Arena: Bakcell Arena
Match: Premyer Liga, Azerbajdzjan
Publik:  1 000
Målen: 1-0 (9) Emin Mahmudov, 2-0 (62) Goran Paracki
Matchens lirare: Bagaliy Dabo

Att det ens skulle bli nåt den här dan är lite av ett under.
Men det blev det.
Både spännande, annorlunda och kallt.

Det var segt den här morgonen. Det ska villigt erkännas. Backevik hade inte kommit hem förrän halv sju och vi är båda alldeles för gamla för de här ölrallyna som det lätt blir.
Först en rejäl holmgång innan matchen – och sen en ny efter.
Herregud …

Men när vi väl ganskat upp oss, duschat och klockan blivit en bit på eftermiddan drog vi ut. Vi gick en sväng på stan och kollade lite innan vi hamnade där vi hade varit de två kvällarna innan.
Där fanns en, till synes, bra inhemsk restaurang som vi valde.
Kebab.
Och cola fick det bli.
Mycket bra ska sägas.

När vi dundrade ut var vädret och värmen helt okej. Nu när mörkret hade lagt sig över Baku var det nåt annat. I en av gränderna fiska vi upp en taxi som skulle göras oss ut till Bakcell Arena där vi hade siktat in oss på att se Neftçi mot Sabah i landets högstaliga. Det fanns några mer matcher i stan den här kvällen men de andra valdes bort mest för att det var för tidigt kick off, läs 18.00 …

På breda fina vägar åkte vi ut mot där vi hade varit dagen innan. Det var intressant att se att Bakuboarna även hatade filkörning. Om vägen hade fem filer så tyckte de, helt unisont, att det funkade bra med ett par bilar till i bredd. Det kan ju gå bra om trafiken står still, men sen blir det lätt stökigt och irriterat. Förvånansvärt klarade vi oss undan en krock. Men så var det. Sensommarvärmen hade nu bytts ut mot kallare vind och kyla. Där kom vi sommarklädda och frusna och hamnade mitt i nån förort där det skulle spelas fotboll.

När vi väl hade hittat biljettkiosken visade det sig att en vanlig biljett kostade fem spänn och en VIP-plåt 25. Vi tog den dyrare och fick sittdyna och plats på långsidan. Hemmalaget vann med 2-0. Bortsett från det och att en ny arena bockades av finns inte mycket att rapportera. Jo, kanske att de lokala ultrasgrupperna innan matchen undrade vilka vi var. Killen som kom fram snackade efter en stund norska.
Och han som gick runt och sålde nötter och vatten på läktaren var sjukt jobbig.

Efter matchen hade vi nog lite tur. För det stod en taxi utanför arenan och vi lyckades få gubben att förstå vart vi skulle. Inte helt enkelt ska sägas.
Wifit som vi hade snikat in oss på i paus var bort så det var bara att försöka med att allt för att få honom att första.
Och eftersom vi bara käkat den där kebaben på hela dan så var vi nu hungriga igen. Vi bad chauffören stanna i kvarteret bortanför hotellet så att vi kunde avsluta dagen fint på den lokala pizzerian.
De bjöd på te innan vi fick maten.
Det var uppskattat.

Pizzorna var inte de bästa och dyra med inhemska mått, men satan så nöjda vi var på rummet. Värme, mat och tv. Mer än så behövdes inte den här kvällen för att det skulle bli ett värdigt avslut.