Arena: Blue Water Arena
Match: Superligaen
Publik: 5 014
Målen:
Matchens lirare: Hahaha

Det här var Uffes idé.
Från början till slut.
Men jag får väl berätta storyn …

Hela den här resan började med ett under ett samtal med Uffe där han uttryckte sin vilja att åka och se den här matchen på måndagskvällen. Det i kombination med att förrådet behövdes fyllas på. Hela alltet mynnade sedan ut i några fler matcher och massa annat kul, men grundbulten var att Mr Jansson inte hade sett nån match i Danmark.
Nu hade det ju redan åtgärdats på vägen ner till Tyskland.
Men det förändrade ändå inget.
Vi skulle fan till Esbjerg.

Men rapporteringen från den här långa dagen får börja i Kiel där vi avnjöt en bättre frulle på Steigenberger. Sen degade vi ut oss och kunde konstatera att de nog hade den dyraste dygnsparkeringen jag varit med om. Men står man i garaget så gör man. Första anhalt på ”vägen hem” hem blev Neumünster.
Här hade de också börjat ta betalt för parkeringen. Uffe smyghandlade en massa grejer medan jag mest inte ville köpa nåt. Det går ju aldrig bra. Inte den här gången heller.

Sen väntade tio mil på autobahn. Flensburg och Uffeshow. Först Citti och sen Scandinavian Park. Det var tyska burkar överallt. Så mycket att han hade råd att vaska en i bilen när han ”spräckte” en burk och det blev lite blött.
Jag försökte liva upp stämningen i bilen lite när vi skulle förbi danska gränsen när jag vänligt med bestämt inte skulle ta ansvar för några av Uffes smuggelflak. Nu orkade inte Preben & co kolla oss så det blev ingen cirkus där.
Vi valde den landsvägen till Esbjerg och den som nånsin gnäller över att det svenska landsbygden är utdöende – ta en tur till Danmark så ska ni få se på fcuk all.
Det är ju bara åker överallt. Inte ett smack mer.
Vi stannade dock i stormen precis för Esbjerg där Uffe köpte en Faxe Kondi. En gång i tiden trodde jag att det var en öl – men det är det ju fasen inte.

Esbjerg är Danmarks femte största stad med en enorm hamn. Det är ungefär det vi upplevde på väg till Blue Water Arena där vi var i så god tid att vi kunde parkera på bästa stället. Smuggelfiltarna rullades ut och sen begav vi oss ut i blåsten för att leta på biljettkontoret.
Det gick ganska dåligt till en början och ett varv runt arenan senare så chansade vi att det låg en trappa upp vilket skulle visa sig vara helt korrekt. Där kunde jag köpa två långsidesbiljetter på kortsidan. Allt kan ju inte gå vägen när man snackar med folk som pratar samma språk som man inte fattar ett jota av vad de säger.

Vi hade bra med tid kvar till kick off när vi kom in så vi unnade oss varsin korv – som är typ det enda som är bra med Danmark. Matchen gällde absolut ingenting och var bland det sämsta jag upplevt.
Vi frös arslet av oss i första på upper. I andra var vi tvungna att knalla ner så vi kunde stå upp för att överleva. En kopp te hjälpte väl till lite grann också.
Sen hände det mest rapporterinsvänliga från hela matchen. Jag fick nåt skit under skon. Trodde så klart att det var en sten, men den ville verkligen inte lossna så till slut fick jag ta av mig dojan och där satt, hör och häpna, en Borussia Dortmund-pin.

Med fem minuter kvar gav vi upp. Vi hade också gett upp planerna att dra de 94 milen hem i ett svep. Vansinne när man är i Esbjerg och klockan är nio på kvällen.
Istället bokade vi in oss på Scandic i Helsingborg. Då fick vi åka båt över sundet också vilket alltid är kul. Hemma i Sverige fortsatte språkproblemen och jag hörde väl ungefär hälften av vad snubben i repan sade.
Efter en ny brakfrulle på tisdan kunde vi avsluta den sista delen på den här resan.
Fina grejer!