Arena: Old Trafford
Match: Premier League
Publik: 74 507
Målen: 0-1 (26) Shkodran Mustafi, 1-1 (30) Anthony Martial, 1-2 (68) Alex Lacazette (felaktigt Rojo självmål), 2-2 (69) Jesse Lingard
Matchens lirare: Lucas Torreira

Inte lång tid fick vi vara glada. Varenda gång vi tog ledningen kvitterade Man United.
Men det var inte sämre än vädret.
Eller trådbussarna.
Eller ja, allt.

Den här dagen, precis som alla andra på resan, startade med en tågresa. Visst, vi har uppe lite tidigare och spelade in lite podcast. När vi hade snackat klart i knarret gick vi ner till stationen i det lätt duggande regnet.
Det var varmare idag.
Både i luften och på fotbollsfronten.

Tåget mot Manchester var klart uppgraderat mot tidigare rälsbussar i regionen. Vi passerade både Huddersfield och de brittiska alperna – som Teo hade mycket åsikter om.
När vi rullade in på Manchester Victoria sipprade regnet elakt ner.
Och med nån timme till incheckning slog vi läger på den stationspuben med det extremt ofyndiga namnet The Beer House Bar & Kitchen.
Innan dess hade vi lyssnat på de lokala barnens julsånger. Det var fint.

Inne på puben blev det iskalla Stella. Det var länge sedan. Väldigt gott. Och dyrt.
Självklart regnade det en stund senare när vi skulle till hotellet för att checka in. Men där var det två för sex pund i baren så vi stannade en stund till i hopp om att det skulle lugna ner sig vädermässigt.
Men det gjorde det inte.
Så det fick bli en runda till och sen taxi till puben.

Den låg inte långt bort och hette Crown & Anchor. Bra käk men trist dryckesutbud. Eftersom Manchester är en U-stad när det kommer till transporter blev besöket här inte så långvarigt. Det skulle knallas ner till Victoria igen, vilket var ett bra beslut för där var inte varenda trådbuss proppfull, för vidare färd mot Old Trafford.
Folk överallt och ingen ordning. Men vi kom på och sen var det kört för många andra på väg ut.

Efter en stund sniglande på Manchesters gator var vi framme vid Old Trafford och från stationen gå den sista biten mot arenan som inte alls ligger så festligt placerat.
Massor med folk i omlopp och konstigt insläpp men med kvarten kvar var vi inne på bortasektionen som är perfekt placerad men som har utrymme under som knappt existerar.
Vi skippade en öl till och bänkade oss.
Och tack gode gud att alla står upp för helvete så trångt det är när man sätter sig ner.

Vi sjöng Manchester United sönder och samman, men trots spelmässigt övertag blev det bara 2-2. En bra poäng men ändå besvikelse.
Stämningen som sagts innan grym bland 3 000 Arsenalfans, men väldigt beskedlig hos United.
Vi tackade för oss och gick ut för att jaga tag i ett matchprogram. Det skulle visa sig vara mission impossible. Inte ens klubbens megastore med 5 000 norrmän hade några.

Jag funderade på om vi skulle gå tillbaka till stan, cirkus fyra kilometer för att slippa trådbussen, men ingen av var sugna på det. Det småregnade dessutom så vi knallade tillbaka till stationen där vi få vänta i evigheter innan det kom en rälsbuss som åkte i rätt riktning när vi kom fram på perrongen.
I stan klev vi av på Piccadilly. Köpte mat som vi tog med hem.
Sen väntade I’m a Celebrity… Get Me Out of Here! Och Match of the day – det vi hann se eftersom den fyra kilometer långa resan tog två timmar …

Efter fem dagar i England var det nu dags att åka hem. Teo skulle åka buss till London för vidare flyg till Gdansk så han avvek när vi hade spelat in sista delen på podden och checkat ut.
Själv hade jag typ fyra timmar att fördriva på stan innan jag skulle ut till flygplatsen i Manchester.
De spenderades med att gå, prata i telefon, käka, kolla gamla fotbollsmatchtröjor och kolla tåg.
Sen var planet så klart försenat.
Och vi landade inte på Arlanda förrän sent då nåt jäkla system brakat samman.
Så var det med det!