Arena: Getränke Hoffmann Stadion
Match: Oberliga Niedersachen
Publik: 470
Målen: 1-0 (37) Artem Popov, 2-0 (81) Adrian Lenz, 3-0 (84) Torben Stegemann
Matchens lirare: Artem Popov
Utan luft kan man inte leva sa Dynamit-Harry.
Utan cash kan man inte groundhoppa.
Vi fick gräva djupt i börsen för att lösa det här besöket.
67 kilometer. A1:an, 30:an och en kort bit landsväg. Det gick alla tiders och vi kunde svänga in på parkeringen vid Getränke Hoffmann Stadion tio minuter före kick off.
Tidsplanen höll.
Men hade vi cash för att ta oss in?
Det var den stora frågan när jag hade bränt mina sedlar i kassan i Heracles och Direktörn var black.
När vi kom fram till turnstilen så skulle de ha sex eurosar var. Det hade jag i fickan. Och rasslet som var kvar räckte även till varsin finfin currywursttallrik.
Här snackar vi kvalitet.
Olga i kiosken hivade ut tråg på tråg i solskenet och vi han precis sörpla i oss käket innan det var var dags för kick off.
500 personer hade tagit sig ner till arenan den här soliga söndan när Lupo från Wolfsburg var på besök. De heter egentligen nåt annat men så många gånger orkar jag inte trycka på tangentbordet för att få ner det i text så kallar dem för Lupo kort och gott.
Vi bänkade oss vid räcket bortanför gästernas bås. De hade en galen tränare som skrek konstant. Bakom oss gick barn med en vagn runt och sålde öl.
Och på planen flög det bollar lite överallt.
Det var precis som det skulle på alla sätt.
Weltklaße!
Spelle hade en lite klack precis vid speakerbåset och de vrålade ut ”Ess-Ess-Fau” lite då och då när de kände för det eller att det hände något bra. Det gjorde det i synnerhet precis före paus och sen i slutet.
Då gjorde Spelle-Venhaus 1-0, 2-0 och 3-0.
Surgubben från Wolfsburg fick vända hem utan pinnar.
Vi knallade runt och tog lite bilder innan vi tackade så mycket för det trevliga besöket och körde vidare norrut.
Målet den här kvällen var Eckernförde, strax norr om Kiel. Där skulle vi njuta på ett strandhotell och bada några dagar innan vi rundade av men en match i Danmark och en i Skåne.
Det var en nätt resa på nästan 40 mil, men det gick finfint bortsett från de obligatoriska köerna i Hamburg. Klockan var strax efter 21 när vi anlände till Tysklands förmodade Ibiza.
Vi längtade efter en terrass vid havet och en paraplydrink.
Vi fick något helt annat.
Hotellet var ett halvskabbigt gammalt hus vid vägen. Bakom, där vi räknade med att havet skulle vara sandstrand, fanns en parkering, ett husbygge och en järnväg. Sen kom stranden.
När vi hade fått nyckeln till rummet, som igen hade en jävla trappa upp, skulle vi gå ner för att käka. Då hade personalen i köket gått hem för det var för lite gästerna, men de kunde ordna en tallrik pommes.
Och en Holsten.
Vilken jävla fest …