match som spelare i Arsenal.
Nu var det dags för spanjorens första som tränare.
Då sätter man in GPS:en på Bournemouth och drar iväg.

Den här resan, som skulle bli den längsta jag gjort till England, startade redan på juldagen. Först med padelturnering med brorsans polare i Västerås (säker seger så klart) innan jag körde till Stockholm och Bergshamra där jag plockade upp Backevik som skulle köra min bil hem sen.
Det var öde på Arn när jag sorgset konstaterade att legendariska The Famous Bar var på väg att byggas om till en vänthall.
Istället fick jag ta ”fiket” och en Mariestad för finfina 119:-.

Norwegiankärran över till Gatwick var inte ens halvfull och vi hade en trea för två. Tackarr. En GT och lite smattrande över Holland senare var vi på engelsk mark.
Helt öde här med. Inga tåg i drift. Fick ta bussen för £25 pund till Victoria. Kärringen som körde skulle dessutom vänta en kvart vid den norra terminalen där absolut ingen ville eller skulle gå ombord.
Nödvändigt …
Resan in genom ett folktomt London tog sin tid och när jag väl klivit av fick jag se att det inte gick någon tunnelbana heller. Dags för en dags för 25 nya pund (inklusive fyra i jultillägg) sista halvmilen till Bank.
Merry X-mas motherfuckers!

Men hotellet i finansdistriktet var billigt. Kanske inte så konstigt för jag såg fan inte enda människa under tiden jag bodde här bortsett från kvinnan i receptionen.
Jag insåg direkt att det inte skulle gå att få tag i nån middag så jag dök ner i sängen istället.

Nu var det boxing day. Men några tåg till Bournemouth existerade inte heller. Hade styrt upp med John att få åka med honom ner till sydkusten. Det var bara att sätta klockan på ringning vid åtta efter ett för få tal timmars sömn och göra sig iordning för en tunnelbaneresa genom halva London ut till Greenford.
Var där i god tid innan tio.
Det var John och Fergie också.
Så off we for.

Med fin engelsk musik på cd-spelaren (!) i J.W:s Kia dundrade vi ut via Heathrow, M 25:an och sen M 3:an via Farnborough, Basingstoke och Southampton.
Det ösregnade hela vägen.
Och så hade det gjort genom hela julen i England. Vi kan väl säga att det var blött. För att uttrycka det milt.
När vi hade parkerat bilen i ett bostadsområde i Bournemouth och skulle under en större väg möttes vi av en sjö. Grabbarna grus verkade inte helt omöjliga på att vada genom, men jag var inte sugen på att stå dyngsur upp till knäna på puben, på matchen och hela vägen hem så det fick bli någon kilometers omväg för att förbli torr på underkroppen.

Bournemouths Vitality Stadium, eller Dean Court, som den egentligen heter, ligger i Boscombe. Där är det fest dagen efter julafton kan jag meddela.
På gågatan nere i ”centrum” fanns inte deg i en enda av de fem första bankomaterna jag testade. Jag trodde det var tvärtom på den engelska landsbygden, att det var folk som inte hade några stålar, men så är det tydligen inte.
På det femte försöket fick jag ut en bunt.
Och vi kunde möta Frank och grabbarna inne på Mello Mello Bar – som inte alls är någon Mello Mello Bar.
Där blir det några enheter och lite fotbollssnack medan vi torkade upp.

Vitality Stadium är sannerligen ingen vacker anrättning. Premier Leagues genom historien minsta arena rymmer bara 11 329 åskådare. Bortalagen får mindre än 1 500 biljetter och de är inte helt enkla att få tag på.
Men jag hade en i näven och kunde kliva in på bortasektionen i perfekt tid innan Mikel Arteta skulle göra sin första match som Arsenaltränare.
Det syntes direkt att det var en annan struktur och stuns i The Gunners. Tyvärr fick hemmalaget första målet lite slumpartat och jag är rätt säker på att vi hade vunnit om det varit tvärtom.

I paus kom jag plötsligt på att jag inte hade käkat nåt alls sen Lustigkulla dan före och en korv kunde kanske pigga upp i paus. I andra kunde Auba kvittera och vi fick det där fina bortajublet.
Matchen slutade 1-1 och var trots det lite klena resultatet helt klart ett steg framåt.
Vi knatade tillbaka till bilen i mörkret och drog iväg mot hufvudstaden igen.
Det dröjde inte länge innan jag stämplade ut i bilen. John körde oss säkert tillbaka och jag blev avsläppt i Greenford. Det fanns en första plan att åka och möta upp Niklas på Euston, men jag var helt slut och valde hotellet istället.

Där somnade jag en stund skönt innan jag gav mig ut i jakten på lite käk. Det skulle visa sig vara ett projekt av rang. Gick nog en kilometer innan jag vände. Nada öppet.
Fick googla och det var i princip bara Donken på Liverpool Street som var öppet så jag knatade dig och köpte med mig en påse. Det var så den här dan slutade.