Arena: Aviva Stadium, Dublin
Match: Träningsmatch
Publik:  46 002
Målen: 0-1 (5) Antonio Rüdiger, 1-1 (90) Alexandre Lacazette
Matchens lirare: Hudson-Odoi

Dublin från söndag till torsdag.
Då hinner man med massor.
Eller inte.
Både den korta och långa versionen är snarlika varandra.

Det var söndag morgon när jag skakade liv i Backevik som hade drällt in sent på natten efter ett skärgårdsbröllop. Stendött på Söder när vi plockade upp Ponka och körde till Bendtnerparkeringen på Arn.
Flighten skulle gå 10.20, men så blev det inte alls när vi satt och mumsade i oss världens dyraste mackor.
Vi väl typ två timmar sena innan vi kom iväg, men nu gjorde inte det jättemycket då det vi hade på schemat inträffade först på torsdag.

När vi hade tagit mark på den irländska ön blev det taxi in till Ashling Hotel där vi hade hyrt in oss för den fem nätter långa vistelsen. En välbehövlig powernap fick jag dessutom medan hurlingsemin mellan Cork och Limerick pågick på teven. När vi körde förbi Crooke Park var de 60 000 fansen på väg dit.
Jag hade själv fullt sjå med att försöka förstå vad taxichaffisen sade.
På hotellet var det lika bra att somna när man ombads förstå hurling.
Ungefär samma svårighetsnivå.

Det blev en ganska lugn och beskedlig första kväll. Vi knallade nerför Liffey för att bekanta oss med staden och hittade då en pub med mat efter en stund. Där käkades det stew, fisk and chips och Backevik bjöds på den sämst presenterade mackan jag nånsin sett. En halv karrébit på en baguette.
Sen blev det Temple Bar-distriktet och vi började med turistfällan Temple Bar direkt. Svindyrt och blaskig irländsk lager.
Det fick bli Magners, eller Bulmers som det heter på Irland, resten av resan.
Kvällen spenderades på The Auld Dubliner där det bjöds på ännu mer cider, allsång och skönt häng.

Vi öppnade starkt på måndan. Det fanns ju en Five Guys inne i stan och en sån chans missas ogärna. Sent kollade vi runt lite på byn innan vi hittade en pub där vi tog ett break.
Det var snack om att åka och spela putt & chip, men det slutade inte bättre än att vi gick några meter till nästa pub, O´Neills. De hade en upper tier beer garden och där blev vi kvar.
Hela kvällen.
Det spelades prickskytte med ölunderlägg och dracks Bulmers.
En helt okej måndagsunderhållning.

Det var inte helt snabbt ur startblocken på tisdan, men efter lite pyssel kom vi iväg. Nu stannade vi på Irlands äldsta pub, The Brazen Head. Lite engelska polare var här och det blev ett par rundor. Dublins minst smakrika chili spisades också innan vi kände för att få lite mer intryck av stan.
Det blev först livemusik ett ställe. Mycket vanlig irländsk musik, men trevligt.
Sen skulle över på andra sidan Liffey för att testa på den irländska supporterklubbens fest. Jag mötte Mark Brindle, Arsenals SLO, i dörren, men det var så fattigt med folk här så efter en Bulmers eller två själva gav vi upp och gick in till Temple Bar.
Den här gången hamnade vi på Bad Ass Café.
Där rockade vi loss tillsammans med ett större old shool-gäng från norra London.
Trevligt!

Nu hade det blivit onsdag och det var dags för match. Ännu hade vi inte druckit en enda Guinness eller varit på deras bryggeri. Detta åtgärdades direkt på förmiddan efter en trekantare på stationen.
Det regnade ilsket så vi tvingades ta paus på väg dit för att inte bli dyngsura.
Bryggeriturer brukar vara trista och förutsägbara, men det här var bra för 25 Euro.
Dessutom med dubbla tastings.
Backevik tvingade i sig en shot med ”the black stuff”, men när vi skulle runda av i puben med en pint sa han ifrån.
Jag fick dock i mig hela och ju fler klunkar jag drack desto godare blev det.

Laddade gick vi från Guinness och nu hade det slutat regna. Hungriga svängde vi in på typ första bästa pub en bit ner mot stan. Och helt ärligt vet jag inte vad det var för ställe vi hamnade på.
En kvinna verkade stå och steka saker i en mikro i ett hörn.
Tryggt!
Jag och Backevik hivade in en full irish – som var helt okej ska sägas. Ponkas stew med sodabröd var inte lika bra.
Målet var att spenderas eftermiddan på supporterbaren Grand Social, men efter en runda eller två, när vi snackat med de engelska polarna kände vi att det var för mycket folk där så vi gick över på andra sidan floden där vi njöt vidare inne på Bad Ass Café.

Klockan tickade dock snabbt och det var inte långt senare dags att bege sig till arenan. Enklast var med nåt Dart-tåg från Tara Street. Där höll jag på att paja ihop en biljettmaskin och det var nära superdålig stämning.
Resan tog bara fem minuter.
Aviva Stadium, eller Lansdowne Road som den egentligen heter, är en märklig skapelse med tre stora läktare och en kortsida som knappt syns.
Väl inne testade vi en helt smaklös korv och en annan cider än Bulmers. I alla fall ett trendbrott.
Vi hade plåtar bland de engelska Arsenalfansen som var bra i gasen.
Det var inte matchen som var seg ända till Lacazette kvitterade med matchens sista spark.

Självklart får det inte sluta kryss på försäsongen så straffar fick avgöra. Domaren körde dem på andra kortsidan. Inget är logiskt numera.
Och där vann Arsenal – som därmed ”vann” matchen med 1-1.
Det var kaos på väg ut och folk överallt. Jag hade nån plan att gå till en pub som jag såg från tåget, men den hittades aldrig och efter en bra promenad klev vi rakt in i en livebingo på en annan pub.
Festligt.
Helt sjukt så hade de som enda pub i Dublin Strongbow Dark Fruit.
Kändes inte helt bra att vända och gå ut då.
Vi hamnade istället på en annan sorglig sylta när vi behövde gå på muggen. En sista cider innan vi köpte med käk hem till hotellet.

Torsdag var hemresa. Vi packade ihop, knallade ut med väskor och allt och hittade vi Jamesondestilleriet en fin mexikanare där vu tog lunch. Burrito med massor med saker.
Sen hamnade vi på ett köpcentrum där vi fördrev tiden med att köpa lokalt producerad italiensk glass.
Nu var det inte mycket att orda om.
Taxi till flygplatsen, slösurfande och sen flight hem.

John var med på samma flight så när vi kom till Stockholm körde jag honom till hotellet innan jag körde hem alla andra. Sent som fasen kom jag hem själv efter en fin resa till en risig stad.