Arena: Wham Stadium (Crown Ground)
Match: League One
Publik: 3 271
Målen: 0-1 (24) Jamie Collins, 0-2 (68) Pelly-Ruddock Mpanzu, 0-3 (87) Pelly-Ruddock Mpanzu
Matchens lirare: Pelly-Ruddock Mpanzu

Man hade ju kanske trott att någon av de två Arsenalmatcherna vi såg på den här resan skulle bli de bästa.
När vi summerar blev det nåt helt annat.
Troligtvis var Accrington Stanley v Luton i topp.

Har man inte varit i Accrington på 41 år kanske det känns en smula märkligt att man nu är där för andra gången på bara ett par dagar.
Men så var det.
Efter drabbningen i Clitheroe körde vi snabbt och enkelt de 14 kilometerna söderut.
Det var småstimmigt vid arenan när vi kom smygandes på jakt efter en parkering. Ett par kvarter från Wham Stadium löste det sig och vi kunde göra oss redo för den här League One-bataljen.

Nu hade inte Luton helt möjlighet att ta steget upp vid seger, men tre poäng skulle i princip ge Championshipspel nästa säsong. Vi laddade upp med liveband, paj och öl.
Well, vatten för min del eftersom jag körde.
Sen tog vi plats på hemmastå där stora flaggor och en del sång piggade upp.
Men Accrington hade i ärlighetens namn inte mycket att sätta emot. Luton var klart bättre. Och inte blev det bättre när Stanley-keepern Evtimov åkte ut i den 22:a minuten. Han hade redan ett gult när han drog ner en Lutonspelare och fick sitt andra. Gästerna fick straff och gjorde 0-1.
Det var liksom game over redan där.

I paus tröttnade vi på att stå så när vi hade gjort de sedvanliga halvtidsgrejerna smög vi över till långsidan. Där satt vi skönt bredvid den stora Lutonklacken – som faktiskt inte var speciellt högljudd.
Men på plan var det inget snack och när de 90 minuterna hade serieledaren piskat in två baljor till och rott i land en säker seger.
Vi tackade för oss, gick till bilen och brände sedan via Manchester och Leeds ner till Peterborough.
Där väntade ett tvåbäddsrum på Park Inn.
Och helsicke så skönt det var att sova.